Edetbloggen

Vad kan man säga!

Egge har lämnat oss, nu på Nyårsafton somnade han in klockan 08.30 på morgonen, dom sista veckorna fick han nästan inte i sig någon näring alls så det gick långsamt utför tills det till slut tog slut, han blev 94 år, 8 månader och 29 dagar, då har man gjort sitt kan man nog lugnt påstå.

Vi var där ganska mycket dom sista dagarna och jag sjöng lite Taube för honom, jag vet ju inte om han hörde något men det kan man ju hoppas. En låt han alltid sjöng när han fått lite whiskey i sig var ”Han hade seglat för om masten” en Harry Brandeliuslåt där musiken är skriven av den Irländske Felix McGlennon, texten vet man inte riktigt vem som skrivit. Farsan sjöng den som sagt men under senare år blev det ju inte så mycket, sista midsommaren han var hemma på Hamngatan fick han en matsup av mig och Håkan, jag började sjunga på första versen och Egge fyllde i, jag startade vers 2 och han sjöng med och tredje versen startade han själv, då fick jag tårar i ögonen. Gå in på Youtube och lyssna på den, en mycket vacker och sorglig text. Vi sjöng alltid tre versar men det visade sig nu när jag gick in på Wikipedia att det fanns sex verser, jag sjöng låten för honom några dagar innan han gick bort, hoppas han hörde mig!

När han fyllde 90 lade jag ut hans levnadshistoria här på bloggen, jag kommer att lägga ut den igen med lite justeringar.

Det blev ytterligare ett dödsfall några dagar efter nyår, min vän Peter Thorsson, som jag känt sedan han var sex år drunknade tragiskt i Borydsjön, han skulle blivit 49 år i år.

Han var en mycket omtyckt kille, hans goda humör och hans otroliga humor (mer om den senare) gjorde att alla gillade honom, jag var ledare för honom under många år, först när den stora gruppen 67/68 började i Fotbollskolan i Fuxernahallen, dom var 34 st. har jag för mig, vi var fyra ledare och det behövdes verkligen, gruppen var som sagt stor, där fanns kändisar som Tero Pakki, Jocke Molin, Kent Eriksson, Christian Walter, Robban Andreasson, Hasse Makarn och många fler.

Peters humor var väldigt speciell, jag minns när han berättade historien om mannen som önskade pingpongbollar varje gång han fyllde år, det går inte att återberätta den här för tiden räcker inte till, historien om tågkupén där en man spelade trumpet och en där en man rökte cigarr, fråga mig om dom när ni träffar på mig så skall jag dra dom.

Han kunde uppfattas som disträ ibland, en gång  på väg till ett träningsläger i Danmark hade vi kissepaus och när vi åkt vidare någon mil så saknades Peter, en buss fick vända och efter någon halvmil mötte vi Peter springande längs vägen, detta var på juniortiden, han spelade även i A-laget i LEIF när jag var lagledare där.

Han blev senare en viktig kugge i ungdomssektionen och i damsektionen, efter att damlaget lades ned var han inte så inblandad i klubben men man kunde alltid ringa honom och får råd om man behövde.

Jag lider med hans föräldrar och hans barn Elvira och Samuel.

Det blev en tragisk start på året men nu kan det bara gå åt ett håll.