Muslimer, Kristna och Fanatism.

Krig och Politik har fördärvat vår jord enligt Evert Taube, man kanske skulle säga att Krig och Religion har fördärvat vår jord, men det är väl samma sak egentligen Politik och Religion, dom flesta religiösa förändringar har väl skett på grund av politiska motiv, typ Gustav Vasa 1527 och Henrik Vlll 1534 som båda bröt med Påven och den katolska kyrkan, inte för att dom var speciellt religiösa, Henrik ville skilja sig men fick inte för Påven och Gustav, han ville bara åt kyrkans pengar.

 

Dom som belv mest kända av dom som  gjorde revolt mot den Heliga Katolska Kyrkan var Luther 1517 i Wittenberg och Calvin 1527 i Basel, efter att han flytt från Frankrike. Varför dom revolterade berodde på det stora maktmissbruk som det höga prästerskapen inom katolicismen utövade, ta till exempel avlatsbreven dom man kunde köpa för att bli befriad från sina synder, det fanns till och med reklamslogans "När mynten i kistan klingar, sig själen ur skärselden svingar” var ett av dom som användes i Wittenberg och som gjorde Martin Luther förbannad.

 

Katolikerna gjorde sig kända som massmördare när dom under det första korståget, som startade 1096, intog Antiochia och dödade alla muslimer i staden, dom gjorde detsamma när Jerusalem intogs 1099, säg att dom slog ihjäl c.a . 10-20 tusen muslimer, det är en siffra som man aldrig kan veta säkrt. Dom som mördades var alltså civila, inte stridande soldater. Vid atckerna mot World Trade Center 2001 dog ungefär 3 tusen människor.

 

Det är klart man inte kan jämföra ett meddeltida krig med en terroristattack på 2000 talet men det säger ändå lite om religionens makt, fanatiker är alltid farliga vare sig det handlar om politik, fotboll eller någon religion.

 

Dom allra flesta som drog ut på korståg på gjorde det för att få komma till himmelen, det hade påven lovat, alla muslimska självmordsbombare är också säkra på att komma till himmelen, tänk va dom bedrar sig, men många korsfarare drog nog iväg för att tjäna pengar och kanske skaffa sig en liten stad att bli hertig över i mellanöstern.

 

Man kan ta ett annat exempel, Englands protestanter skulle utrota den katolska kyrkan i Skottland där den bet sig fast i Högländerna, vid ett av slagen hade Engelsmännen två slagord på sina fanor, det ena var ”Jesus” och det andra var ”Ta inga fångar” undra vad Jesus hade sagt om detta. Det visar också på att ingen är bättre än den andre, Katoliker, Protestanter eller Muslimer, alla är lika goda kålsupare.

 

Nä nu får jag sluta, vi får fortsätta religionsdebatten en annan gång.

 

Lina Baldenäs har börjat tillverka svarta band, det svarta bandet säljs genom den ideella föreningen Himlen är överskattad, för dem som drabbats av melanom. Pengarna som kommer in skall gå till ekonomiskt bistånd till cancersjuka.

 

Läs tidningsartikeln på nedanstående länk.

http://www.vt.se/nyheter/?articleid=7228448

 


Semesterinlägg nr.1

Sitter i Mölle på torsdag kväll, pojkarna har lagt sig, jag känner en stor oro i kroppen, vad är det som inte är bra?

Min vecka här i Mölle har varit kanonbra, vädret är bra, sällskapet har varit underbart, ändå är det inte helt OK, jag kommer hem på lördag och hoppas då få veta varför det inte känns helt rätt.

Jag har varit på den årliga konstutställningen på Krapperupps Herrgård, i år var det lite olika konstigheter, Hans Frode, el och glas, det var rätt fräckt, Anders Knutsson, blyertsteckningar av träd, inte så originellt tycker jag, Mats Perhson, bild, vad säger man om det, bildkollage är det verkligen konst, Peter Åströms kolteckningar var väl rätt bra, Tokiko Frodes smycken i silver, OK då. Nä inte den bästa utställningen jag varit på.

Jag gick sedan en liten rundvandring på Krapperupps slotts ägor, en massa skyltar som säger att man inte skall gå på gräsmattan fanns det, samtidigt har dom placerat små små skyltar vid dom olika konstiga träden där det står vilken art det är, då måste man gå på gräsmattan om man vill veta vilken sorts träd det är, jag kommer att lägga ut lite bilder här under.
Som ni ser så är det stora skyltar om förbud, små om vilken sorts träd det är och varför kan mullvadarna beträda gräsmattan, eller räknas det inte om man kommer underifrån?,,7

6 månader

Jag missade att det var 6 månader sedan dottern dog, jag såg Sandras inlägg och fattade ändå inte, jag skäms, sedan läste jag alla andra inlägg och förstod att jag inte var med över huvud taget.

Vi körde pappersinsamling i Västerlanda Ove och jag, Ove tog sin egen bil och jag blev ensam i min när jag förstod, slängde papperspåsar i Ballabo, körde lastbil och grät.
Dagen efter åkte jag direkt upp till graven och satte en blomma, en vit ros som jag brukar göra, kyrkiogårdsarbetarna var i närheten när jag var där och dom såg beklagande på mig när jag satte dit blomman, dom är nog vana vid att folk gråter på deras arbetsplats.

Nu tar jag ledigt en vecka från fotboll och Egge och hoppas allt fungerar, det gör det säkert,.

Vi hörs folks, Edetfestivalen den 31/8 klockan 19.00 är det som gäller, kom i tid.

Annons 22 Februari 2012


Onsdag 8/2

Klockan fem över nio i kväll drog vår älskade Kristin två djupa andetag och sedan var det slut, kan inte skriva mer än detta idag.

Krister

Lördag 14/1

Natten till idag var lugn, hon sov från lite efter ett ungefär till klockan åtta på morgonen, hon såg dock en massa konstiga saker i rummet t.ex. folk som inte var där, hon drömde nog mycket och hon "pratade" med sin kusin Josefin klockan två. Hon blir inte rädd när hon förstår att hon ser fel utan ser det mer som komiskt, humöret är det inget fel på i stora drag, ibland blir hon lite frånvarande bara.

Det var också svårt för henne att se på TV på fredagskvällen, hon såg ju dubbelt allting och då är det inte lätt att följa med i På spåret.

Idag har det varit bra tills nu när vi åt middag, efter det började hon må dåligt lite grann.
Ann, Theo och Annelie var här ett par timmar och då var hon pigg som tur var, jag passade på att åka hem till Edet och byta lite kläder och duscha. Brorsan får ta hand om Egge. Jag skall alltså ligga här inatt också, det hade varit rätt avkopplande om man inte behövt oroa sig för Kristin, man ligger och läser och ser på TV och går till kiosken.´

Nu skall jag vara lite besvärlig ett tag, varför är det så dålig mat på sjukhusen, det är fanimej fiskgratäng varannan dag, jag gillar inte fisk och potatismos normalt sett, inte Kristin heller, och här är maten oftast kall på kvällen, nu till middag åt jag korv och mos (Edetmat) och Kristin åt Risgrynsgröt, det var vad som bjöds idag, man fick skynda sig att äta medan
det var ljummet, man kan ju inte klaga heller för dom är ju så snälla alla som jobbar här, det är ju säkert inte deras fel att maten inte håller värmen. Jag menar att när vi har årsfest och Peter och Marianne står för maten, inte fan gör dom den halv sex utan säkert många timmar innan, den är alltid varm, det måste vara utrustningen som är skillnaden. Vi får börja samla in pengar så att Landstingen kan köpa in värmeskåp.

OK, tänk på Cancerfonden och krama varandra.


Fredagen den 13/1

Dagens inlägg blir kort som igår.

Kristins tillstånd är bättre än igår, hon pratar och är medveten om vad som händer, så var inte fallet igår, nu vet vi också att hon hade problem med synen, läkaren berättade när han fick svar från röntgen idag att det sitter små "knottror" på hjärnhinnan och dessa knottror trycker på olika nerver, bland annat då synnerven. Hon får därför kortison för att minska på trycket i hjärnan. En del av detta med synen finns kvar även idag, hon ser dubbelt ibland.

Vi vet nu att sjukdomen har tagit en ny vändning, eller kanske den väntade vändningen, och tagit över kroppen på ett nytt sätt.

Det finns inte så mycket att göra just nu mer än att hålla huvudverken borta så mycket det går, plus att hålla illamåendet borta också, läkaren skall på måndag ta kontakt med chefen för Onkologen på Sahlgrenska för att prata om hur dom skall gå vidare med behandlingen. Dom behandlingar som Kristin fått senaste året kan man max ta sex stycken och Kristin har nu fått fem, läkaren trodde att experterna i Göteborg kanske har ytterligare nån typ av behandling att sätta in eller en kombination av det hon fått hittils och något annat.

Inatt kommer jag att vara här och imorgon kommer Ann tillbaka med Theo och Mattias, Theo har idag lärt sig att om man springer mot dörren i änden av korridoren så öppnar den sig automatiskt, det är jättekul, igår blev han rädd när dörren öppnades av sig själv men man lär sig snabbt.

Ni får gärna ringa och prata men jag har problem med att prata (även med att skriva) men räkna med en daglig rapport här på bloggen.


Lilla Edets IF - Historia (lång version)

Jag fick i uppdrag att skriva ned LEIFs historia till sammanslagningen med Inland, jag gjorde en kort version som finns med i det nya policydokumentet men det kom inte med så mycket som jag hade hoppats och därför har ni här under en "extended version"

Historia Lilla Edets IF

Dom äldsta anteckningarna som  finns och som innehåller namnet  Lilla Edets IF daterar sig till 30/7 1913 då klubben inköpt ett spjut som kom med järnväg från  Göteborg, inköpt hos A Th. Nyberg AB på Kungsgatan 41.

1918 visar balansräkningen att dom största utgifterna under året var, schaktningsarbeten och kalkning av planen 152:-, virke till målstänger 35:16, ett fotbollsskinn  15:- och en ny fotboll till priset av 55:-. Det motsvarar 1012:- i dagens penningvärde enligt Google.

Samma års förteckning över idrottmateralier innehöll: 1 st. spjut, 1 st. skaft till do. 1 st. discus, 1 st. fotboll, 2 st. ytterdäck (trasiga) 1 st. innerblåsa och 1 st. hoppställ (skänkt av civiling. Gunnar Haeger)

Detta visar ju på att det var en idrottsförening med många strängar på sin lyra, det  finns mängder av resultatlistor för tävlingar i löpning, längdhopp, kula (man stötte med både vänster och  höger och lade ihop resultatet, så gjorde man även i spjut)

Den första anteckningen om fotboll är i ett styrelsemötesprotokoll  från 1918 då det meddelades  ett  att man beslutat sig för att spela en match mot Trollhättans IF söndagen den 30 juni vartill styrelsen uppgjort ett förslag till lag.

I samma protokoll  beklagade den vice ordföranden den sorgligt ringa tillslutningen vid mötet och ändå mera vid arbetet på idrottsplanens förbättrande!!!

 Maden som idrottsplatsen hette då (uttalas Máa) byggdes 1918 och den bestod då av slagg som tippats där, gräs var inte anlagt i början, spelarna var nog ganska svarta om benen efter matcherna.

Den nya klubben bildades den 28/7 1931 och dess första ordförande blev Landsfiskal Torsten Stranne  det var en sammanslagning av ett antal föreningar, i protokoll från den 25 april 1931 mellan klubbarna LEIS, Kamraterna, Atletklubben och Ping-Pongklubben  beslsutades att en sammanslagning av  dessa klubbar skulle göras under namnet på den tidigare upplösta föreningen Lilla Edets IF, förkortat L.E.I.F

När klubben firade femtioårsjubileum 1981 berättade inköpschef Nils Wester en historik där han berättade att Lilla Edets IF spelade en match år 1892 men detta kan ju liknas vid en saga.

Idrottsplatsen Ekaråsen har ju haft ett antal ombyggnationer, den första invigningen under namnet Ekaråsen var 1935, sedan var det ny invigning i mitten av femtiotalet, en ny huvudentré och ett nytt plank runt hela anläggningen blev gjort, invigningstalare var statsminister Tage Erlander som berömde anläggningen med orden: Sveriges vackraste idrottsanläggning.

Nästa ombyggnad var när det nya omklädningsrummet och den nya entrén i tegel kom, då revs även planket  och  det nuvarande staketet sattes upp, detta skedde 1965.

Den senaste ombyggnaden kom 1979, planen breddades och en hel del berg sköts bort, även löparbanorna breddades då.

1980 färdigställdes den nya klubbstugan som helt och hållet byggdes av klubbens medlemmar med Sune ”Glas” Andersson som  drivande arbetsledare, hela bygget gick på  125.444:- detta enbart materialkostnader, Bergaström fick tillgång till undervåningen och deras medlemmar var också med i  vissa delar av arbetet.

Fotbollslaget har hela tiden vandrat mellan olika serier,  från div. 6 som lägst och upp till div. 3 där vi är idag. Dom spelare som varit med längst och gjort flest matcher är Stefan Emanuelsson som gjorde hela 587 matcher under  sin karriär som pågick från 1983 och  en bit in i det nya millenniet. Tvåa på listan är Rolf Sjögren som spelade 559 matcher mellan 1951 och 1974, Rolfs morbror Kurt Lexberg spelade 519 matcher åren 1938 till 1963.

Kurt gjorde en säsong i Sjuntorp och Rolf en säsong i TIF, på fjärde plats hamnar Kent Eriksson med 492 matcher och på femte plats kommer Tony Johansson med 459 matcher under åren 1978 och 1999

Lite kuriosa om bröderna Kurt och Sigge Lexberg, Kurt var oerhört noggrann och gick in för fotbollen riktigt allvarligt, Sigge däremot bara skojade och drev med allt och alla, han kunde dribbla av ett helt försvar från sin vänsterytterposition och sedan ställa sig och vänta på att motståndarna skulle samla sig, till Kurts oerhörda förtrytelse, en gång blev Sigge ställd som målvakt men höll ändå på att driva med allt och alla, varpå Kurt går fram till domaren och ber honom  visa ut Sigge, hur det gick vet vi inte, men det  var säkert roligt på matcherna. Kurt var förresten nära att bli värvad av IFK Norrköping som var det stora laget i Sverige på fyrtiotalet, det var dock lite för långt från Edet för Kurt. Sigge slutade relativt tidigt med fotbollen då han träffade sin fru, Kurt varnade honom från att inleda ett förhållande som skulle göra att han fick sluta med fotbollen. Sigge lyssnade som vanligt inte.

Kurt Lexberg, och bröderna Sjögren Rustan och Rolf  spelade många matcher i Landskapslaget och det var väl där Kurt blev uppmärksammad av Norrköping.

 Flest B-lagsmatcher har Jan ”Gotthard” Johansson gjort, 482 stycken. Annat intressant från reservlaget är att Bengt Lexberg som är kusin med Rolf Sjögren gjort näst flest B-lagsmatcher nämligen 332 st. På trettonde plats i antal reservlagsmatcher  kom Tony Johansson med 140 matcher, detta alltså utöver hans 459 A-matcher.

 Styrelser: Som ordföranden i LEIF har suttit bland andra Karl Sandegård, Hugo Appelgren. P.O. Hansson, Bror Hall, Arne Ewertsson, Reine Hagman, Riber Jacobsson och Anders Johansson,

 Det har inte varit någon inflation i antal kassörer precis, Enar Lorentsson och Arne Gustavsson satt säkert över  40 år ihop från 50 talet och in i 2000 talet.

 Sammanfattningsvis kan vi väl säga att dom 80 åren egentligen blev 98, eller hur.

 Krister Andersson, aktiv ledare sedan 1971


Vet inte vad jag skall skriva om! Våren kanske.

Vad säger man, det är tyst i huvudet, inga uppslag alls, jag försöker ändå.

Pettersson leder LEIF tipset, vi har förlorat tre raka matcher och vinner han totalt så åker vi ut.

Dottern är opererad för tredje gången och nu skall allt vara borta, nu jobbar hon i växeln på Uddevalla Kommun.

Barcelona slår väl Real Madrid idag igen, inga överraskningar där inte.

Jobbet, äääähh, det återkommer jag till.

Så som jag skämdes när jag såg mig själv på Youtube efter Edetfestivalen, det är slut nu för i förra veckan sjöng Kicki Danielsson "Take me home Country Road" i "Så skall det låta" så nu skäms jag inte längre, hon var sämre än mig.

Det är inte helt tyst i huvudet naturligtvis, men det återkommer jag till.

Lite kultur kanske, jag läser för andra gången om Merlyn, Uther, Arthur och Lancelot i Jack Whytes serie om Camulod, alla åtta böckerna trodde jag, det var nio, den sista hade jag missat så istället för att läsa den började jag från början. Det tar några månader men nu är jag inne på näst sista och har den olästa kvar.

Mer kultur, vi fick tag i ett par hundra gamla CD skivor som jag sorterat och som skall läggas ut på Tradera, sorterade en hög som jag kallade "Celtic Rock" det finns hur mycket bra Irish/Scottish Music som helst.

Det är egentligen ganska rörigt i huvudet men som sagt, jag kommer tillbaka, man har mer vänner än man tror.

Ha det så bra och tänk på Cancerfonden och i dessa dagar när var och en tänker på sig själv och sin egen karriär så minns vad den store poeten från södra Illinois sade.
"Committment is the daily triumph of integrity over cynicism."  
Rock on folks, det är vår.

Ledarresan 2010

Årets Ledarresa blev en kort resa på ca. sju timmar, vi kunde ju inte toppa förra årets resa till Köpenhamn och gjorde därför en budgetvariant.
Hemlig var den som vanligt och spekulationerna var värre än vanligt, allt mellan Helsingborg och Liseberg gissades det på. När vi tog tåget till Köpenhamn passerade vi en mängd olika kommuner och då använde vi varje kommun som "dryckintagsorsak" 
Några av deltagarna hade gjort en lista med förslag på nya kommuner som t.ex. Tunge Kommun, Garn Kommun och Lödöse Kommun, men då hade naturligtvis reseledarna ändrat till en "Broresa" så stridsropet för kvällen blev "en bro, en bro" efter att ha vänt i Lyckorna tog vi E6 till Göteborg och boy finns där många broar, vi räknade även motorvägsbroar och alla var lagom runda när vi kom fram till Skärgårdslinjens räkbåt, vi skulle på skärgårdstur och äta skaldjur.

Vi var nio par som åkte, jag, Kerstin, Gert-Inge, Gert, Roger C, Anders S, Jan-Erik, Matteus och Mikael P, alla med kamrat, Annika klev på i Göteborg och var väl inte lika påverkad som vi andra.
Jag skall inte orda länge om maten, det var en helt OK räkafton om man säger så, jag går alltid tre gånger och hämtar räkor, ägg, bröd och majo, jag äter inte kräftor och musslor, besvärligt och äcklig konsistens tycker jag, nä räkor skall det vara, och vitt vin, rena fredagsnöjet eller hur.

Personalen uppträdde, ungefär som på Wallmans i Köpenhamn men "något" sämre, vi höll igång rätt bra själva, det blev till och med lite dans i slutet om jag minns rätt, Bettan och jag körde dubbelsteg men jag tittade mest på Gert- Inges bugg med den stackars nackskadade Annika, vi var ju ute till havs och långt från närmaste sjukhus.

Matteus hade precis fyllt 50 år och blev i slutet av kvällen upplockad på scen och vi fick några fina bilder där han blev lapdansad av en transvestit.

Pelle Pop från Skärgårdslinjen lade ut sina bilder under natten och när man vaknade kunde man se oss på en 13-14 bilder, roligast är nog bilden när Ellinor ser ut som hon satt en hel kräfta i halsen,  bäst är bilden där jag är ensam och den på mig och Angelica. Bettan och Gert ser också bra ut, bilden alltså, Gert-Inge och Gunilla ser mest berusade ut och som vanligt ser Bengt och Kerstin nyktrast ut, undra varför. Jan-Erik och Anneli ser också rätt lugna ut. Elisabet ser bara lite chockad ut när transvestiten med skägg satte sig i Matteus knä, dom bilderna blev inte lika bra för dom är tagna med telefonkamera.

Jag har ingen inspiration haft den senaste tiden och allt eftersom fansen klagar på att jag skriver för lite blev jag tvungen att skriva färdigt detta inlägg som jag hållit på med en längre tid, nästa blogg blir nog en liten Rockresa till Göteborg, Joe Bonamassa i Lisebergshallen, Left Hand Jim, Flebas, Pär, Peevy och jag skall åka ned den 22/10

Här under kommer bilderna från Ledarresan.



Piren SK


60 years of maximum Rythm´n Blues del 6, Millenium

År 2000 inleddes med en fruktansvärd dimma, jag och Håkan Bråkan var på Chilenska dansen på Folkets Hus.
Det var sånt bråk om att alla datorer skulle braka ihop när år 2000 inföll så jag skrev till min idol Mats på Expressen att jag testade detta innan klockan slog 12, satte min Macintosh på Bombaytid och väntade, inget hände, Mats tyckte det var vrålkul, det kanske berodde på att det var en Mac att det höll.

2000 talet blev lite som 90 talet slutade, mycket H & H i början, i april 2005 blev det klart att  tiden var över och började göra annat, jag gick över till att bli mer och mer kulturelt intresserad, jag gjorde långa resor i den Västgötska kulturbygden runt Falköping, Karlsborg, Skara, Lane Loge, fast det är ju Bohuslän förstås.
Jag och några kompisar började åka och dansa i Lane, det är knappt man tror det, Lille Kent, Conny S, Paavo A och några fler, jag och Conny S kom kunde till och med synas på Logens årsutsksick för 2006

2005 hände det lite andra saker runt omkring mig, Conny Marberg gick bort och jag fick en klar tankeställare, hur tänker man leva sitt liv, Conny var ju alltid på antingen gott eller ont, han var ju en snäll människa egentligen men samtidigt har jag nog aldrig haft fler kontroverser med någon annan människa än han, att jag ett par veckor innan hans bortgång blev kallad full 56 åring inför alla kompisar på Ekaråsen och i samma svep var det ord som fruntimmer på gräsmattan och ungar som sprang omkring, jag blev naturligtvis tvärförbannad och pratade inte med honom på ett par veckor, helgen innan han dog träffade jag Conny och hans dåvarande tjej på Logen, dansade med henne och ignorerade honom totalt, när jag dagen efter träffade honom utanför Lengroths var han som vanligt, jag var helt klart fortfarande passiv, men han malde på som han brukar och sade att "vad var det jag sa, det är roligt att vara ute och dansa" jag sade du är fanimej inte klok och sedan var allt som vanligt igen, veckan efter dog han.
Efter det har jag försökt att aldrig vara långsint, ibland är det svårt, men lev livet medan det finns.
Conny skulle kunna få en egen avdelning i bloggen, jag har lite funderingar på udda Edetbor och här finns det ju "enough for a whole conference"

Musikaliskt är 2000 talet lite dött för mig utom just dom senaste månaderna, Jason & The Schorchers släppte sin första skiva på 100 år känns det som och den är helt otroligt bra.
Vi såg Bruce på Ullevi och jag fick vatten på kvarnen så att säga, förfesten är roligast och se aldrig koncerter på ett stadium.
Nä i Maj åker jag och Gais,.,., hrrrm, Pär till Oslo och ser Jason live, längst framme vid scenen igen hoppas jag, bara jag inte behöver lyfta upp honom på scenen som i Köpenhamn, jag fick lite ont i axel efter det, eller var det när jag lyfte upp Anki på balarna, det var ungefär samma lyft i alla fall.

Övrigt som dominerat 2000 talet positivt, Theo naturligtvis, LEIF i division 3, Barrskogsgränd 6 och några saker till, Egges brutna axel och lårben varit det enda som varit negativ egentligen, men det är ju illa nog. Det har varit synd om Egge sista året. Wilmas försvinnande var ju inte kul heller förstås.

Nu får det vara slut på 60 års snacket, jag är i form som en nittonåring och skriver som en gud, ha det bra fans, hädanefter blir det bloggar om rockresor och aldrig några tillbakablickar mer.
Jo det blir det allt förresten, Royne, mitt största fan vill bara höra om gammalt, skriv om förr i tiden säger han,är han en bakåtsträvare då eller? Nä väx upp Royne, flytta från Göta och in till Centrum så blir det positivare dierkt.

60 Years of Maximum R&B - del 3, 70-talet

Jag skapade en "Cliffhanger" enligt Kristin när jag skrev att 70 talet var ett både dystert och glatt, jag får försöka leva upp till den då.

70-talet var ett märkligt årtionde, det började bra, en direkt fortsättning på det ljusa 60-talet när vi bara åkte runt och hade roligt, jag minns inte hur det började men ifrån 74 nån gång så var det inte samma gäng längre, Lars flyttade till Västerås för att gå i skolan, Lars Göran började jobba runt om i Sverige och Åke han sålde väl bilar eller nåt, själv hade jag ett längre förhållande med Carina L, vi var mycket ute och tältade vet jag, även mycket stugan i Anfasteröd, hon flyttade till Göteborg för att jobba där och det tog slut, efter det är det som om allt flyter ihop, fick nya kompisar men dom var från Negerbyn och södra Edet så det blev aldrig detsamma som tidigare.

Jag och Lars Göran var i Polen med en av Tvillingarna och Lundin, vi hade väl roligt men jag var nära att bli kvar då jag skojade för mycket med en prostituerad, vi fick alla magsjuka och vågade inte gå in på Apoteket för ingen kunde Polska, barn sprang runt och tiggde, detta var på kommunisttiden och det var billigt, fattigt och skitigt.
Vi bodde i Lodz, en stad med mycket industier och en smog som var så tjock att man aldrig såg några stjärnor på kvällarna. Tomas L fick en valk över ögonen som inte försvann förrän vi kom ut till Östersjön efter en vecka, han svullnade upp alltså. Det enda ord jag kan på Polska är: Oleg Nepedovy vilket betyder Diesel olja, Sune Tvilling hade en Diesel Mercedes och den gick på just Oleg Napedovy.

Vid denna tidpunkt blev min mamma sjuk första gången och  tog bort en njure, det var tufft.

Åren mellan 75 och 78 var det deppigt, det var inte så att jag gick omkring och hade tråkigt men jag minns att Karin och Lizzie plockade upp mig en gång när jag var deppig och jag fick nog en liten vändpunkt där, vet inte vad vi pratade om men jag ändrade levnadssätt ett tag och då blev det bättre, detta var 78 och jag hade inga kompisar kvar från 60 talet, jag tror till och med Lars Göran hade gift sig, Åke och Lars också.

Men sedan träffade jag Ann igen, vi flyttade ihop först på Göta, sedan på Sätergården och helt plötsligt var 70-talet slut.

Jag köpte inte mycket skivor den här perioden, Lennon naturligtvis, han släppte ju skivor fortfarande, Plastic Ono Band 1970, Imagine 71 New York City 72, Mind Games 73, Walls and Bridges 74 och Rock ´n Roll 75
På 70 talet lyssnade jag mycket på Elton John, hans "Golden Years" som började med Tumbleweed Connection 1970 och avslutades med Rock of the Westies 1975 var mycket bra skivor, jag hittade inte Elton förrän efter 1975 och jag köpte inte alla skivorna förrän dom kom remixade på CD på 2000talet, jag kör fortfarande mycket Elton på kontoret faktiskt.
En del Rod Stewart blev det också, det är ganska fantastiskt att dessa två musiker som håller på än idag hade sina bästa år mellan åretn 1970 och 1975, Rods skiva Atlantic Crossing var väl den sista som var genomgående bra och den kom 1975, vi var i England 1976, Conny, Boman jag och några till och vi körde Sailing på varenda pub vi var inne i, alla drack en öl och Conny en Coke´n ice innan vi gick vidare till nästa pub, för att direkt spela Sailing och köpa dryck.
Och som om det inte var nog så kom The Whos bästa albun också under åren 70-75, från Live at Leeds 70 till The Who By Numbers 1975, även om dom bästa låtarna är mycket bra är dessa skivor väldigt ojämna, vill man lyssna på något bra med The Who skall man köpa en DVD film och se en Livekoncert för dom var alltid bäst Live.
Musiken från England dessa fem år var enastående, men jag är osäker på om Lars Göran och Pär håller med.

Nu får det räcka, alla skall orka läsa, nästa gång blir det troligen lite överblivet material från dom första ljuva åren. Jag har bland annat en jätte bra musikhistoria om Roffe Vinyl från slutet av 60 talet.
And there is the new Cliffhanger for you.

60 years of maximum R&B - del 2 - 60 talet

I och med att jag bara behövde gå 8 år i skolan så gjorde jag det, jag var aldrig riktigt nöjd i skolan, det fanns alltid ett litet uns av översitteri, både från lärarna och från äldre/större elever.
Mellanstadiet var väl OK, där fanns det ju ämnen som jag gillade som t.ex. historia, engleska och geografi, varför gick jag inte i realen då kan man undra, jo jag var så djävulens dålig i matte, jag ville från skolan så fort det gick och dom sista två åren var i stort sett ett helvete med en massa slöjd och annan skit, jag tror inte ens att vi läste engelska i åttonde klass.
Vi hade slagit ihop A och B klasserna när vi började sjuan och det var inte roligt, vi hade varit ett hyfsat bra gäng ända sedan ettan men dom sista åren var bedrövliga.
Vi hade några bra lärare, Laila Dahlbom från Norrland som i sjuan visade oss hur man skulle dansa twist och hon visade det på en lektion i Kristendom, Rektor Lyckemark kom in när han hörde Chubby sjunga Let´s Twist Again och fröken Dahlbom fick inte förlängt efter terminen.

Lyckemark är värt ett eget parti på denna sida egentligen, det är hans fel att jag inte kan räkna, vi hade facit för hela matteboken som vi köpt på Nyhetscentralen, Lyckemark upptäckte aldrig att vi fuskade och vi/jag klarade aldrig av provräkningarna.
Ett annat minne av Lyckemark var när dom skulle lyfta Regalskeppet Vasa från Strömmens botten, vi fick tåga i led hem till honom på Solbacksgatan och titta på detta event, problemet var att Vasa kom upp med ca 1 cm i timmen, Lyckemark fick ge upp och ta oss tillbaka till skolan igen.
Han blev senare skolchef och min första tjejkompis Ann, som senare jobbade på lönekontoret blev en bitter fiende till Lyckemark, han var inte klok, det har jag förstått i efterhand, tänk när han skulle leka detektiv när det försvann 10 kronor från en av tjejerna, kallade in oss en och en och frågade vad vi gjort under helgen, om vi märkt någon som hade gott om pengar, jag det var en riktig stolle.

Sista året hade vi Sylvia som klassföreståndare, Lyckemark var rektor på heltid då, det var det året jag som första man på Edet kammade håret framåt i en så kallad Beatlesfrisyr, Hasse Loppa som gjorde det några veckor senare, fick en kommentar från Sylvia "oj har vi fått en Beatles i klassen, jag vi har ju Krister förstås men han är ju ljushårig" så kan det gå, här sticker man ut och så gillas det inte för man är blond.

När jag skulle klippa mig med rak lugg och långt hår i nacken första gången, Nisse Barbis hade ingen aning vad jag pratade om, jag fick gå och hämta en Rekordmagasinet som fans i salongen, där fanns en bild på Ringo på baksidan så att han kunde se vad jag menade, han fattade ingenting och körde rakmaskinen rätt upp hela vägen över bakhuvudet, helsnagg eller halvsnagg var det enda som fanns, jag gick hem och grät, jag hade samlat flera månader.

Slutade spela fotboll när jag var 13 år tror jag, en av tvillingarna (från Negerbyn) skällde ut mig för att jag missat att brösta bollen i mål "brösta inte när du inte kan" sade han och jag tänkte, du är helt dum i huvudet, jag gick hem och satte inte min fot på Ekaråsen på fem år. Då hade Tvillingarna gått till Göta och jag var bara där och tittade på A-laget.

Efter att jag slutat skolan och börjat jobba på Cementgjuteriet växte jag som människa, dom sista åren i skolan var inte roliga och jag slutade umgås med mina jämnåriga kompisar, det blev i slutet av 60 talet ett lyft för mig såväl som för övriga världen. 1963 kom Beatles första LP och allt förändrades, Elvis dog ju redan när han åkte in i lumpen anser jag, musiken och i viss mån tjejerna tog över från fotbollen och att leka cowboy i rören.
Det blir väldigt långt så jag får ta och dela 60 talet i 2 delar.

I nästa avsnitt handlar det om arbete, körkort, Ann och en vit Opel.


60 years of Maximun Rythm & Blues, del 1, 50 talet

När jag var liten var jag ett mycket snällt barn enligt min mamma, mina sex mostrar, som ofta var på besök, tyckte dessutom att jag var rolig, jag har ingen aning om varför, jag kommer ihåg en gång på Skyttegatan där jag bodde som liten, att en av mostrarna ville ha en bit hushållspapper och jag sprang och hämtade hela rullen, den satt såklart fortfarande kvar i hållaren och det blev några meter papper utdraget men sådant ansågs tydligen vara roligt.

Jag var inte så tuff när jag var liten, jag gick nog omkring och sjöng mest tror jag, ofta spelade Ronny Söder, Putte Sjöö, Christer Micke (Store Christer) och jag fotboll på gärdet, det var mycket tuvor och Micke myntade då uttrycket " ja nej synd"  för  bollen var ofta på väg mot mål, studsade fel och gick utanför.

Jag fick också sjunga på examen när vi gick ur tvåan och trean, en gång spelade Eivor Sjöö orgel och jag sjöng "Äpplen och Päron dom växa på trän"  alla mammor fick tårar i ögonen av min fina sång och min mamma nästan sprack av stolthet. Eivor nådde inte upp riktigt och fick sitta på en kudde, hon vickade på rumpan ungefär som Butter gör på julafton när han spelar orgel, hon är tyvärr borta nu efter vad jag hört.

I skolan hade jag dom första tre åren "Fröken Olsson" som lärarinna, hon var sådär jättesnäll som man förväntar sig att småskolelärarinnor skall vara, jag såg henne nog bara arg en gång, det var när vetrinär Hedners pojk skulle fylla nio, eller om det var tio år, alla pojkar i hela klassen fick komma hem till Hedners, som var nyinflyttade, men Kent fick inte komma, han var den som var bäst i klassen men han var en vanlig arbetarpojk och vetrinären pojk ville vara bäst så Kent fick inte komma, här fick jag min första lektion i klasstänkande, jag var väldigt nära att inte gå på kalaset men vågade inte utebli på grund av trycket. När fröken Olsson fick reda på att inte Kent var med, det var jag som talade om det faktiskt, så blev hon arg och konfronterade vetrinärsonen, hon fick svaret att inbjudningskorten räckte inte, då var hon svart i ögonen, fröken Olsson levde sina sista år på Lindkullen, hon blev en bra bit över nittio har jag för mig, jag trodde hon var över sextio när jag gick i ettan men hon kan bara ha varit cirka fyrtio år. Tänk vad folk såg gamla ut förr.

Vi var ett rätt bra kamratgäng i småskolan, förutom tidigare nämde Kent så hette några av kompisarna, Putte, Pjärro, Gustav, Kaj Hansson, Ingemar Nelson, Lars Ström och Kjell Siri, Tommy Plåtarn, vars tvillingbror dog när han sprang ut bakom bussen på Göta när dom åkte hem från skolan, vi fick gå på begravningen det minns jag men jag kommer inte ihåg så mycket av den
Det fanns ju en massa tjejer i klassen också men dom var ju ointressanta på femtiotalet.

Jag sjöng som sagt mycket, var med i Luciatåget i andra klass och det var klart att några retade sig på det, Lars Ström till exempel, han gillade Elvis, han såg till och med ut som Elvis men han kunde inte sjunga, tråkigt för honom.

Jag köpte min första skiva på Sahlströms Elektriska, dom sålde skivor då, jag skulle köpa King Creole med Elvis men den var slut så jag köpte en EP (4 låtar för er som inte vet) Rip It Up, Paralyzed, Love Me och When My Blue Moon Turn To Gold Again, lärde mig alla texterna, trodde jag, och sjöng och spelade på en trasig leksaksbalalaika som farsan troligen hittat hos Westin, (skrothandlarn)
Jag köpte fler skivor med Elvis på femtiotalet och det slutade med att jag hade sjutton skivor med Elvis, dom sista köpte jag cirka 60-62 men då hade han tappat gnistan, det tyckte jag redan då.
Elvis dog när han åkte in i lumpen, det har jag alltid sagt.

I slutet av femtiotalet började jag umgås (hänga) med Lars Göran Gunnarsson och Lars och Åke Stendahl 
dom var ju några år yngre än mig och jag tror att det har satt sina spår att jag alltid varit mest med yngre kompisar. Vi lekte mycket i rören på Cementgjuteriet och byggde hyddor där vi gömde porrtidningar m.m.
Vi råkade också ut för en del äventyr när det kom barn från andra delar av Edet, t.ex. Negerbyn och förstörde våra grejer, det har väl alltid varit lite konkurrens mellan dom olika områdena och inte så lite avundsjuka på oss från Skarpskytten.

Fotbollsmässigt var det inte så mycket mer än att spela på gärdet, vi hade världens längst fotbollsplan ett tag, Sigge Marberg tror jag var med och sätte upp stolparna, planden började vid Gärdhemsgatan och gick nästan ända upp till Bygget, en bra bit över 200 meter, jag tror aldrig jag orkade över mitten.
Annars var det naturligtvis VM-58 man minns bäst, jag kan fortfarande räkna upp både Sveriges och Brasiliens lag från finalen.
Den enda match jag såg (inte såg) var Sverige - Wales i ett tält i Ljungskile, jag stod längst bak och hade inte en chans att uppfatta någonting.
Ljungskile och Anfasteröd var där jag vistades på sommaren, Farfarn hade en sommarstuga där jag var varje sommar under femtiotalet och även en del på sextiotalet men då var inte farmor och farfar med längre.

Följ den spännande fortsättningen nästa vecka i del 2, 60 talet.




Sista natten med gänget, Kristers variant.

Finns det något bättre att hålla på med än fotboll, visserligen kan det regna hela matcher som mot Holmalund på Ekaråsen i lördags och det kan vara kallt som det var mot Vara i onsdags, bollarna kan vara kass och domarrapporten kan se kladdig ut, spelarna kan vara trötta och planen kan vara blöt.

Allt av detta här ovan spelar ingen roll när man umgås med dom allra bästa, dom bästa spelarna, dom bästa ledarna eller helt enkelt dom bästa kompisarna.

När jag stod framför mitt B-lag för sista gången så var det nästan så tårarna kom, jag har blivit något blödig med åren nämligen, jag såg förresten på Skavlan igen i veckan, denna gång var det ingen Anka med men däremot ett lejon, det var en man från Australien som köpt ett Lejon på Harrods i London, man kunde det på 60-talet, han lät lejonet växa upp i sin lägenhet och kom sedan på att det är bättre att släppa det löst i Afrika, för att göra en lång historia kort så släpptes lejonet, ett år senare åkte mannen till Afrika igen och då kom lejonet fram och så kramades dom, detta fanns på bild, då kom också tårarna, det var det jag ville säga med denna historia, jag har blivit blödig.

Nåväl, i lördags spelade vi årets sista match på Ekaråsen, vi var klara seriesegrare sedan i onsdags och den uppskjutna matchen mot Holmalund hade ingen betydelse, det var också prat på att vi skulle lotta ut tröjorna men jag och Rafa var snabbt överens om att sånt där kan man hålla på med i divistion 6 inte i Elitreserven.

Laget ställdes därför upp enligt följande: Emil Bengtsson – Erik Värmé, Jonathan Gustafsson, Emil Lundblad, Fredric Corneliusson – Mikael Bengtsson, Sebastian Arvidsson, Martin Erlandsson, Dick Müller – Victor Lundin, Marcus Tersing.
Avbytare var Tobias Gustafsson och Peter Mattsson.

 Holmalund började bäst och tog också ledningen med 1-0, vi utjämnade när Mike i ett klungspel stötte in 1-1 och sedan tog vi ledningen med 2-1 när Martin fick in bollen efter en fin hörna från Dick.
Strax innan paus gjorde Emil självmål när han försökte bryta ett inspel från vänster.
Spelet var Holmalunds i första och sista kvarten, däremellan spelade vi riktigt fint, Victor hade en i ribban, Tersing nickade  strax utanför men det stod alltså 2-2 i paus.

 I paus bytte vi in Peter och Tobbe, Dick och Corneliusson gick ut.

Vi tog över mer av spelet i den andra halvleken, Jonte gjorde ett bra upplopp och spelade snett bakåt till Victor som sköt utanför.
Vi gör 3-2 genom att Sebbe slår en hörna, Martin nickar mot mål och Tobbe G slår in returen, sedan gör Tersing 4-2 efter ett fint instick från Tobbe.

Sedan händer det något konstigt, Holmalund gör 4-3 när ingen på vår bänk tittar åt det hållet men sedan händer det inte så mycket,  Holmen trycker på men skapar inget speciellt, vi slarvar och är troligen trötta, vi sätter in Cambi och Dick igen när Tersing och Sebbe går ut.
Det händer inget mer som jag kommer ihåg, mera än att jag och Rafa trampade plan mest.

 En något tråkig säsongsavslutning då varken jag eller Rafa kunde vara med efteråt, men det kommer nya chanser, vi vann i alla fall matchen och trots all min lättnad att allt är över så kommer nostalgin nog att sätta in i april när det är grönt och vädret är varmt och Peter Mattsson skall spela högerback i B-laget, då vill jag vara där.

Denna text är tagen direkt från LEIFs hemsida, B-lagsreferat från sista matchen.

 Nästa blogg kommer att handla om "att handla" vad händer i en kassakö.


Semesterblogg, vecka 1 - Segling och myggbett.

Detta får ju inte bli en repris på fjolårets seglingsblogg men det kan ju inte hjälpas att det blir lite  om "Ruffhäxor" igen.
I år seglade vi i Östersjön utanför Vaxholm. Inga stormar, inte ens kuling fick vi vara med om men ändå blev det inte många timmar segling för vi gick hela tiden rakt mot vinden, som hjälpnavigatör stod jag mest och tittade över axeln på Ruffihäxa 1 som är den bästa navigatören jag vet, hon lär mig nya saker hela tiden.

I år hade vi en liten båt på släp som kallas för Jolle, den hänger i ett snöre som kallas tamp, snören heter olika saker på en båt, ibland är det en tross ibland är det ett rep, ja det finns olika namn på snören och rep.

Det finns andra konstiga saker på en båt, Backen ligger längst fram, ibland kallas det fören. Där bak heter det aktern, jag tror det heter så för där hänger aktersnurran som egentligen skall vara till jollen.
Längst bak hänger också ankaret, att slänga i ankaret innebär att det finns tre olika farligheter, för det första  man måste akta sig så man inte står med foten i en ögla på ankarlinan för då kan man följa med ankaret i vattnet.
För det andra måste man akta sig så man inte slänger i ankaret över någon annans ankarlina, dessa andra seglare, som ju egentligen bör ligga någon annan stans, kan bli mycket arga om man lägger linan över deras.
För det tredje så finns det en pinne som man kan få en smäll av, denna pinner svänger så fort Kapten vrider på ratten, egentligen är den en reserv om ratten skulle sluta fungera.


Vi hade också sällskap av en annan båt som hade Kapten Vicke som befäl, i den båten fanns ytterligare en ruffhäxa som vi kallade nummer 3, i den båten fanns också en liten hund av obestämbar ras som, hör och häpna, heter Ruffe, detta är sant. Deras båt var gul med en svart mast och båten var en Muräna. Vår Kaptens båt är ju en 31 fots Hallberg-Rassey men trots det fina namnet seglade Kapten Vicke fortare än oss, mindre last antagligen.

I år har det gått bra att sova i slafen, jag sov så kraftigt att jag inte ens kände myggorna som fanns i ruffen, jag har mellan femton och tjugo stora myggbett som kliar så in i helvete, hur länge varar dom.

Det blev inte mycket till kortspel i år, vi spelade Canasta endast två spel och det blev oavgjort, Kapten och jag vann stort en gång och det var den enda gången Ruffhäxa ett blev förgrymmad, när vi tog vår sjunde Canasta blev hon så ilsken att hon bytte ut ett kort hon redan lagt och sade att ni har fått tillräckligt med Canastor.
Resten av resan spelade vi Yatzy och jag var den ende som inte vann någon gång, Kapten vann flest gånger och Ettan sade att det beror på att han är totalt ointresserad av att spela, Ettan och Tvåan är väldigt intresserade av att vinna däremot.

Jag badade i Östersjön med endast i 17,8 grader i vattnet, det gick bättre än jag trodde, delvis beroende på att jag kände att jag måste tvätta och raka mig annars hade jag nog aldrig gått i.

När vi skulle åka hem från Finnhamn där vi legat dom sista nätterna fick vi ta Waxholmsbåten, ett par timmars båttur genom en mycket vacker skärgård.

Tack för i år Ruffisar och Kaptener (och ruffhundar)
Nästa gång skall jag knyta några knutar också, eller slå några knopar.

P.S.
Ingen har ringt från jobbet på hela veckan, mina och Lingens instruktioner måste vara bättre än jag trodde, heja Penning.
Nu skall jag gå ned  i The Dungeon, ta en Whiskey, spela lite Rock n´ Roll och klia myggbett.

Ingen bra rubrik i sikte

Två veckor efter Tysklandsresan och första lådan börjar ta slut, min vanliga leveerantör köper av mig istället och det var ju inte riktigt meningen.
På jobbet är det som vanlig, kanske lite rörigare än valigt när mina kompisar får till sig från chefen att det är rörigt på deras konto, han har tjatat på mig också men prioriteringen säger att jag skall sköta vanliga sysslor före städning av kontor.

Fotbollen har börjat med olika resultat, GAIS och Blvitt vinner stort och förlorar stort, samma varje år alltså, skit i det nu.

Theo var hemma hos mig på Påsk och han utvecklar sig till en riktigt bra kille, han sov  när vi körde Guitar Hero, jag var bättre än jag trodde faktiskt, men för mycket whiskey gör att man blir sämre så nästa gång blir det en vit helg, Edet varianten naturligtvis.

Min kamrat  och jag var på IKEA och köpte stora garderober, tunga och totalt värdelösa att få in mot väggen, 7 cm lutade rummet, vad gör man då?

Jag måste snart byta låtar i I-poden, snart är det sommar och jag måste lägga in mera The Who, Wilmer X och ännu mera Jason, jag har mailväxlat med Jason och det verkar inte som om dom kommer till Europa den närmaste tiden.


Just nu spelar jag The Eagles, GO band har en spelning i Trollhättan i slutet av April, Roffe sade att om du kommer får du vara med och sjunga andra stämman på Hotel California och jag tog naturligtvis fram skivan och började plugga, det visade sig att den tonart Eagles sjunger klarar jag inte, men jag märkte att det fanns en annan låt på "Hotel California" CDn  som var innihelvete bra, The Last  Resort heter den så just nu kör jag den fram och tillbaka i bilen,

Imorgon lördag spelar LEIF sin första seriematch för året i division 3, LEIF tipset är inne och jag kommer naturligtvis vara med i toppen i år igen, nu har jag inte tre rader som jag brukar utan har låtit Theo tippa en rad,min kamrat en och gjort en själv, det blir svårt för mig att stila i seger T-shirt om Theo vinner, han har storlek 90 centilong.

För övrigt är man ju som vanligt förbannad på alla företagschefer som sliter till sig stora bonusar och samtidigt varslar folk till höger och vänster, även i vårt lilla Edet Bruk är det så tydligen, 17 varslade och JA, NU SKALL VI FIXA DETTA,,  låter som om man peppar ett 12 års lag ungefär.

Håll ut friends, det går mot sommar och rätt var det är så finns det en koncert som är bra, tar semester sent för det är inget fotbolls VM, inget OS och då får Henning Penning ta tidig semester.

Tidigare har jag alltid hävdat att jag i mitt nästa liv skulle bli ett grässtrå på prärien in the Midwest, nu tror jag att jag skall bli Automationare/Elektiker på Edet  Bruk, det verkar vara mer bekvämt. Känn på den grabbar.


2008 - Ett år att minnas, eller inte.

Jag kommer här att skriva ner allt det viktigaste som jag kommer ihåg från 2008 månadsvis, ibland är det verkligen stopp men efter att bloggen gick igång i april så står ju det mesta där.

Januari.
Minns ingenting.

Februari.
Totalt blankt.

Mars.
Första indikationen på att tidningsinsamlingen skulle upphöra, det startade en lång följetong som under året fick mig att nästan ge upp, att ge upp och att komma tillbaka, en salig röra skapad av politiker och tjänstemän som borde veta bättre.

April.
Den 30/4 tog Lilla Edets IF sina första poäng i division 3, 2-0 hemma på Ekaråsen mot Skoftebyn i vad som i Trollhättan kallas århundradets sämsta division 3 match, om Skofta hade vunnit, hade det varit den bästa matchen då eller?

Maj.
Jag och Gaismannen åkte till Köpenhamn för att se Jason and The Scorchers, det blev årets Rockresa.

Juni.
Sista dagarna i juni åkte jag och Svensson till Mölle, vi var i Tyskland och tankade bland annat.

Juli.
Semester, kom hem från Mölle, jag, Svensson, Pettersson och några till och  kollade Springsteen på Ullevi.
Veckan efter åkte jag och Annika till Åkers Styckebruk för vidare resa till Rom ihop med Ruffhäxa nr. 1 och Kapten.
Hem från Rom och ut på segeltur i Mälaren

Augusti.
Skrev den berömda bloggen om segling kontra husvagn som upplästs på kalas i mellansverige.
LEIF förlorade mot Sävedalen med 2-3 och därmed bröts den tre år långa sviten av matcher hemma utan förlust.

September.
Äntligen blev det klart med tidningsinsamling, storfinansen och kommunala politiker fick ge sig för opinionen, vi förlorade lite pengar men sparade ändå 300.000 kronor åt klubbarna i Lilla Edet.
Det blev också klart att LEIF skulle klara sig kvar i division 3.

Oktober.
Blev morfar åt Theo, en av årets höjdpunkter.
Gaismannen och jag var i Helsingör för att se Dan Baird och Warner E Hodges.

November
Ledarresa till Alingsås och Ekaråsen.

December.
Återigen en shoppingresa till Danmark, denna gång tllsammans med Janne Bygg, Stig i Smörja, Urban B, Mats T och med Jeanette P som chaufför.
Annika och jag var på 60 talskoncert i Göteborg.

Det händer inte mycket, eller?

Två veckor utan att ha skrivit någonting, det måste ju bero på att ingenting händer, jag skriver lite ändå.

Ingenting om Gaismannen som just nu ligger lågt, inga resor på gång som jag vet, inga koncerter.
Tråkigt för Royne som bara väntar på nästa resa, håll ut Royne, det blir fler.

Ingenting om fotbollen som just nu ligger i verklig träda.
Jo förresten, vi har haft en årsfest som var den bästa på många år, ingen dansorkester, bara covers hela kvällen.

Ingenting om jobbet som ju bara rullar på.
Jo förresten, jag hämtade en smörgåstårta på Boströms häromdagen till ett av skiften, som varit duktiga, jag hade firmabilen och den är lite dum i dörren så när jag skulle åka från Boströms parkering så gick dörren upp utan att jag han stoppa den, jag hade ju smörgåstårtan i bägge händerna när jag satte mig ned i sätet, den gick emot en gammal Volvo 240 som ju har en list i plast som skyddar mot just denna händelse, skyddet tog emot den lilla stöten och jag tänkte va bra, jag tittar in i Volvon, då sitter där en man och knackar sig mot tinningen, han tittar inte på mig han bara knackar, jag blev helt perplex, tittade framåt, tittade vänster igen och jojomän, han knackade sig en gång till, utan att titta på mig, då åkte jag, jag skulle naturligtvis gått ut och frågat om det var något fel eftersom han knackade sig i huvudet och om jag kunde hjälpa till, han hade säkert svarat, din dörr gick emot min, jag hade sagt, du har en skyddslist som det inte syns något märke på så varför knackar du huvudet,  kliar det eller, han hade då kanske blivit förbannad och då hade jag hoppat in i min bil och dragit för det var just det jag var rädd för att han skulle bli, hade han inte knackat sig så hade jag naturligtvis gått ur bilen och påpekat för Volvoägaren att min dörr gick emot din men det syns inget, han skulle då sagt, va br och allt hade varit frid och fröjd, så kan det gå, Volvo bau.

Ingenting om pappersinsamling som fungerar igen.
Jo förresten, Palm ni vet, hon har en trevlig man.

Lite har det ju hänt förstås, stort födelsedagskalas i lördags, jag, min dotter, min dotters kille och min dotters barn firade gemensamt kalas, start vid femtiden och avslutat vid femtiden, Egge vann i kortspel som vanligt.
Theo var här för första gången alltså, det är min dotters 7 veckor gamla baby, han fick en rundtur runt Edet och han tyckte stan var OK, sov hela tiden men nickade instämmande när jag berättade att här är väldigt vackert.

Ser en del på TV naturligtvis, jag har History Channel och Discovery World och jag kommer aldrig i säng.
Ikväll har jag sett lite på Ultimate Fighting, Jesus vilka idioter dom måste vara, visa sån skit, ja dom visar nästan bara skit nuförtiden, dödstråkig fotboll igår och ishockey idag.

En hop SCA arbetare har gjort en jullåt, Full i jul igen heter den, jag lyssnade lite igår och den kommer att bli julens låt, synd bara att dom glömde ta in en bra sångare.


Snart är det helg och då får vi se om det kan dyka upp något att skriva om.

Tidigare inlägg
RSS 2.0