Mera drömmar.

Nu var det ett tag sedan jag drömde om henne men i förrgår natt hände det igen, drömmar är ju väldigt sällan lätta att komma ihåg men när det gäller Kristin så verkar det som om dom hänger kvar efter man vaknat.
Mellan Trollhättan och Lilla Edet, ungefär vid Lindvedens byggvaruhus låg det i drömmen ett hem där sjuka kan vila upp sig. Bredvid sjukhemmet låg en sjö.
 
När jag kommer fram till sjön möter jag min släkting Lenah som skall sjösätta sin stora båt där, sjön är ungefär i samma storlek som Borydsjön och båten ett stort schabrak, jag frågade henne om inte båten är för stor för just denna sjö men hon skulle bara skölja av den lite sade hon.
 
När jag kom fram till sjukhemmet var där massor av folk, jag kände ingen, det var inte folk som bodde där utan enbart folk som skulle hälsa på Kristin som inte var där men som skulle komma lite senare. Där fanns mängder med leksaker, stora plåtleksaker som båtar och helikoptrar som man kunde dra upp, jag lekte mest med en u-båt, halva lokalen var under vatten så jag skruvade upp den där u-båten och körde på folks ben hela tiden.
 
Till slut kom Kristin, i en bil som var blå och vit som en polisbil, hon var på strålande humör och gick runt och skrattade och pratade med alla, jag gick fram till henne och sade kom hit och ge pappa en kram, då slog hon bara ut med armen och sade, nej, inga kramar, men hon var på gott humör hela tiden.
 
Det var en mycket ljusare dröm än den jag hade för några månader sedan, den förra var mer melankoliskt tror jag, i den senaste drömmen var det skratt och skoj hela tiden. Ja så kan det gå till i drömmarnas värld.
 
På fredag denna vecka hadePo hon fyllt 32 år. Heaven is overrated har jag hört. Tänk på Cancerfonden.

Kommentarer
Postat av: Mona

Du har en tung börda att bära.Sorgen tar tid och lever sitt eget liv.

2012-11-04 @ 16:41:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0