60 years of Maximum R&B part, del 4 80-talet
Nu har ni väntat väl länge fans, det beror på att jag har så helvetes mycket att göra, men nu kör jag igång igen!
80 talet var en mycket bra tid för mig, Kristin föddes 1980, jag var husägare ihop med min Ann från 1982 och fotbollsmässigt var det mest ledare för A och B-lagen som gällde.
Vi hade en bra tid på Götaslätten, nära till skogen och många bra grannar, en del knäppa grannar också naturligtvis men jag nämner inga namn.
Jag började min anställning på Edet Bruk 1982 efter att Cementgjuteriet lades ned, jag arbetade på "Elfsborg" i 19 år och det var roliga tider, många anställda på 60 och 70 talet, jobbade mest på kontoret men i slutet på 70 talet var det mycket dykarledningsförankringar som skulle göras och då fick man ställa upp och jobba med tunga lyft och mycket skyfflande av betong.
Men nu var det 80 talet som det skulle handla om, jag jobbade först 2-skift på bruket i några år, sedan blev det 5-skift på gamla K2 och från 1987 på den nya L.10.
Arbetskamraterna var där Stefan Karlsson, Inkeri Andreasson som hon hette då, och Tony Trebekk.
Det var en hel del olika folk som jobbade med mig, jag minns ett par som var väldigt speciella, tyvärr kommer jag inte ihåg vad dom hette men en av dom var en stor ljus kille från Trollhättan som var lite religiös tror jag, hans främsta intryck på mig var att han trodde att American Wrestling var på riktigt.
En till som man inte glömmer var en annan Trollhättebo, han hade köpt en synt, när vi frågade om han var med i ett band sade han att, nä, men man kan göra fräcka ljud på den. Han slutade hos oss och fick ett jobb på NÄL där han enligt egen uppgift skulle köra lik i kulverten mellan dom olika avdelningarna.
Den killen var anställd samtidigt som Janne Wahlgren, en rolig kille från Uddevalla som faktiskt köpte mitt och Anns hus när vi gick isär.
Han var anställd ett tag innan han vidareutbildade sig till elektriker och är numera anställd igen på bruket.
Han är som sagt en riktigt rolig man, han gjorde dock bort sig i mina ögon när han spelade in en julskiva som han lät Hörnlund sjunga lead på, istället för att forska lite längre och få en riktig sångare till hjälp.
Det var några riktigt roliga år på L.10 på den tiden, jobbet i sig var inte speciellt inspirerande, men det återkommer jag till i nästa inlägg.
Jag skall inte hålla på för länge med 80 talet, ett bra årtionde men Kristin som bästa minne, hennes morfar också förresten, Erland Ottosson, en man med många roliga uttryck, han hjälpte oss med huset när vi fick problem med besiktningen t.ex. jag kan ju inget om snickerier men Erland var duktig, när besiktningsmannen tittade på ett ställe vi klagat på och tyckte att det där var ju inte så farligt, då sade Erland att, fan det är ju snedare än en gris pissar, sådan var han.
Musikmässigt var det Bruce som gällde, The River kom väl 79 nån gång och det var många låtar där som jag använde när jag vaggade Kristin till söms.
Nu till förra inläggets cliffhanger, vad var det Roffe Vinyl gjorde. På 60-talet fanns det många lokala popband, Roffe och hans gäng spelade på gamla Hjärtums Bygdegård, på den tiden var det så att det vid alla danstillställningar skulle spelas en polka, nu är inte minnet helt med men vi kan säga att Roffe & co. skulle spela t.ex Jämtgubben av Thore Skogman, i början gick det bra, men om ni sjunger låten i huvudet så kommer ni till passagen "Nu vill jag ha, medicin medicin medicin med det samma", ja ni förstår, då kom dom av sig och kom aldrig in i "sticket", alla som dansade fick tvärstoppa och Roffe & co. började om från början, dom kom till samma ställe, likadant igen, tvärnit och ny början, jag tror inte dom kom igenom låten. Förlåt mig Rolf men detta är sant, låten kanske inte är rätt men lik förbannat fick ni starta om gång på gång, hoppas du minns för vi som stod på golvet och INTE dansade, vi hade vrålkul!!!!
Nästa gång blir det 90-talet, hoppas det inte blir lika långt tills dess och cliffhangern uteblir denna gång.
80 talet var en mycket bra tid för mig, Kristin föddes 1980, jag var husägare ihop med min Ann från 1982 och fotbollsmässigt var det mest ledare för A och B-lagen som gällde.
Vi hade en bra tid på Götaslätten, nära till skogen och många bra grannar, en del knäppa grannar också naturligtvis men jag nämner inga namn.
Jag började min anställning på Edet Bruk 1982 efter att Cementgjuteriet lades ned, jag arbetade på "Elfsborg" i 19 år och det var roliga tider, många anställda på 60 och 70 talet, jobbade mest på kontoret men i slutet på 70 talet var det mycket dykarledningsförankringar som skulle göras och då fick man ställa upp och jobba med tunga lyft och mycket skyfflande av betong.
Men nu var det 80 talet som det skulle handla om, jag jobbade först 2-skift på bruket i några år, sedan blev det 5-skift på gamla K2 och från 1987 på den nya L.10.
Arbetskamraterna var där Stefan Karlsson, Inkeri Andreasson som hon hette då, och Tony Trebekk.
Det var en hel del olika folk som jobbade med mig, jag minns ett par som var väldigt speciella, tyvärr kommer jag inte ihåg vad dom hette men en av dom var en stor ljus kille från Trollhättan som var lite religiös tror jag, hans främsta intryck på mig var att han trodde att American Wrestling var på riktigt.
En till som man inte glömmer var en annan Trollhättebo, han hade köpt en synt, när vi frågade om han var med i ett band sade han att, nä, men man kan göra fräcka ljud på den. Han slutade hos oss och fick ett jobb på NÄL där han enligt egen uppgift skulle köra lik i kulverten mellan dom olika avdelningarna.
Den killen var anställd samtidigt som Janne Wahlgren, en rolig kille från Uddevalla som faktiskt köpte mitt och Anns hus när vi gick isär.
Han var anställd ett tag innan han vidareutbildade sig till elektriker och är numera anställd igen på bruket.
Han är som sagt en riktigt rolig man, han gjorde dock bort sig i mina ögon när han spelade in en julskiva som han lät Hörnlund sjunga lead på, istället för att forska lite längre och få en riktig sångare till hjälp.
Det var några riktigt roliga år på L.10 på den tiden, jobbet i sig var inte speciellt inspirerande, men det återkommer jag till i nästa inlägg.
Jag skall inte hålla på för länge med 80 talet, ett bra årtionde men Kristin som bästa minne, hennes morfar också förresten, Erland Ottosson, en man med många roliga uttryck, han hjälpte oss med huset när vi fick problem med besiktningen t.ex. jag kan ju inget om snickerier men Erland var duktig, när besiktningsmannen tittade på ett ställe vi klagat på och tyckte att det där var ju inte så farligt, då sade Erland att, fan det är ju snedare än en gris pissar, sådan var han.
Musikmässigt var det Bruce som gällde, The River kom väl 79 nån gång och det var många låtar där som jag använde när jag vaggade Kristin till söms.
Nu till förra inläggets cliffhanger, vad var det Roffe Vinyl gjorde. På 60-talet fanns det många lokala popband, Roffe och hans gäng spelade på gamla Hjärtums Bygdegård, på den tiden var det så att det vid alla danstillställningar skulle spelas en polka, nu är inte minnet helt med men vi kan säga att Roffe & co. skulle spela t.ex Jämtgubben av Thore Skogman, i början gick det bra, men om ni sjunger låten i huvudet så kommer ni till passagen "Nu vill jag ha, medicin medicin medicin med det samma", ja ni förstår, då kom dom av sig och kom aldrig in i "sticket", alla som dansade fick tvärstoppa och Roffe & co. började om från början, dom kom till samma ställe, likadant igen, tvärnit och ny början, jag tror inte dom kom igenom låten. Förlåt mig Rolf men detta är sant, låten kanske inte är rätt men lik förbannat fick ni starta om gång på gång, hoppas du minns för vi som stod på golvet och INTE dansade, vi hade vrålkul!!!!
Nästa gång blir det 90-talet, hoppas det inte blir lika långt tills dess och cliffhangern uteblir denna gång.
