Edetbloggen

Gert i centrum

Trapets

Sängdans

Ellinor på catwalken

Trots att jag försökte  få mina kollegor att tro att den årliga Ledarresan skulle gå till Åland var det ingen som trodde mig, inte förrän bussen gick norrut från Lilla Edet och jag inte var med vid samlingen, jag hade under veckan lurat dom flesta att jag var sjuk, inte förrän Kerstin berättade att jag hade fyrtio graders feber, det trodde dom på, när jag sedan dök upp på Centralen i Göteborg med en väska med öl då blev det glada tillrop.

Kerstin hade lagt upp resan så att det gick buss till Trollhättan, därefter tåg till Göteborg och sedan ett annat tåg till Köpenhamn, lite hemligt får det ju vara på en hemlig resa.

Jag började genast lägga upp taktiken som jag och Gaismannen skapade för ett och ett halvt år sedan när vi gjorde samma resa, taktiken är enkel, något skulle sväljas för varje kommun, övriga deltagare hade redan börjat så jag låg lite efter men drack snart ikapp, vi passerade Mölndals kommun och eftersom jag och Gaismannen totalt missat att IKEA hade en egen kommun söder om Mölndal blev jag glatt överraskad när Roger berättade detta, han hade fattat galoppen, Kungsbacka, Varberg, Grimton och Falkenbergs kommuner rann lätt ned och i Halmstad förstod jag att vi måste göra kommunsammanslagningar, därför är numera Laholm och Båstad sammanslagna, Helsingborg ingår i Lund och Landskrona är struket från kartan.

Det var så populärt med en "hutt" för varje kommun att när jag stod i toalettkön kom en dam fram och tackade för tipset, hennes gäng hade hört när vi ropade: var är vi nu, svaret kom,  Veddige kommun, skål, jag sade till henne att jag hade ensamrätt men att hon fick använda koceptet bara hon inte spred det vidare till fler.

Väl framme i Köpenhamn promenerade vi till Hotellet och där uppstod genast problem, som vår danska reseledare Kerstin lätt fixade, hon kan ju språket, incheckning och ut igen för en bit mat.

På Circus i Köpenhamn håller Wallmans Salonger till, uppträde blandat med en fyrarätters middag, serverad av bl.a. artisterna. En fantastisk show, maten var kanon och uppträdandet helt fruktansvärt bra, artisterna dansar och sjunger som fullblodsproffs, dom flesta var svenskar förstod vi efteråt när dom presenterades med namn, men den mest spektakuläre i showen var clownen, eller om han var jonglör, eller helt enkelt bara artist, han och en kvinnlig medhjälpare höll igång mellan numren (då maten serverades)

När vi kom in på Circus och vi såg var vi skulle sitta förstod jag dierkt att vi skulle bli delaktiga i showen och mycket riktigt, Gert, Gert-Inge, Tarja, jag och till sist också Ellinor var inblandade i showen, Gert blev pussad av hela ensamblen (kvinnorna) Gert Inge blev häcklad för sin lilla, Tarja fick kasta en kägla upp till komikern som jonglerade, jag själv blev hotad av honom att få en gräddtårta i ansiktet men jag knöt näven och hotade tillbaka så han vågade inte riktigt men han kletade ner mig litegrann i håret, det var inte grädde utan raklödder så det var inte så farligt att både Mikael P, Jyrki och jag fick lite på kavajerna.
Ellinor fick komma upp på catwalken och dra i "armen" på den enarmade banditen, hon vann en drink, så nog var vi delaktiga alltid.
Det blev lite dans också, jag var inte uppe på dansgolvet länge så jag tittade mest på Bettan och Gert Inge, det är alltid roligt att se när någon som kan dansa bugg gör det. Det är inte roligt att se på någon som inte kan dansa bugg men som ändå gör det. På tal om bugg så tittade jag på dansbandskampen igår, ett gäng från Hvidtfeldska Gymnasiet hade bildat dansband, jag skall aldrig mer se på dansbandskampen, det lovar jag. Tillbaka till storyn.

På söndag förmiddag checkade vi ut och Annika och jag hade turen att stöta ihop med Ellinor och Mikael, vi fyra tog en sightseeingbus runt Köbenhavn, Den Lille Havefruen turen, när man klev på bussen och betalade fick man ett set med hörlurar, billiga röda hörsnäckor, som man pluggade in i sätet och så fick man höra en röst som berättade om vad man såg, man kunde kliva av var som helst och sedan kliva på nästa buss, vi gjorde paus vid Den Lille Havefrue och i Nyhavn där vi käkade.
När vi bytte buss andra gången fick jag tyskt ljud i högtalarna så jag missade lite innan jag kom på att det fanns en liten knapp man kunde ställa in rätt station på så att man fick rätt språk i den lilla högtalaren. Denna sista mening kommer jag tillbaka till senare.

Alla i sällskapet sammanstrålade vid Hovedjernbanestationen, vilket ord, och vi kom alla med på tåget och det är nu vi skall göra slut på alla slattar, vi pratar om vad vi sett på igår och så helt plötsligt kommer Elisabeth och Matteus på att dom kan använda sina röda hörsnäckor (dom hade också åkt buss) i radiouttaget i stolen på tåget, jag plockade naturligtvis fram mina och Annikas och pluggade in dom, när Gert Inge ser att minst fyra personer stoppar in röda hörsnäckor i öronen får han ett underligt uttryck i ansiktet och frågar mig var jag hittade dom, blixtsnabb som jag är svarade jag: dom låg i sätet, ropade bakåt till Mikael P, du har väl också hörsnäckor, jajamän svarar Pettersson, fyra stycken, Ellinor hade nämligen snott två stycken på bussen, innan hon fattade att dom var gratis, Mikael vinkade glatt med sina fyra hörsnäckor, Gert Inge blir blekare och blekare, börjar leta i sätet bakom sitt men hittar inga där heller, han ser förtvivlad ut men jag ler glatt mot honom och vill låna ut ett par för Annika vill sova men han fortsätter leta längre bak i cupén. Till slut ger han upp och sätter sig och vi sitter snett emot varandra och jag kan inte längre hålla masken utan flinar sådär äcklit så att han till slut fattar att han blivit blåst, han får till slut lyssna på radion i lugn och ro.

Hur var det nu med högtalarna på bussen, enligt Annika så säger jag när jag pluggar in högtalaren i sätet och det kommer en svensk röst i örat på mig, "hur visste chauffören att jag var svensk, jag pratade ju engelska med honom" detta tror jag inte alls att jag sagt för jag har inget minne alls av det, Annika säger att Mikael bara skakade på huvudet när han hörde vad jag sade, det var ju så att jag fick en svensk röst direkt medan alla andra hade fått ställa in sina från tyska och japanska, jag vet inte vad som är sant här, jag var nog lite trött.

Hemresan gick bra, inga nya kommuner dök upp och inga försvann.

Tack kompisar, nästa år åker vi till Åland om jag får bestämma, där är högtalarna blåa tror jag.

Finns det något bättre att hålla på med än fotboll, visserligen kan det regna hela matcher som mot Holmalund på Ekaråsen i lördags och det kan vara kallt som det var mot Vara i onsdags, bollarna kan vara kass och domarrapporten kan se kladdig ut, spelarna kan vara trötta och planen kan vara blöt.

Allt av detta här ovan spelar ingen roll när man umgås med dom allra bästa, dom bästa spelarna, dom bästa ledarna eller helt enkelt dom bästa kompisarna.

När jag stod framför mitt B-lag för sista gången så var det nästan så tårarna kom, jag har blivit något blödig med åren nämligen, jag såg förresten på Skavlan igen i veckan, denna gång var det ingen Anka med men däremot ett lejon, det var en man från Australien som köpt ett Lejon på Harrods i London, man kunde det på 60-talet, han lät lejonet växa upp i sin lägenhet och kom sedan på att det är bättre att släppa det löst i Afrika, för att göra en lång historia kort så släpptes lejonet, ett år senare åkte mannen till Afrika igen och då kom lejonet fram och så kramades dom, detta fanns på bild, då kom också tårarna, det var det jag ville säga med denna historia, jag har blivit blödig.

Nåväl, i lördags spelade vi årets sista match på Ekaråsen, vi var klara seriesegrare sedan i onsdags och den uppskjutna matchen mot Holmalund hade ingen betydelse, det var också prat på att vi skulle lotta ut tröjorna men jag och Rafa var snabbt överens om att sånt där kan man hålla på med i divistion 6 inte i Elitreserven.

Laget ställdes därför upp enligt följande: Emil Bengtsson – Erik Värmé, Jonathan Gustafsson, Emil Lundblad, Fredric Corneliusson – Mikael Bengtsson, Sebastian Arvidsson, Martin Erlandsson, Dick Müller – Victor Lundin, Marcus Tersing.
Avbytare var Tobias Gustafsson och Peter Mattsson.

 Holmalund började bäst och tog också ledningen med 1-0, vi utjämnade när Mike i ett klungspel stötte in 1-1 och sedan tog vi ledningen med 2-1 när Martin fick in bollen efter en fin hörna från Dick.
Strax innan paus gjorde Emil självmål när han försökte bryta ett inspel från vänster.
Spelet var Holmalunds i första och sista kvarten, däremellan spelade vi riktigt fint, Victor hade en i ribban, Tersing nickade  strax utanför men det stod alltså 2-2 i paus.

 I paus bytte vi in Peter och Tobbe, Dick och Corneliusson gick ut.

Vi tog över mer av spelet i den andra halvleken, Jonte gjorde ett bra upplopp och spelade snett bakåt till Victor som sköt utanför.
Vi gör 3-2 genom att Sebbe slår en hörna, Martin nickar mot mål och Tobbe G slår in returen, sedan gör Tersing 4-2 efter ett fint instick från Tobbe.

Sedan händer det något konstigt, Holmalund gör 4-3 när ingen på vår bänk tittar åt det hållet men sedan händer det inte så mycket,  Holmen trycker på men skapar inget speciellt, vi slarvar och är troligen trötta, vi sätter in Cambi och Dick igen när Tersing och Sebbe går ut.
Det händer inget mer som jag kommer ihåg, mera än att jag och Rafa trampade plan mest.

 En något tråkig säsongsavslutning då varken jag eller Rafa kunde vara med efteråt, men det kommer nya chanser, vi vann i alla fall matchen och trots all min lättnad att allt är över så kommer nostalgin nog att sätta in i april när det är grönt och vädret är varmt och Peter Mattsson skall spela högerback i B-laget, då vill jag vara där.

Denna text är tagen direkt från LEIFs hemsida, B-lagsreferat från sista matchen.

 Nästa blogg kommer att handla om "att handla" vad händer i en kassakö.

Sista natten med gänget för Jonas och Berra blev en klang och jubelföreställning av sällan skådat slag.

 

Detta är inget rent matchreferat utan en slags sammanställning av en utflykt vi gjorde i lördags.

Resan började för min del i vid Statoilmacken i Trollhättan där jag klev på bussen, väl inne i bussen upptäckte jag att vi för en gångs skull skärmat av mellan spelare och övriga, Jonas E hade hängt upp vår stora LEIF flagga strax framför bakre ingången så spelarna skulle få vara i fred och ladda ordentligt, vi har haft en tendens att alltid förlora när vi åker buss men det skulle vi ändra på nu.
Ju närmare Åmål vi kom desto bättre blev vädret, när vi var framme var det strålande solsken och nästan vårvärme i luften. Vi hade stoppat strax norr om Vänersborg och fått i oss lite Pasta Carabonara som Janne fixat.

Väl framme började uppvärmning och ökad uppladdning, vi fick Viken att byta ut dom dåliga uppvärmningsbollarna och kom i överläge redan där, det fanns ett par trevliga Vikenledare i min ålder och vi utbytte erfarenheter och historier om klubbarna och kom fram till att vi hade nog ganska lika bakgrund, även om dom varit underdogs i sin stad och så har ju inte vi haft det historiskt.

Nu till matchen, vi ställde upp med följande lagupställning: Christoffer Berglund – Nils Olofsson, Jonathan Gustafsson, Tobias Gustafsson, Sebastian Arvidsson – Jonas Andersson, Mats Johansson, Martin Erlandsson, Niklas Graff – Marcus Olsson, Marcus Tersing.
Avbytare: Fredric Corneliusson, Joakim Berg, Mikael Bengtsson, Erik Wärmé och Emil Lundblad.

Första halvlek minut för minut.
5, dubbelhörna, den andra slog Mats in i mål, troligen via målvakten 0-1
8, Viken skjuter strax utanför
9, Graff inlägg långt utanför, Mats skjuter högt över, Olsson nära att ta ned Graffs fina passning, Jonte och Nisse har ett missförstånd som håller på att ställa till det.
11, Olsson blir frispelad efter fint spel av Jonas A och Graff men skottet går över.
15, Graff slår en över 30 m. lång frispark som målvakten inte ser, troligen skymmer Tersing honom och bollen går in i mål, 0-2
17, Vikenspelare ren men Berglund räddar med magen utanför straffområdet, strax efter får dom en straffsituation men domaren blåser inte.
22, Mats slår en hörna från vänster igen och denna gång skruvar han den otagbart i bortre krysset, 0-3
23, Berglund tippar ett skott till hörna.
28, Tersing tar emot ett uppspel från Graff, avancerar sakta framåt, slår ett perfekt pass till Jonas som skjuter ett hårt skott strax utanför.
29, Jonas spelar fram Olsson som skjuter alldeles utanför stolpen.
34, Hörna efter felpass från Sebbe, slarv i vårt straffområde och skott utifrån som Berglund klarar.
41, Kanonspel av Jonas, Graff och Tersing som skjuter strax utanför.
44, Olsson ren med målvakten efter pass från Martin, 0-4
Paus.
50, Viken har ett skott som Berglund klarar lätt.
60, Mats Ut och Wärmé in, Nisse ut och Lundblad in.
66, Tersing lurar två man och spelar snett inåt bakåt, Viken rensar till hörna som blir resultatlös. Skott utanför efter kalabalik i Vikens straffområde, såg inte vem som sköt.

Det är jämnare spel i den andra halvleken men inga direkta farligheter från något håll, medvinden kanske spelar in lite.

69, Tersing ut och Berg in på topp, det blir en farlighet direkt från Jocke, Vikenspelare styr skottet till hörna.
80, Jocke får ytterligare två chanser ensam med målvakten men missar båda gångerna,
89, Berg skjuter mitt på målvakten efter fin nedtagning och vändning, Olsson ren igen men målvakten räddar.
90, Berg nära igen.

Det är inget snack om saken i andra halvlek, Viken skapar inga målchanser, kanske mest beroende på att bröderna Gustafsson är omöjliga att komma förbi.

Ingen direkt spelarkritik, vi spelar underbar fotboll stundtals i första halvlek, Tersing, Graff, Mats, Jonas, Olle och Martin, bakåt naturligtvis Gustafssons men Sebbe gör en full div. 3 match klart godkänd.
Bergs inhopp såg också piggt ut, han borde kanske spela på topp oftare.

Vi kom på plats nr. sex i år igen och i LEIF tipset gick äntligen vinsten till Hamngatan.

När vi kom till Trollhättan åt vi och spelade Bowling på Buddy´s, damlaget och några till mötte upp där och vi var närmare 50 personer totalt.
Janne E slog mig i Bowlingen men vem som hade högst resultat totalt vet jag inte, det blev lite rörigt det sista. Det var lite rörigt för vi fick spela Berras klot också, han hade väl fastnat i baren antagligen.

Jag avslutade kvällen på Stålverket där ett rockband från Trollhättan spelade och dom var kanonbra, Lill Ulf på gitarr var lika bra som ryktet sade.
Det var flera av oss som hamnade på Stålverket, jag är säker på att jag såg Tony, Anders och AP, Janne minns jag inte men jag tror han var med han också.

Slut på säsongen för A-laget, Reservlaget har två matcher kvar så misströsta inte, det blir fler referat i höst.

Tack Jonas och Berra för tre roliga år, vi har aldrig varit högre, A-laget 6:a och B-laget vinner (kanske) Elitreserven, tack skall ni ha.