Edetbloggen

Förra veckan var det mycket som var adrenalinkickande, det är otroligt vad kroppen klarar, eller gör den inte det. Begravning på tisdag, en helt overklig grej, när ens barn begravdes, alla som var där säger att det var en fin begravning, det var det säkert också men jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan vara så ledsen och samtidigt vara så social, vara trevlig, det var bra att träffa alla och ändå vara på ett relativt gott humör, helt sjukt antagligen.

Senare samma vecka, spelning på Villa Stranna med GO Band, det var ungefär som i somras när vi spelade på Edetfestivalen, Kristin skulle sitta längst fram som året innan men blev tvungen att vara på nåt lasarett någonstans, den veckan som jag trodde var den bästa veckan det året blev tvärsom, en av dom sämsta, likadant nu, begravning på tisdag och på lördag en kanonspelning, alla som var där på Villa Stranna var nöjda och idag när jag lyssnat på inspelningen från koncerten känner jag att det var så bra som det kändes i lördags. Hänger allt ihop? Man får inte vara glad för då går det åt helvete, eller tvärsom, denna vecka när jag var katastrofalt ledsen är jag som nöjdast med framträdandet.

Adrenalinet som höll mig igång på dessa båda tillställningar försvann efter att vi plockat ihop instrumenten på söndag, jag grät hela söndag eftermiddag och kväll, visste inte vad jag skulle göra, det var bara en stor tomhet kvar.

En positiv sak, Ann var med på Villa Stranna med två kompisar, dom var mina speciella fans och det var roligt att hon kunde släppa loss på lördag kväll, livet går vidare eller hur, hur svårt det än blir.

Så mina vänner, älska varandra, tänk på att familjen är det viktigaste.

Lite till faktiskt, när jag har skrivit i bloggen om hur vi mått och när vi tackat för allting har jag glömt en del saker, jag kan bara skylla på mig själv och mitt ego, jag har för det första glömt att involvera Robban och det stör mig jättemycket, Kristins bror som alltid varit en jättesnäll kille och som Kristin älskade.
Jag har inte heller nämt hennes kusin Josefin som hon alltid sett upp till och dom har alltid varit "close" Jag vet att hon inte för allt i världen skulle vilja att jag missade att skriva om er. Förlåt.