Negerbyn, skällsord eller tradition?

 

Kvarteren  söder om Ekaråsen, från Södra Vägen till Lindkullen, mellan Bil och Vulk och Fridhem kallas av oss som är infödda Edetbor för Negerbyn, varför kvarteret kallas så är det ingen som riktigt vet, det finns två helt olika versioner som båda går ut på, att om man står på berget så ser det ut som om husen är utslängda lite hur som helst, som en Negerby säger dom som gillar den skolan, övriga tycker att om man står på berget så ligger husen i räta rader, ungefär som i en Negerby. Ja ni förstår själva att detta går inte att lösa. Ni får helt enkelt gå upp på berget och bilda er en egen uppfattning.

 

På andra ställen i Sverige, till exempel Örebro och Älvdalen finns namnen kvar men i Mjällby har namnet ändrats till Österbo.  Här i Lilla Edet finns det ju ingen officiell skylt med namnet Negerbyn på och därför går det nog aldrig att få bort ordet ur folks sätt att prata.

 

Man säger ju Negerbyn dagligen här på Edet men det är ju inte ofta man skriver det, jag minns när Lilla Edets IF hade Interna serier för tio och tolvåringar på sjuttiotalet, dom olika kvarterslagens namn var Skarpskytten, Centrum, Lunnarberget och naturligtvis Negerbyn. Jag skötte serierna och satte in dom i tidningen på Edetsidan. Vi d den här tiden spelade en kille som hette Jerry med LEIF, han var väl inte helt ordinarie i P14 men han hoppade in regelbundet, min kusin Lennart Lexberg (RIP) var ledare för detta lag, en gång var vi i Trollhättan och spelade mot TFK, Jerry blev inbytt och nästan direkt sopade han till en Trollhättespelare över smalbenet så att denne blev liggande, domaren blåste frispark och samtidigt hör man en TFK spelare säga till en kompis, detta måste uttalas på Trollhättemål, ”han e nog mä i Neeegerbyn” Dom läste i alla fall Edetsidan i Trollhättetidningen grabbarna från Stavre.

 

När man åker igenom Negerbyn kan man inte låta bli att lägga märke till alla grindstolpar som finns i kvarteret, jag antar att dom flesta husen är byggda på 40 talet och då hade man grind, på norra Edet där jag bor finns nästan inga grindstolpar, på Ellbo och kvarteren runt kyrkan är dom ganska vanliga. Men i Negerbyn är det mer regel än undantag, här under kommer bilder på hur dom kan se ut, från en enkel  trästolpe till en avancerad stenstolpe med utsmyckning.

 

Dom vanligaste är gjutna med en överliggande betongplatta på som skyddar mot regnet men dom finaste tycker jag nog är dom som är i ren granit, en del stenstolpar är målade men det tycker jag inte passar riktigt. Det finns naturligtvis nya typer av grindar också men oftast då i trä.

Stolparna här under är mestadels från Södra Vägen och Bengt Ivarsgatan men även Kullåsgatan har fått med en, nämligen den mest avancerade grindstolpen (Lokisas)

 

Hur som helst, får man säga Negerbyn, är det skamligt, man får inte säga negerboll utan skall säga chokladboll, man kan ju säga Chokladbyn då kanske men det kommer nog aldrig att ske.

 

Nu till något helt annat nämligen.

Norra Lilla Edet motet kommer vi att kalla Parkenmotet och Södra Lilla Edet motet kommer vi att kalla Högstorpsmotet, eventuellt Herculesmotet  eller kanske Wäxthusmotet, det är för tråkigt med dessa norra och södra namnen på moten. För er som är nyinflyttade vill jag klargöra att på östra sidan om motorvägen, mitt emot Ge-Kå, låg förr Folkets Park, därav Parkenmotet, den södra utfarten mot 45:an har vi alltid sagt ligger vid Hercules efter den kemfabrik som fanns där tidigare. Jag kommer att säga Högstorpsmotet i alla fall, och Parkenmotet, ni andra gör som ni vill.

Grindstolpar i Negerbyn.

 
 
 
 

Mera drömmar.

Nu var det ett tag sedan jag drömde om henne men i förrgår natt hände det igen, drömmar är ju väldigt sällan lätta att komma ihåg men när det gäller Kristin så verkar det som om dom hänger kvar efter man vaknat.
Mellan Trollhättan och Lilla Edet, ungefär vid Lindvedens byggvaruhus låg det i drömmen ett hem där sjuka kan vila upp sig. Bredvid sjukhemmet låg en sjö.
 
När jag kommer fram till sjön möter jag min släkting Lenah som skall sjösätta sin stora båt där, sjön är ungefär i samma storlek som Borydsjön och båten ett stort schabrak, jag frågade henne om inte båten är för stor för just denna sjö men hon skulle bara skölja av den lite sade hon.
 
När jag kom fram till sjukhemmet var där massor av folk, jag kände ingen, det var inte folk som bodde där utan enbart folk som skulle hälsa på Kristin som inte var där men som skulle komma lite senare. Där fanns mängder med leksaker, stora plåtleksaker som båtar och helikoptrar som man kunde dra upp, jag lekte mest med en u-båt, halva lokalen var under vatten så jag skruvade upp den där u-båten och körde på folks ben hela tiden.
 
Till slut kom Kristin, i en bil som var blå och vit som en polisbil, hon var på strålande humör och gick runt och skrattade och pratade med alla, jag gick fram till henne och sade kom hit och ge pappa en kram, då slog hon bara ut med armen och sade, nej, inga kramar, men hon var på gott humör hela tiden.
 
Det var en mycket ljusare dröm än den jag hade för några månader sedan, den förra var mer melankoliskt tror jag, i den senaste drömmen var det skratt och skoj hela tiden. Ja så kan det gå till i drömmarnas värld.
 
På fredag denna vecka hadePo hon fyllt 32 år. Heaven is overrated har jag hört. Tänk på Cancerfonden.

Heaven is overrated

När Robban tatuerade sin version av "Heaven is overrated" blev jag först stum, varför kom jag inte på det först, men sedan var det bara att följa med i hans initiativ och göra en egen version, Robban har sin på axeln och jag min på vänster underarm, kolla här får ni se.

En tung dag.

Avslut är aldrig roliga, idag har jag gjort ett till.

Sandras inlägg till Kristin på facebook får mig helt ur balans, men det gör inget Sandris.

Idag fick jag bouppteckningen på beg.byrån, imorgon skall vi gå igenom allt igen.

Men till lördag skall vi ha ettårskalas för Elmer, vi skall ha det på Hamngatan så att Egge kan vara med, nästa onsdag skall han in och undersöka ögonen, samma dag skall han röntgas i höften, för säkerhets skull.

Och glöm för allt i världen inte att skänka pengar till Cancerfonden.

Sommar med mera.

Det är inte mycket att berätta om just nu, fotbollsäsongen tar paus och jag och min "comprade" Ove håller bara på med pappersinsamlingar.

GO Band kommer att spela på Edetfestivalen i år igen och äntligen kommer mina kompisar inom fotbollen att kunna se oss spela.

Lille Theo har varit på Borås djurpark, jag och Kristin försökte för två år sedan men fick vända i Kilanda, nu lyckades Ann, Annelie och hennes pojk komma ända fram och Theo fick se alla djuren, jag är lite avundsjuk att jag inte var med.
Men pojkarna från Hjortmossen skal komma hem till mig nästa vecka, det blir bra för dom, och mig.

Det kommer snart två olika Rockresor att hända, fredag skall vi se Kim och Sanne på Trädgårdsföreningen i Göteborg och på onsdag skall jag och Roffe A se Status Quo i Halmstad, recensioner kommer nästa vecka.


EM och Kristin

Jag kommer hem från Folkets Hus efter en semifinal mellan Tyskland och Italien, nästan inga i publiken, bara två betalande men jag och Jocke Molin hade jätteroligt ihop med SosseBert och hans fru, vi hade matchlotter och vi var med allihop nästan ända in i kaklet, när Tyskland får straff på övertid då går min matchlott in och undertecknad vinner femhundra spänn, ett mål till till Italien och Jocke hade gått hem med pengarna, det är tråkigt att det inte är fler som vill se bra fotboll på filmduk på HD.

På söndag är det final och jag kommer att vara där igen, sälja matchlotter och ha en trevlig kväll, men det är så djävla mycket roligare när man är fler.
När jag öppnar fb läser jag Mattias inlägg och jag går sönder, det är så ledsamt för mina pojkar på Hjortmossen, själv gråter jag när jag läser inlägget.
Igår skrev Bea ett inlägg, jag blir glad och ledsen omvartannat när jag läser hur mycket hon är saknad.

Jag skriver inte så mycket roligt nuförtiden men en fotbollskompis sade till mig att det är så bloggar skall vara, man skall skriva det man känner. Tack Håkan det hjälpte lite.

Midsommar 2012

Låten för dagen var naturligtvis Lasse Stefanz Det regnar och regnar, Lisa sjöng den nog fjorton gånger på midsommarafton när vi var hemma hos Ulla på Höglundavägen på Göta, partytältet höll tätt som tur var, grillningen sköttes av Ronnie, Sandras brandman som fick riktigt bra fart på glöden, inte så konstigt kanske.

Jag har inte varit med förut på dessa midsommarkalas som visade sig vara fulla med tävlingar, som tur var innomhus, mest ordtävlingar som jag är riktigt värdelös på, Lisas lag vann, troligen var det samma frågor förra året.

Det var också teateruppvisning och vi som var nya blev tvungna att vara med, jag var Greven, frack och hög hatt, Ronnie var baronen, Lisa var grevinnan (min otrogna fru) och Filles morsa var gamla grevinnan ( min mor) enligt dom som varit med förut var det den bästa föreställningen någonsin, speciellt min skjärtklapp på gamla grevinnan var populär. Trevligt var det i alla fall. Tack för att jag fick vara med.

Nu är det mer fotboll, vi hörs mer senare.

Ve och fasa!

Jag har inte mycket att blogga om just nu, jag arbetar just nu enbart på Edet FKs kansli, där har jag faktiskt rätt roligt om jag tänker efter.

Jag har en kompis som är en nykter man sedan 17 år tillbaka. Man kan inte låta bli att skratta när han berättar om sig själv och vad han har gjort när han inte var nykter.

En gång var han på dans i Parkhallen och fick tag på en dam som han följde med hem efteråt, hon bodde på Krogogården, på den tiden bodde där mest finländare, efter att ha varit hemma hos henne en stund (i sängkammaren tror jag) så kommer damens man hem, killen tror att han är på första våningen och hoppar ut från balkongen med kläderna i famnen, problemet är att han befann sig på tredje våning, han klarade sig rätt bra ändå. Hur mycket hinner man tänka på nedvägen, sju-åtta meter bör det ju varit, han tänkte nog inte så mycket antar jag.

En annan gång klvev han ur en bil i farten, på 45:an ungefär vid mellersta Sjuntorpsvägen, smack i asfalten, kompisarna ville ha dit ambulans men killen ville hem. Någon annan ringde ambulansen ändå så det skickades en bil till "olycksplatsen" när dom kom dit hittade dom ingen att ta med sig.
När ambulanspersonalen kom tillbaka till sjukhuset fick dom veta att olycksoffret redan var där för kompisarna hade kört honom dit istället för hem.

Dessa händelser var dom mest rumsrena, resten får förbli hemligt.

Jag var faktiskt vid Kristins grav för första gången sedan ursättningen nu i måndags, ingen sten har kommit dit ännu, som jag skrev vid ett annat tillfälle, det är bra när det regnar när man inte är glad.
Jag satte dit en vit ros.
Stenen som vi valt ut och som Ann hittat i skogen har formen av ett hjärta (nåja, hjälpligt i alla fall) jag lägger väl ut en bild på den om några veckor när den är på plats.

Efter sex omgångar i division 3 har Edet FK sju poäng, ett par onödiga poängtapp har det blivit men det verkar som om alla lag kan ta poäng av varandra i år, vi har börjat med en ny varitant i programbladet i år, jag intervjuar tränaren inför varje hemmamatch och vi skall lägga upp dessa intervjuer på hemsidan också är det tänkt, då kan ju alla fans runt om i Sverige också få förstahandsinformation om laget.
Edet FK har en jättebra hemsida, adressen är www.edetfk.se

Jag förstår när jag går in på Facebook att många har sett Lina Baldenäs film, bra tycker jag, tänk på Cancerfonden. 53600 kronor har kommit in till Heaven is overrated, insamlingen Kristin startade förra året i februari.

Jag har tittat på lite statistik över hur många som följer min blogg, normalt sett är det en 40-50 personer som går in och tillar, i mitten av februari när det var som värst och vi bodde på Uddevalla lasarett gick det in ungefär 800 personer om dagen och dom flesta tittade fyra gånger om dagen, det var över 3000 sidvisningar per dag runt den 8/2
Detta visar att alla ni därute kände och förstod hur vi hade det och nu i efterhand känns det bra att veta att ni verkligen tänkte på oss. Jag har kompisar som säger att det första dom gjorde på morgonen var att slå på datorn och öppna bloggen, jag kunde dock aldrig tro att det var så många som gjorde det.

Ha det så bra folks.

Kristins tackannons.




Denna annons kommer att finnas i TTela och i Bohuslänningen imorgon lördag den 31 mars.

Ännu en vecka.

Förra veckan var det mycket som var adrenalinkickande, det är otroligt vad kroppen klarar, eller gör den inte det. Begravning på tisdag, en helt overklig grej, när ens barn begravdes, alla som var där säger att det var en fin begravning, det var det säkert också men jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan vara så ledsen och samtidigt vara så social, vara trevlig, det var bra att träffa alla och ändå vara på ett relativt gott humör, helt sjukt antagligen.

Senare samma vecka, spelning på Villa Stranna med GO Band, det var ungefär som i somras när vi spelade på Edetfestivalen, Kristin skulle sitta längst fram som året innan men blev tvungen att vara på nåt lasarett någonstans, den veckan som jag trodde var den bästa veckan det året blev tvärsom, en av dom sämsta, likadant nu, begravning på tisdag och på lördag en kanonspelning, alla som var där på Villa Stranna var nöjda och idag när jag lyssnat på inspelningen från koncerten känner jag att det var så bra som det kändes i lördags. Hänger allt ihop? Man får inte vara glad för då går det åt helvete, eller tvärsom, denna vecka när jag var katastrofalt ledsen är jag som nöjdast med framträdandet.

Adrenalinet som höll mig igång på dessa båda tillställningar försvann efter att vi plockat ihop instrumenten på söndag, jag grät hela söndag eftermiddag och kväll, visste inte vad jag skulle göra, det var bara en stor tomhet kvar.

En positiv sak, Ann var med på Villa Stranna med två kompisar, dom var mina speciella fans och det var roligt att hon kunde släppa loss på lördag kväll, livet går vidare eller hur, hur svårt det än blir.

Så mina vänner, älska varandra, tänk på att familjen är det viktigaste.

Lite till faktiskt, när jag har skrivit i bloggen om hur vi mått och när vi tackat för allting har jag glömt en del saker, jag kan bara skylla på mig själv och mitt ego, jag har för det första glömt att involvera Robban och det stör mig jättemycket, Kristins bror som alltid varit en jättesnäll kille och som Kristin älskade.
Jag har inte heller nämt hennes kusin Josefin som hon alltid sett upp till och dom har alltid varit "close" Jag vet att hon inte för allt i världen skulle vilja att jag missade att skriva om er. Förlåt.







Så, livet går vidare!

En oerhört fin ceremoni igår när Kristin begravdes, oerhört svårt att ta in som någon skrev här på bloggen för ett tag sedan, Anna tror jag. Jag kan inte skriva en rad utan att tårarna kommer.

Jag måste försöka ändå, Roland Lundgren som ceremoniförrättaren hette gjorde ett mycket fint jobb, han hade fått uppgifter om Kristin från oss och satte ihop en berättelse om hennes liv utifrån dom.

Theo var fantastisk under begravningen, det är tur han är så liten, en treochetthalvtåring förstår nog inte vad som händer när det sitter en 80 personer och gråter. Han satt i mormors knä en stund och i pappas knä en stund och sedan stod han på min högerfot och åkte upp och ned när jag trampade takten till dom olika låtarna, jag kan lägga ut en bild sedan på hennes "Minneskort"  så ni kan se vad som hände under akten.

Det blir till att starta om livet nu efter begravningen men det är inte lätt, allt påminner mig om henne, banala saker som att gå och klippa sig för att sedan inte kunna ringa henne och berätta, jag visade en kompis hur man skulle använda Whatsapp och det sista smset där var från Kristin där hon skrev God Natt. Jag vill berätta för henne om spelningen på lördag på Villa Stranna, jag vill berätta för henne om julklappen jag fick av henne och som  skall bytas men som inte affären fått fram ännu. Jag vill berätta för henne att Theo ritar minst en spindel i veckan till mig på dagis. Men troligen vet hon allt det där redan men jag vill ju berätta det för henne.

Jag skall inte skriva så mycket mer nu, jag vill bara tacka alla från oss, Theo, Mattias, Ann och mig för allt stöd  ni gett, för alla kommentarer här på bloggen, för allt som är skickat både till Cancerfonden och till Heaven is overrated.

Pray for me Mama, I´m a Gypsy now med Jason & The Scorchers går på Spotify när jag sitter och skriver, det var inte heller bra för tårarna. Låten handlar om saknad även efter tio år.

Jag försöker lägga ut minneskortet här under, just nu går det inte för min scanner har fått en knäpp.

Ha det bra folks, jag försöker.








Söndag 29/1

Ingen bra dag, Kristin har sovit nästan hela dagen och när hon varit vaken har hon mått dåligt, dom får inte ordning på illamåendet och hennes morfinpump räcker inte till längre, hon kan ju bara trycka en gång i timman så hon får ta till ytterligare morfin nu.

Mattias var ju här inatt och när Ann kom idag vid lunchtid så hade hon Theo med sig, han kan ju inte förstå varför mamma sover hela tiden, men han spelar Angry Birds på paddan och jag har försökt lära honom säga "Level failed" och det går nästan perfekt det blir level sailed eller bailed istället men det är ju också ord, han är en språkbegåvning precis som morfar.

Idag tror jag att Kristin missar både Oldsberg och Så skall det låta, men det sista programmet gillar hon ju inte ändå!

Vi hörs.

Tisdag 24/1

Kristin har sovit mycket på idag igen, dom små kramperna kom även idag på kvällen och det är så hemskt att se henne när hon skakar i armarna och benen, nu känner hon direkt när det börjar så hon trycker på signalknappen till sjuksköterskorna så dom kommer och ger henne en medicin och sedan sover hon en stund igen.
Kramperna är inte alls som för två veckor sedan utan mycket lindrigare.

I allt det tråkiga som händer så dyker det ju upp lite roligt då och då, Pär i portens kommentar idag till exempel, den kanske är lite svår att förstå för dom flesta men vi på Ellbo förstår den. Till er som inte visste det redan så är Ellbo åkeri den firma jag jobbar på nu efter att jag slutat på SCA sista augusti.

Det kommer många kommentarer och mycket stöd som kommentarer här i bloggen, roligt att se att så många bryr sig.

Många undrar hur man kommer in på insamlingen, man kan länka från Kristins blogg "Little miss Red" som finns som länk längst ned till höger på denna sida, eller också följer ni nedanstående instruktion.



SMS:a BESEGRA 4699 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 4699 Johan Ek

Just nu är insamlingen uppe i nästan 36.000:- och pengarna går till att utrota den djävla fucking kuk cancern.


Torsdag 19/1 - Bröllopp på avdelning 14

Idag klockan 16.00 gifte sig Kristin och Mattias i uppehållsrummet här på avdelning 14 på Uddevalla Sjukhus, närvarande förutom brudparet var Theo, Ann och jag, vigselförrätare var före detta kommunalrådet Jan Gunnarsson.
Jag tog många bilder och kommer att lägga ut dom så fort jag kommer hem till Edet.

Kristin var under dagen väldigt pigg när hon var vaken, det låter konstig kanske men så var det, Mattias var och köpte ringar och när han kom tillbaka med dom så skickade Kristin iväg honom igen för det han kom med dög inte, hon ville ha en slät ring och Mattias hade köpt en med en sten i, det gick inte det. Hon hade vanliga kläder på sig och satt i sin rullstol under akten och hon var väldigt fin med en brudbukett i handen, Theo hade också en liten bukett som Kaija gjort men den fick Kristin hålla den också för Theo höll mest på med snacksen. Vi åt jordnötter, popcorn och jordnötsringar och till det drack vi saft med bubblor, senare på kvällen blev det pizza, Kristin var noga med att menyn blev rätt.

Robban och Seija kom och hälsade på senare på kvällen och dom hade med sig en bröllopspresent i form av en kaka (kärleksmums) med ett brudpar på toppen.

Allt detta som hänt under dagen med planering och bröllopp och besöken blev nog för mycket, när alla skulle åka hem, utom jag och Ann som stannar kvar, så fick hon några krampanfall, det ryckte i kroppen men inte alls på samma sätt som förra veckan utan mycket mindre, hon fick dock samma medicin som då och det lugnade ned sig direkt.

Vår lilla dotter är numera gift.

Hennes insamling till Cancerfonden "Heaven is overrated" nu överskridit 15 000:- kronor


Höstlegender.

Nu närmar det sig slutet för Lilla Edets IF, om några veckor skall vi ha ett extra årsmöte om namnbytet och om att ta emot Inlands IF (som lägger ned) i vår förening, det nya namnet blir FK Edet, inte helt grammatiskt rätt kanske men det känns rätt i munnen  när man säger det.
Den nya speldräkten blir helblå (Statoilblå var mitt förslag) och reservdräkten blir helröd, många undrar hur vi kan göra såhär med föreningen men faktiskt känns det helt rätt, skall man överleva så gäller det att vara så stora som möjligt, fyra personer ur Inlands styrelse skall ingå i vår styrelse fram till ordinarie årsmöte i Mars då den nya styrelsen skall vara klar.
Jag har dom senaste dagarna skrivit ned LEIFs historia, den och Inlands skall ingå i den nya policyn, varför vet jag inte, jag hade roligt när jag skrev den, jag gjorde två versioner, en kort till policyn och en längre med mer intressant  information som vi kommer att lägga upp på hemsidan snart.

Mitt nya arbete på Ellbo flyter på, fakturorna bara sprutar ut ur skrivaren, det blir också en hel del pappersinsamlingar med Ove Vaktmästare, det är rätt roligt faktiskt, november 2011 kommer att gå till historien som en av dom bästa månaderna någonsin när det gäller insamlingar.

Övningar pågår med GO band, jag försöker få in en och annan låt, nu senast en George Thorogoodlåt som heter Sweet Little Lady, vi har inte provat den ännu men jag kan ju alltid hoppas, Ronnede vill prova en Rockabilly låt av Brian Setzer (Stray Cats) jaja, var och en har ju sin smak.

Javisst ja, jag har fått några bilder från Edetjubiléet som jag skall lägga här under.

Det är roligt när det kommer fram folk och berättar att dom läser bloggen, igår berättade Lena S att hon av en händelse hittat den på LEIFs hemsida, hon läser alla gamla inlägg och det är ju kul när det blir diskussioner om Husvagnar eller Gaismannen.

Pär skall föresten bli portvakt på Edet Bruk nu när han inte längre har någon kompetens!!?? Norra Europas bäst betalde portvakt antagligen. Grattis Pär.

Kristin är mitt emellan behandlingar på Sahlgrenska nu, hon skall tillbaka för en tredje omgång i början av november.

Tänk på Cancerfonden and stay positiv.

Rulla ned så kommer det lite bilder på GO Band.




Oktoberfest!

I lördags hade jag och Annika Oktoberfest, Sauerkraut och Bratwurst och fyra olika Oktoberfestöl, kålen och korven var bättre än väntat, jag hade aldrig provat förut, ölen gjorde väl sitt förstås. Det har blivit kallt som vanligt när fotbollssäsongen är över, som tur är har jag fullt upp med nya jobbet på Ellbo Åkeri och med alla pappersinsamlingar, vi kommer att hämta papper i Västerlanda för första gången, jag och Ove Vaktis. Det finns 460 postlådor i Västerlanda, vi åkte runt och lade in info om hela nästa års insamlingar idag. Som tur är kan vi köra på dagtid så det drabbar ju inga spelare.

Imorgon skall Kristin in på sin andra omgång med cellgift, hon ser fram mot detta.

Theo har fyllt tre år, han fick en cykel av sina föräldrar, en bauta Kermit groda av Annika, jag satte grodan på cykeln, spände fast cykelhjälmen på grodan och ställde den utanför lägenheten i Trollhättan, Theo öppnade dörren, gick fram till presenten, drog bort grodan med orden "denna behöver jag inte" och tog cykeln med sig in. Vilken kille. Sedan lekte han lite med grodan ändå.
Theo är mest inne på "Bilar" just nu, ni vet filmen, han har nog alla bilar tror jag, mest leker han med Blicken McQeen som bilen heter i hans värld.

Jag har världens mest produktiva äppelträd, äpplena ramlar ned och jag måste kratta bort dom varje gång jag skall klippa gräset, jag räknar dom varje gång, åtta gånger har det varit sjuhundra äpplen, sista gången var det bara fyrahundrasextio, Jan Erik matar älgarna med dom, jag fattar inte varför han är så mån om att mata dom,  han försöker ju ändå skjuta dom denna vecka, konstigt.

OK, det var det och det gick ju bra, tänk på Cancerfonden och älska varandra.

Rollercoaster year.

Hasse Alfredsson sade en gång att livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något, jag har alltid försökt fylla livet med något,  arbete är en viktig sak, familjen ett annat, men just nu går livet upp och ned som en berg och dalbana, ena stunden har man jobb, nästa inte, sedan får man nytt jobb och i samma stund får familjen ett inte så bra besked angående den djävla cancern. Detta sker samma vecka som GO Band skall spela på Edetfestivalen med en speciell gäst, gissa vem, den vecka på året som är så speciell, den veckan sitter man bara och gråter på kvällarna.

Pappersinsamling får ju räknas som en bisak i sammanhanget, jag åker med dottern till Göteborg för hon skall strålas, hon blir inlagd, vilket var bra. Jag åker jag hem och pratar med seniorerna om att dom skall komma på onsdag och vara med och samla tidningar, ingen vidare respons och jag tänker när jag går därifrån att "vad håller jag på med, jag lägger av med allting"  insamlingsdagen kommer det nio seniorer, dom vanliga får man väl säga, insamlingen går bra och jag träffar Klas efteråt och säger att fan va bra det känns när det är klart. Då ringer Kristins mamma och så går bergbanan nedåt igen. Hur skall jag få vagnen att vända uppåt?

Jag har bara fem arbetsdagar kvar på bruket nu, mina kamrater som skall lära sig mitt jobb prioriterar sina egna jobb först, vilket inte är så konstigt, men det känns som om det jag gjort på bruket dom sista åren inte är viktigt, ok jag får köpa det och rikta in mig på nästa jobb, åkardräng hade Conny Marberg nog sagt, jag skall ju inte köra lastbil men det hade han sagt ändå.

Det får bli som Kristin sade ikväll, vi skall klara av detta, yes, så får det bli, tänk på dom båda stora C som jag alltid pratar om, Cancerfonden och Commitment.

Det är alltid roligt när det kommer någon och frågar vad jag menar i bloggen, t.ex. detta med att flytta systembolaget till Lödöse som Christer Mononen undrade över idag. Nu vet han och han höll med.

Love you all så ses vi i tältet på fredag.











Semesterblogg 1- Nemesis

Jag skulle kunna kalla inlägget för Kulturblogg istället för semesterblogg, idag har jag nämligen varit riktigt kulturell, först tog jag mig efter en lång vandring genom skogarna på Kullens naturreservat ned till ett så kallat konstverk som kallas Nimis,som konsverk betraktat hamnar det i klassen under "Techno" som tidigare stod i Lilla Edets centrum och som just nu ligger nedpackat på grund av byggnation!!!!

Konstnärinnan som gjorde Techno är av en helt annan kaliber än Lars Vilks som gjort Nimis, namnet borde istället vara Nemesis tycker jag för det var anskrämligt, vägen dit var för det första svår att hitta, besvärligt att gå för det var brant nedför, stenar och rötter att gå på, totalt livsfarligt. Lars Vilks byggde nog "konstverket" på detta ställe så att inte så många skulle se skiten. För övrigt är ju Vilks mest känd för att han gjorde nidteckningarna på Muhammed och är därför under hot från Islamisterna.

Efter den utflykten åkte jag till Krapperups slott där det finns en konsthall och där dom just nu har en utställning av tre konstnärer, Anja Notini måleri, Anna Zaar skulptur och Dag Notini foto, speciellt fotgrafierna inponerade, det hade varit något för brorsan och dottern att se, man kan göra konst med kamera också.

Varje morgon när det är lite dåligt väder ägnar jag mig åt min nya hobby,,,,, Angry Birds, jag är på tredje banans femte nivå, det skulle Marbergskan veta, jag går nog om henne när som helst.

Idag har jag bara tagit en liten promenad ner till hamnen och tittat på båtar för det blev en sen kväll igår hos grannen Bratt med familj, jag kan nu allt om världsomsegling, blåvitt och framförallt Glenn Hysen.

Imorgon skall jag åka hemåt, hör här, jag skall svänga in till Ullared, jag tror det knappt själv.

Nytt inlägg kommer nästa vecka.

Och som poeten från Illinois säger

"Committment is the daily triumph of integrity over cynicism."

Något att tänka på i dessa dagar av hat.




Gert-Inge ägde i Sveabäck

Den årliga Ledarresan gick för första gången på länge på vårsidan, detta för att vi skulle ha ljuset med oss i Sveabäck, Willgards torp som ligger mellan Nygård och Prässebo. Vi bestämde oss redan i höstas för att ha en vårresa, vi kommer att avgå som festkommitte jag och Kerstin och vi ville gärna ha en resa som innehöll lite tävlingar.

Resan var som vanligt "hemlig" och som vanligt gissades det kraftigt fel, tyvärr blev jag tvungen att berätta att det var uteaktiviteter för det skulle ju bli rätt dåligt väder, när sedan inte Kerstin dök upp på samlingen vid Sibylla var det förstås ganska klart vart vi skulle.

Vi åkte vägen över Lödöse för det var inte så många gupp där som det är på Nygårdsvägen, men Roger lyckades hitta ett och sölade lite. När vi kom fram startade tävlingarna direkt, vi hade gjort en tipspromenad som handlade om gamla Ledarresor från 2010 och till 2000, alla som varit med alla gånger hade förstås en fördel men vi hittade på ett handikappsystem så att alla skulle ha lika stor chans.
Dom flesta fick 12 rätt.

Andra deltävlingen, D25, det gällde att hitta en dansk 25 öring i gräset på tid. Annika var först och trampade naturligtvis ned 25 öringen så djupt att jag nästan inte hittade den själv, vissa hittade den jättefort och vissa rörde den utan att se den, den var alltid lurigt gömd.

Sedan var det dags att äta, Älvkanten hade caterat men vi grillade även lax, eller Bengt gjorde det, perfekt gjort.

Efter maten hade vi tävlingen Ringen, man skulle kliva in i ringen så exakt nära en minut som möjligt efter att jag sagt GÅ, Elisabeth klev in efter 1 minut och 43 hundradelar, överlägset bäst.
Hennes man kom tvåa, dock efter att ha fått starta om då han inte förstod tävlingen, det gjorde inte Anders heller, båda gjorde lika fel, när jag sade GÅ, väntade dom en hel  sekund och klev sedan in, 59 sekunder för tidigt, dom fick en chans till och då gick det lite bättre.

Den fjärde deltävlingen skulle blivit luftpistol men när Bettan sköt blev det eldavbrott hela tiden och vi fick ge upp pistolen och kasta kardborrebollar istället, det gick lika bra.

Gert Inge är ju den stora tävlingsmänniskan i gruppen och är ofta med i finalen när vi har lekar, denna gång hade han ju en bra chans eftersom jag inte fick delta, det var ingen sångtävling heller så hans chanser var ju ganska stora, han fick alla rätt på promenaden, han vann på pricktävlingen och 25 öringen och kom bland dom bästa även i ringen så hans seger var odiskutabel och första pris var turligt nog dom röda hörlurarna från Köpenhamn som han i två år längtat efter, grattis till segern G-I N.

Tvåa i tävlingen kom Jan-Erik, han kom långt efter i staten då han inte kunde så många av svaren på promenaden men han placerade sig som tvåa i dom övriga tävlingarna och dök helt plötsligt upp som "Runner up" han blev nog mest överraskad själv.

Tredje platsen fick avgöras genom särkastning, Bettan, Annika och Eva-Lena kom på samma poäng, tävlingsmänniskan Annika avgjorde med en 100 poängare medan Bettan missade tavlan helt, Eva Lena kom alltså fyra.

Det blev inte så mycket uteaktiviteter som jag hoppats på, ingen Irish Cristmas Running och inget Crocketspel heller, knotten blev övermäktiga som ni kan se på bilderna här under.

Detta var min sista gång som reseledare, sen får vi se om jag får följa med nästa gång det blir Ledarresa.

Det har varit ett stort nöje att få vara med Er.








Livet går vidare

Jag trodde att jag skulle jobba resten av livet på Edet Bruk, nu blir det inte så, företaget omorganiserar (eller inte) så jag har ingen ruta kvar, det är lika bra att skriva det här så hela världen får veta vad som händer, det är inte förhandlat ännu men efter första veckans chock har jag nu kommit vidare och ser nu fram emot "pensionen"

När man väl bestämt sig vill man gå vidare direkt, jag återkommer med mer information senare i sommar.

LEIF har nu vunnit två raka matcher, jag har missat båda så nu vågar jag inte åka på fotboll längre, själv har jag match med U laget idag, tre raka 3-0 segrar men idag är det Heimer och dom brukar alltid vara bra.

Ikväll är det final i Eurovision Song Contest, är det någon som skall se på detta så meddela mig genast så jag kan slänga ut er som vänner i Facebooken.

Sverige till final mot Finland i Ishockey VM, äntligen lite intressant i detta VM.

Wolves spelar borta mot Sunderland och jag missar den för vi spelar som sagt samtidigt mot Heimer, nästa vecka går sista omgången och gäller det nåt då får det bli Rose & Crown på Avenyyyyn, vi får hoppas att vargarna blir klara för nästa års Premier Legue redan idag.
Idag går även FA cupfinalen, jag får väl hålla på Stoke för Pärs skull.


Ha det bra folks.

Tidigare inlägg
RSS 2.0