Edetbloggen

Hasse Alfredsson sade en gång att livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något, jag har alltid försökt fylla livet med något,  arbete är en viktig sak, familjen ett annat, men just nu går livet upp och ned som en berg och dalbana, ena stunden har man jobb, nästa inte, sedan får man nytt jobb och i samma stund får familjen ett inte så bra besked angående den djävla cancern. Detta sker samma vecka som GO Band skall spela på Edetfestivalen med en speciell gäst, gissa vem, den vecka på året som är så speciell, den veckan sitter man bara och gråter på kvällarna.

Pappersinsamling får ju räknas som en bisak i sammanhanget, jag åker med dottern till Göteborg för hon skall strålas, hon blir inlagd, vilket var bra. Jag åker jag hem och pratar med seniorerna om att dom skall komma på onsdag och vara med och samla tidningar, ingen vidare respons och jag tänker när jag går därifrån att "vad håller jag på med, jag lägger av med allting"  insamlingsdagen kommer det nio seniorer, dom vanliga får man väl säga, insamlingen går bra och jag träffar Klas efteråt och säger att fan va bra det känns när det är klart. Då ringer Kristins mamma och så går bergbanan nedåt igen. Hur skall jag få vagnen att vända uppåt?

Jag har bara fem arbetsdagar kvar på bruket nu, mina kamrater som skall lära sig mitt jobb prioriterar sina egna jobb först, vilket inte är så konstigt, men det känns som om det jag gjort på bruket dom sista åren inte är viktigt, ok jag får köpa det och rikta in mig på nästa jobb, åkardräng hade Conny Marberg nog sagt, jag skall ju inte köra lastbil men det hade han sagt ändå.

Det får bli som Kristin sade ikväll, vi skall klara av detta, yes, så får det bli, tänk på dom båda stora C som jag alltid pratar om, Cancerfonden och Commitment.

Det är alltid roligt när det kommer någon och frågar vad jag menar i bloggen, t.ex. detta med att flytta systembolaget till Lödöse som Christer Mononen undrade över idag. Nu vet han och han höll med.

Love you all så ses vi i tältet på fredag.