Lina Baldenäs
Går man in på hennes blogg, sök hennes namn på Google, där kan man läsa nedanstående:
"Här presenterar vi kortfilmen ”Himlen är överskattad” om Lina Baldenäs cancerresa med spritt melanom. Vi hoppas att den ska väcka känslor och tankar. Filmens titel är en hyllning till Linas vän Kristin som avled av malignt melanom i februari i år, 31 år gammal."
Lina är en stark kvinna med en underbart vacker familj.
Lycka till Lina, jag tänker verkligen på er.
Utan arbete i fyra dagar.
Annars går det väl hyfsat, nu i helgen vann Edet FK sin första seriematch med A-laget, efter två förlustern en oavgjord så kom segern, underläge 0-1 efter 80 minuter och så gör vi två mål sista 10, det kallar jag avslutning.
Det blir mycket arbete på Ekaråsen naturligtvis, jag jobbar på kansliet varje dag några timmar, det är t.ex. programblad som skall fram innan hemmamatcherna, i år intervjuar jag tränaren varje vecka, denna vecka via meddelanden på facebook, sedan lägger jag ut det på Edets hemsida på fredag och så har vi något att läsa på väg till Halland för att möta Tölö borta på lördag eftermiddag.
Idag har jag lagat mat här på Ekaråsen, Strömslunds El satte in en värmevakt på spisen hemma på Hamngatan så att inte Egge skall kunna förstöra mer kastruller och glaskannor, men det blev naturligtvis fel, värmevakten skall ju slå av efter fem minuter om man inte sätter dit en nyckel, den slår av efter fem minuter hur man än gör, jag försökte koka ägg på fredag kväll men fick ge upp efter en halvtimma, imorgon kommer elfirman igen, man kan ju alltid hoppas det blir bra till slut.
Ikväll har vi U-match borta mot IFK Trollhättan, på tisdag match i DM med A-laget, på onsdag skall jag och Ove Vaktis köra tidningar från Tösslanda och på kvällen skall jag hämta Theo och Mattias för att på torsdag åka ned till Josse och fira hennes födelsedag. Sen är det fredag och den hemska helgen börjar, ja visst ja, lördag är det buss till Tölö. Alltså inget att göra på fredag och söndag, en hemskt långtråkig vecka.
Ha det bra folks, vi hörs om en vecka.
Tänk på Cancerfonden, det går fortfarande att skänka pengar till Kristins insamling, jag kollade förra veckan.
Snart är det vår.
Efter all blogging jag gjorde under vintern har det inte blivit så mycket dom senaste veckorna, jag har återigen blivit utan jobb och eftersom jag vill arbeta och ha ett jobb att gå till känns det lite tråkigt, intellektuellt förstår jag ju att ett företag inte kan ha en administratör om det inte finns så mycket att administrera, känslomässigt känns det dock väldigt jobbigt. Arbeta är det som gäller som ni förstår, det enda som får en att hålla tankarna borta från allt djävligt som hänt, nu tycker ni kanske att jag får ge mig, gå vidare, men ni skall veta, jag får bryt hela tiden, så fort det händer något så tar jag fram telefon och, nä just det, det går ju inte längre. FAN FAN FAN, jag har ju ingen att ringa längre.
Sorry folks, nu går det inte längre jag får skriva om något annat.
Serierna i fotboll har gått igång för fullt, efter två förluster för A-laget vände vi ett 3-1 underläge till oavgjort, kallas det vända förresten?
U-laget tog idag sin andra raka seger och det känns väldigt bra inför fortsättningen.
EFK tipset kommer snart att läggas ut på hemsidan, min gamla kompis Corny var så glad efter våra två första förluster, han tippar ju att vi alltid skall förlora och var i ledningen efter två omgångar, men nu hade han fel sista matchen, han får säkert inte många rätt i fortsättningen.
Poängpromenad idag och det var fler folk än vi haft på länge, en hel del nya ansikten efter att vi gått ihop med Inlands IF och börjat lägga ut lappar även på Ström, riktigt roligt.
Nu är klockan tolv och jag måste börja ladda för min sista dag på Ellbo Åkeri.
Ha det bra så hörs vi igen om en vecka. Tänk på Cancerfonden.
Breivik med mera.
Norge gjorde ju en rätt smart sak efter WW2 då dom ändrade grundlagen och införde dödsstraff, för att sedan, efter att ha arkebuserat Quisling, ändra lagen igen till att inte ha dödsstraff, något sådant hade varit det bästa i det här fallet.
Nu pratar dom om damer som använder sig av botox och bröstinplantat, ok, bröstinplantat är väl snyggt kanske men att spruta in botox i läppar och andra ställen i ansiktet gör att dom ser så konstiga ut, dom fattar inte att vanligt folk tycker det ser så onaturligt ut att det blir skrattretande. Men det är ju upp till var och en.
Idag har jag kört en sten till stenhuggeriet, snart kommer den att ligga vid Kristins grav.
På lördag spelar Edet FK sin första hemmamatch klockan tre, det blir säkert mycket folk och det blir en del underhållning, bland annat i paus när jag kommer att leda en straffsparkstävling för Oldboys, Tony Tala, Fodor och AP från LEIF kommer att tävla ihop med några andra för Inland, vi kommer att möta ett gäng från Lödöse/Nygård.
Vi hörs igen nästa vecka folks.
Fredagen den trettonde?
Fredagen 13/10 1307 beslöt Philip IV av Frankrike och påven Clemens V. att Tempelherreorden skulle utraderas, mest beroende på att kungen var skyldig Tempelherrarna en massa pengar.
Ett bra sätt att bli av med skulder var ju naturligtvis att se till så att dom man var skyldig pengar blev kallade tjuvar och pedofiler, genom ett avtal mellan Philip och Clemens bestämdes det att alla Tempelriddare skulle omhändertas och likvideras.
Läs gärna Robyn Youngs böcker i detta ämne.
För er andra som inte är historiskt intresserade kan jag bara meddela att imorgon lördag spelar Edet FK sin första seriematch, borta mot Göteborgs FF, på Majvallen, where ever that is. Jag har fått en vägbeskrivning och fan om den inte stämmer.
So folks, Life is Life, na na na na na, Life is Life.
Thank´s for the support.
Påskinlägg.
Senaste tillskottet i familjen, Elmer, var också här, nästa år kommer dom två grabbarna säkert att jaga varandra runt i huset.
Nu ikväll efter att jag och Egge ätit upp resterna av Påskmaten satte jag på TVn, det var "Så skall det låta" jag får direkt backflashar när jag ser TV program jag sett ihop med Kristin, inte för att hon tyckte det programmet var speciellt bra men vi såg det ganska ofta när vi var på sjukhusen, mest för min skull tror jag. Jag klarar inte att se vissa program, jag kan inte se "Halv åtta hos mig" jag har svårt med "Antikrundan" jag kan nästan inte se några program jag minns att hon gillade, jag vågar inte sätta på "Macken", "Pang i Bygget"eller "Sällskapsresorna" dessa program kunde vi i princip utantill.
Snart är det tisdag som tur är, arbeta och öva är det enda som hjälper, efter fem fotbollsmatcher på två dagar längtar man till vardagen igen.
Försök att ha det så bra ni kan, jag försöker hela tiden men ibland går det bara inte.
Urnsättning.
Mattias, Ann, Robban och Seija kom och vi stod och väntade på förrättaren, han som höll i begravningsakten, han kom med en grön urna i famnen och vi drog oss mot platsen där krukan skulle vara, han såg konfunderad ut och sade att här borde vara ett hål, han fick ringa till kyrkogårdsförvaltningen och det visade sig att dom grävt på fel ställe. Inte mycket att göra åt, vi fick vänta på att dom skulle gräva på rätt ställe, det tog ju en stund så vi fick turas om att hålla krukan medan vi väntade.
Efter en halvtimma var det klart och vi kunde göra det vi kom dit för, förrättaren läste en del dikter och tårarna kom som vanligt.
Sedan åkte jag och Mattias och hämtade Theo på dagis och så fikade vi på Ritz, jag tog en räkmacka, något som Kristin definitivt hade gillat, hon älskade räkmackor men dom skulle helst vara från Boströms café.
Nu är det snart påsk, Theo och Mattias kommer hit till Lilla Edet och kommer att vara här ett par dagar, Theo längtar till Lilla Edet säger han, han har ju inte varit här sen i julas och jag hoppas verkligen det blir bra väder för jag tänkte vi skulle jobba lite i trädgården, jag har köpt Theo en ny skottkärra och en spade så att han kan hjälpa till.
Hela släkten kommer på Långfredag för då skall vi fira Egges 91 års dag.
Glad Påsk på er allihop.
Nu.
Nu på tisdag blir det urnsättning i Trollhättan sedan får vi gå vidare i livet, Sandra fortsätter att göra inlägg på Fb så att man blir alldeles färdig, fortsätt du med det Sandris, jag har överskott på tårar och behöver ändå släppa ut lite. Bilden från Åsbräcka bygdegård var fantastiskt fin, det tycker alla.
I morgon fyller Egge 91 år, det blir släktkalas på Långfredag, Theo och Mattias kommer naturligtvis och skall ligga över, för första gången utan Kristin. Den lille vill jättegärna komma till Lilla Edet som han kallar huset på Hamngatan.
Glöm inte Cancerfonden.
Håkan och jag var på Bens för en sen middag igår, vi gick därifrån vid halv tiotiden, vi gick bägge hem och skrev på Fb, samma sak, ovetande om varandra, "varför finns det så mycket drägg på Edet" vi kanske inte skall tänka så, alla har inte samma uppfostran som oss och det kanske är vi som har fel, vi skall inte sätta oss på några höga hästar och tycka vi är bättre än andra men som tur är kan man välja sina vänner. Det är ändå ganska jobbigt att sitta och lyssna på när bordsgrannar högt och tydligt visar sin dåliga uppfostran och pratar om hur väldigt duktiga dom är, men dom har aldrig läst Edetbloggen och vet inte att: "Committment is the daily triumph of integrity over cynicism."
Ha det så bra Folks.
Kristins tackannons.
Denna annons kommer att finnas i TTela och i Bohuslänningen imorgon lördag den 31 mars.
Ännu en vecka.
Senare samma vecka, spelning på Villa Stranna med GO Band, det var ungefär som i somras när vi spelade på Edetfestivalen, Kristin skulle sitta längst fram som året innan men blev tvungen att vara på nåt lasarett någonstans, den veckan som jag trodde var den bästa veckan det året blev tvärsom, en av dom sämsta, likadant nu, begravning på tisdag och på lördag en kanonspelning, alla som var där på Villa Stranna var nöjda och idag när jag lyssnat på inspelningen från koncerten känner jag att det var så bra som det kändes i lördags. Hänger allt ihop? Man får inte vara glad för då går det åt helvete, eller tvärsom, denna vecka när jag var katastrofalt ledsen är jag som nöjdast med framträdandet.
Adrenalinet som höll mig igång på dessa båda tillställningar försvann efter att vi plockat ihop instrumenten på söndag, jag grät hela söndag eftermiddag och kväll, visste inte vad jag skulle göra, det var bara en stor tomhet kvar.
En positiv sak, Ann var med på Villa Stranna med två kompisar, dom var mina speciella fans och det var roligt att hon kunde släppa loss på lördag kväll, livet går vidare eller hur, hur svårt det än blir.
Så mina vänner, älska varandra, tänk på att familjen är det viktigaste.
Lite till faktiskt, när jag har skrivit i bloggen om hur vi mått och när vi tackat för allting har jag glömt en del saker, jag kan bara skylla på mig själv och mitt ego, jag har för det första glömt att involvera Robban och det stör mig jättemycket, Kristins bror som alltid varit en jättesnäll kille och som Kristin älskade.
Jag har inte heller nämt hennes kusin Josefin som hon alltid sett upp till och dom har alltid varit "close" Jag vet att hon inte för allt i världen skulle vilja att jag missade att skriva om er. Förlåt.
Äntligen.
Så nu kan jag lungt ladda vidare inför morgondagens spelning med GO Band på Villa Stranna i Trollhättan.
Ha en bra helg folks, så bra det nu kan bli.
Minneskort
Så, livet går vidare!
Jag måste försöka ändå, Roland Lundgren som ceremoniförrättaren hette gjorde ett mycket fint jobb, han hade fått uppgifter om Kristin från oss och satte ihop en berättelse om hennes liv utifrån dom.
Theo var fantastisk under begravningen, det är tur han är så liten, en treochetthalvtåring förstår nog inte vad som händer när det sitter en 80 personer och gråter. Han satt i mormors knä en stund och i pappas knä en stund och sedan stod han på min högerfot och åkte upp och ned när jag trampade takten till dom olika låtarna, jag kan lägga ut en bild sedan på hennes "Minneskort" så ni kan se vad som hände under akten.
Det blir till att starta om livet nu efter begravningen men det är inte lätt, allt påminner mig om henne, banala saker som att gå och klippa sig för att sedan inte kunna ringa henne och berätta, jag visade en kompis hur man skulle använda Whatsapp och det sista smset där var från Kristin där hon skrev God Natt. Jag vill berätta för henne om spelningen på lördag på Villa Stranna, jag vill berätta för henne om julklappen jag fick av henne och som skall bytas men som inte affären fått fram ännu. Jag vill berätta för henne att Theo ritar minst en spindel i veckan till mig på dagis. Men troligen vet hon allt det där redan men jag vill ju berätta det för henne.
Jag skall inte skriva så mycket mer nu, jag vill bara tacka alla från oss, Theo, Mattias, Ann och mig för allt stöd ni gett, för alla kommentarer här på bloggen, för allt som är skickat både till Cancerfonden och till Heaven is overrated.
Pray for me Mama, I´m a Gypsy now med Jason & The Scorchers går på Spotify när jag sitter och skriver, det var inte heller bra för tårarna. Låten handlar om saknad även efter tio år.
Jag försöker lägga ut minneskortet här under, just nu går det inte för min scanner har fått en knäpp.
Ha det bra folks, jag försöker.
Annons 22 Februari 2012
En vecka senare.
Nu har det gått en vecka sedan min lilla älskling försvann från mig, det har varit svårt mellan varven men har man bara något att koncerntrera sig på så går det rätt så bra.
Jag har inte redogjort för vad som hände förra onsdagen, den 8/2, jag åkte hem från Uddevalla för jag skulle på något möte efter lunch, men innan det han börja ringde Ann och bad mig hämta Theo och Mattias med en gång och jag stack till Trollhättan och fick med mig båda grabbarna, Kristin hade börjat andas konstigt, hon gjorde fyra fem tunga andningar och sedan var det tyst en stund.
Mattias och Theo var hos henne fram till halv åtta, hon sov ju hela tiden men Mattias och Theo höll henne i handen och Theo flätade in sina fingrar mellan hennes. Theo blev ju trött på kvällen och måste åka hem så dom åkte med Robban som också varit där en stund, jag stack ju ganska abrupt från Edet och fick inte med mig min väska med kläder så jag åkte också hem en stund, grejade lite hemma och åkte tillbaka till Uddevalla strax före nio, när jag kom fram klockan tjugo över nio hade Kristin dragit sina två sista andningar fem över nio så jag missade henne med en kvart.
Jag satt och höll i henne en lång stund och för att få så mycket närhet och värme som möjligt stoppade jag mina händer långt upp under hennes underarmar och ville inte släppa henne.
Även om man vet vad som skall hända så är det en fruktansvärd upplevelse när det väl händer, jag och Ann ringde våra familjer och Kristins närmsta vänner och tog sedan farväl från vår dotter, alla som arbetade på natten på avdelning 14 satt med oss en stund, det är bra att veta att alla sköterskorna var så snälla hela tiden, vi blev väl omhändertagna allihop under dom veckor vi var där.
Min far Egron har nog fattat nu att Kristin är borta, igår när jag kom hem låg det ett utrivet blad från en gammal telefonbok på köksbordet, jag vet inte varför han plockat fram den och rivit ur ett blad som Kristin skrivit på, jag lägger en bild här på bloggen där ni kan se vad hon skrev för länge sedan, jag vet inte vilket år det, var men hon och Ann bodde på Östergatan i Uddevalla så Ann har nog vetskap om ungefär när det var.
På torsdagen var Mattias och Theo tillbaka på Uddevalla Sjukhus och tog farväl av henne i ett avskedsrum, hon såg fortfarande ut som om hon sov.
Jag måste sluta nu.
