Edetbloggen

Kvarteren  söder om Ekaråsen, från Södra Vägen till Lindkullen, mellan Bil och Vulk och Fridhem kallas av oss som är infödda Edetbor för Negerbyn, varför kvarteret kallas så är det ingen som riktigt vet, det finns två helt olika versioner som båda går ut på, att om man står på berget så ser det ut som om husen är utslängda lite hur som helst, som en Negerby säger dom som gillar den skolan, övriga tycker att om man står på berget så ligger husen i räta rader, ungefär som i en Negerby. Ja ni förstår själva att detta går inte att lösa. Ni får helt enkelt gå upp på berget och bilda er en egen uppfattning.

På andra ställen i Sverige, till exempel Örebro och Älvdalen finns namnen kvar men i Mjällby har namnet ändrats till Österbo.  Här i Lilla Edet finns det ju ingen officiell skylt med namnet Negerbyn på och därför går det nog aldrig att få bort ordet ur folks sätt att prata.

Man säger ju Negerbyn dagligen här på Edet men det är ju inte ofta man skriver det, jag minns när Lilla Edets IF hade Interna serier för tio och tolvåringar på sjuttiotalet, dom olika kvarterslagens namn var Skarpskytten, Centrum, Lunnarberget och naturligtvis Negerbyn. Jag skötte serierna och satte in dom i tidningen på Edetsidan. Vi d den här tiden spelade en kille som hette Jerry med LEIF, han var väl inte helt ordinarie i P14 men han hoppade in regelbundet, min kusin Lennart Lexberg (RIP) var ledare för detta lag, en gång var vi i Trollhättan och spelade mot TFK, Jerry blev inbytt och nästan direkt sopade han till en Trollhättespelare över smalbenet så att denne blev liggande, domaren blåste frispark och samtidigt hör man en TFK spelare säga till en kompis, detta måste uttalas på Trollhättemål, ”han e nog mä i Neeegerbyn” Dom läste i alla fall Edetsidan i Trollhättetidningen grabbarna från Stavre.

När man åker igenom Negerbyn kan man inte låta bli att lägga märke till alla grindstolpar som finns i kvarteret, jag antar att dom flesta husen är byggda på 40 talet och då hade man grind, på norra Edet där jag bor finns nästan inga grindstolpar, på Ellbo och kvarteren runt kyrkan är dom ganska vanliga. Men i Negerbyn är det mer regel än undantag, här under kommer bilder på hur dom kan se ut, från en enkel  trästolpe till en avancerad stenstolpe med utsmyckning.

Dom vanligaste är gjutna med en överliggande betongplatta på som skyddar mot regnet men dom finaste tycker jag nog är dom som är i ren granit, en del stenstolpar är målade men det tycker jag inte passar riktigt. Det finns naturligtvis nya typer av grindar också men oftast då i trä.

Stolparna här under är mestadels från Södra Vägen och Bengt Ivarsgatan men även Kullåsgatan har fått med en, nämligen den mest avancerade grindstolpen (Lokisas)

Hur som helst, får man säga Negerbyn, är det skamligt, man får inte säga negerboll utan skall säga chokladboll, man kan ju säga Chokladbyn då kanske men det kommer nog aldrig att ske.

Nu till något helt annat nämligen.

Norra Lilla Edet motet kommer vi att kalla Parkenmotet och Södra Lilla Edet motet kommer vi att kalla Högstorpsmotet, eventuellt Herculesmotet  eller kanske Wäxthusmotet, det är för tråkigt med dessa norra och södra namnen på moten. För er som är nyinflyttade vill jag klargöra att på östra sidan om motorvägen, mitt emot Ge-Kå, låg förr Folkets Park, därav Parkenmotet, den södra utfarten mot 45:an har vi alltid sagt ligger vid Hercules efter den kemfabrik som fanns där tidigare. Jag kommer att säga Högstorpsmotet i alla fall, och Parkenmotet, ni andra gör som ni vill.

Grindstolpar i Negerbyn.