Edetbloggen

Jag skapade en "Cliffhanger" enligt Kristin när jag skrev att 70 talet var ett både dystert och glatt, jag får försöka leva upp till den då.

70-talet var ett märkligt årtionde, det började bra, en direkt fortsättning på det ljusa 60-talet när vi bara åkte runt och hade roligt, jag minns inte hur det började men ifrån 74 nån gång så var det inte samma gäng längre, Lars flyttade till Västerås för att gå i skolan, Lars Göran började jobba runt om i Sverige och Åke han sålde väl bilar eller nåt, själv hade jag ett längre förhållande med Carina L, vi var mycket ute och tältade vet jag, även mycket stugan i Anfasteröd, hon flyttade till Göteborg för att jobba där och det tog slut, efter det är det som om allt flyter ihop, fick nya kompisar men dom var från Negerbyn och södra Edet så det blev aldrig detsamma som tidigare.

Jag och Lars Göran var i Polen med en av Tvillingarna och Lundin, vi hade väl roligt men jag var nära att bli kvar då jag skojade för mycket med en prostituerad, vi fick alla magsjuka och vågade inte gå in på Apoteket för ingen kunde Polska, barn sprang runt och tiggde, detta var på kommunisttiden och det var billigt, fattigt och skitigt.
Vi bodde i Lodz, en stad med mycket industier och en smog som var så tjock att man aldrig såg några stjärnor på kvällarna. Tomas L fick en valk över ögonen som inte försvann förrän vi kom ut till Östersjön efter en vecka, han svullnade upp alltså. Det enda ord jag kan på Polska är: Oleg Nepedovy vilket betyder Diesel olja, Sune Tvilling hade en Diesel Mercedes och den gick på just Oleg Napedovy.

Vid denna tidpunkt blev min mamma sjuk första gången och  tog bort en njure, det var tufft.

Åren mellan 75 och 78 var det deppigt, det var inte så att jag gick omkring och hade tråkigt men jag minns att Karin och Lizzie plockade upp mig en gång när jag var deppig och jag fick nog en liten vändpunkt där, vet inte vad vi pratade om men jag ändrade levnadssätt ett tag och då blev det bättre, detta var 78 och jag hade inga kompisar kvar från 60 talet, jag tror till och med Lars Göran hade gift sig, Åke och Lars också.

Men sedan träffade jag Ann igen, vi flyttade ihop först på Göta, sedan på Sätergården och helt plötsligt var 70-talet slut.

Jag köpte inte mycket skivor den här perioden, Lennon naturligtvis, han släppte ju skivor fortfarande, Plastic Ono Band 1970, Imagine 71 New York City 72, Mind Games 73, Walls and Bridges 74 och Rock ´n Roll 75
På 70 talet lyssnade jag mycket på Elton John, hans "Golden Years" som började med Tumbleweed Connection 1970 och avslutades med Rock of the Westies 1975 var mycket bra skivor, jag hittade inte Elton förrän efter 1975 och jag köpte inte alla skivorna förrän dom kom remixade på CD på 2000talet, jag kör fortfarande mycket Elton på kontoret faktiskt.
En del Rod Stewart blev det också, det är ganska fantastiskt att dessa två musiker som håller på än idag hade sina bästa år mellan åretn 1970 och 1975, Rods skiva Atlantic Crossing var väl den sista som var genomgående bra och den kom 1975, vi var i England 1976, Conny, Boman jag och några till och vi körde Sailing på varenda pub vi var inne i, alla drack en öl och Conny en Coke´n ice innan vi gick vidare till nästa pub, för att direkt spela Sailing och köpa dryck.
Och som om det inte var nog så kom The Whos bästa albun också under åren 70-75, från Live at Leeds 70 till The Who By Numbers 1975, även om dom bästa låtarna är mycket bra är dessa skivor väldigt ojämna, vill man lyssna på något bra med The Who skall man köpa en DVD film och se en Livekoncert för dom var alltid bäst Live.
Musiken från England dessa fem år var enastående, men jag är osäker på om Lars Göran och Pär håller med.

Nu får det räcka, alla skall orka läsa, nästa gång blir det troligen lite överblivet material från dom första ljuva åren. Jag har bland annat en jätte bra musikhistoria om Roffe Vinyl från slutet av 60 talet.
And there is the new Cliffhanger for you.