Edetbloggen

I och med att jag bara behövde gå 8 år i skolan så gjorde jag det, jag var aldrig riktigt nöjd i skolan, det fanns alltid ett litet uns av översitteri, både från lärarna och från äldre/större elever.
Mellanstadiet var väl OK, där fanns det ju ämnen som jag gillade som t.ex. historia, engleska och geografi, varför gick jag inte i realen då kan man undra, jo jag var så djävulens dålig i matte, jag ville från skolan så fort det gick och dom sista två åren var i stort sett ett helvete med en massa slöjd och annan skit, jag tror inte ens att vi läste engelska i åttonde klass.
Vi hade slagit ihop A och B klasserna när vi började sjuan och det var inte roligt, vi hade varit ett hyfsat bra gäng ända sedan ettan men dom sista åren var bedrövliga.
Vi hade några bra lärare, Laila Dahlbom från Norrland som i sjuan visade oss hur man skulle dansa twist och hon visade det på en lektion i Kristendom, Rektor Lyckemark kom in när han hörde Chubby sjunga Let´s Twist Again och fröken Dahlbom fick inte förlängt efter terminen.

Lyckemark är värt ett eget parti på denna sida egentligen, det är hans fel att jag inte kan räkna, vi hade facit för hela matteboken som vi köpt på Nyhetscentralen, Lyckemark upptäckte aldrig att vi fuskade och vi/jag klarade aldrig av provräkningarna.
Ett annat minne av Lyckemark var när dom skulle lyfta Regalskeppet Vasa från Strömmens botten, vi fick tåga i led hem till honom på Solbacksgatan och titta på detta event, problemet var att Vasa kom upp med ca 1 cm i timmen, Lyckemark fick ge upp och ta oss tillbaka till skolan igen.
Han blev senare skolchef och min första tjejkompis Ann, som senare jobbade på lönekontoret blev en bitter fiende till Lyckemark, han var inte klok, det har jag förstått i efterhand, tänk när han skulle leka detektiv när det försvann 10 kronor från en av tjejerna, kallade in oss en och en och frågade vad vi gjort under helgen, om vi märkt någon som hade gott om pengar, jag det var en riktig stolle.

Sista året hade vi Sylvia som klassföreståndare, Lyckemark var rektor på heltid då, det var det året jag som första man på Edet kammade håret framåt i en så kallad Beatlesfrisyr, Hasse Loppa som gjorde det några veckor senare, fick en kommentar från Sylvia "oj har vi fått en Beatles i klassen, jag vi har ju Krister förstås men han är ju ljushårig" så kan det gå, här sticker man ut och så gillas det inte för man är blond.

När jag skulle klippa mig med rak lugg och långt hår i nacken första gången, Nisse Barbis hade ingen aning vad jag pratade om, jag fick gå och hämta en Rekordmagasinet som fans i salongen, där fanns en bild på Ringo på baksidan så att han kunde se vad jag menade, han fattade ingenting och körde rakmaskinen rätt upp hela vägen över bakhuvudet, helsnagg eller halvsnagg var det enda som fanns, jag gick hem och grät, jag hade samlat flera månader.

Slutade spela fotboll när jag var 13 år tror jag, en av tvillingarna (från Negerbyn) skällde ut mig för att jag missat att brösta bollen i mål "brösta inte när du inte kan" sade han och jag tänkte, du är helt dum i huvudet, jag gick hem och satte inte min fot på Ekaråsen på fem år. Då hade Tvillingarna gått till Göta och jag var bara där och tittade på A-laget.

Efter att jag slutat skolan och börjat jobba på Cementgjuteriet växte jag som människa, dom sista åren i skolan var inte roliga och jag slutade umgås med mina jämnåriga kompisar, det blev i slutet av 60 talet ett lyft för mig såväl som för övriga världen. 1963 kom Beatles första LP och allt förändrades, Elvis dog ju redan när han åkte in i lumpen anser jag, musiken och i viss mån tjejerna tog över från fotbollen och att leka cowboy i rören.
Det blir väldigt långt så jag får ta och dela 60 talet i 2 delar.

I nästa avsnitt handlar det om arbete, körkort, Ann och en vit Opel.