Edetbloggen

Flytt och Begravning

Denna vecka har varit jobbig, jag har hållt på och småflyttat under längre tid men denna vecka har jag ökat takten allt mer och kört flera lass med lådor och med möbler, jag tänkte att jag skulle flytta som idag söndag men det blir minst en natt till på Hamngatan, idag har vi flyttat det elektriska jag och brorsan, TVn och alla lamporna är på plats, sängen, en soffa och ett par bord kvar bara, resten går i containern.

I torsdags var det Linas begravning, the fucking  cancer tog henne till slut, man brukar säga att cancern vann till slut men Lina ledde väl med 5-0 egentligen, begravningen var fin, många vänner och släktingar var med, ett speciellt fint tal hölls av en kvinna som jobbade på palliativa avdelningen på Alingsås lasarett.

Igår när jag trodde det var sista gången jag satt i trädgården på Hamngatan och tog en whiskey på kvällen började jag tänka en del på vad som hänt genom åren på gräsmattan, jag kommer naturligtvis in på Kristin.

Tänk när jag skulle sjunga första gången på Edetfestivalen, Kristin och Theo var på gräsmattan, jag var så nervös att jag drog i mig fem whiskey,  ingen reaktion, jag var så fullpumpad med adrenalin så spriten tog inte, Kristin sade att jag har aldrig hört någon sucka så många gånger på en halvtimma, efter spelningen, som gick bra, gick jag hem för att byta kläder och ringde Annika för att berätta hur det gått, då slog spriten till med full kraft, smack sa det bara och så var kvällen slut.

En annan gång när vi var på gräsmattan och Theo lagt sig gick jag och Kristin till grannarna Svart/Laine, vi hade ställt en sån där babywhatch (walkie talkie) på golvet i källaren och hade en med oss till grannarna, men vi litade inte riktigt på den så jag skulle smyga in i rummet där Theo låg och försöka göra några försiktiga ljud för att se om jag hördes, jag låg på golvet och väste en stund och det fungerade men dom hade tydligen haft roligt åt mina ljud för dom skrattade när jag kom tillbaka. Hanna skrattar ju alltid mycket (och högt)

Wilma (en hund) har också varit mycket på gräsmattan, tänk när det var Edet Runt och hon sprang med varje tävlande och skällde, fram och tillbaka hela dagen, till slut hade hon leat upp kroken hon var bunden i och kom farande med den efter sig, jag trampade på kroken och Wilma gjorde en baklänges frivolt, att hon överlevde.

Det har varit fullt med folk i trädgården många gånger när Edet Runt går, Lisa, Jeanette och Håkan har varit mest med och vi glömmer väl aldrig Håkans otidigheter när det kom löpare från TIF.

Nu får jag gå och se på damerna som spelar bakom min rygg just nu.

Jag vet att det är långt mellan gångerna jag skrivit det sista men det har varit en körig vår kan man säga.

Vi hörs folks.