Edetbloggen

Nu har det gått en vecka sedan min lilla älskling försvann från mig, det har varit svårt mellan varven men har man bara något att koncerntrera sig på så går det rätt så bra.

Jag har inte redogjort för vad som hände förra onsdagen, den 8/2, jag åkte hem från Uddevalla för jag skulle på något möte efter lunch, men innan det han börja ringde Ann och bad mig hämta Theo och Mattias med en gång och jag stack till Trollhättan och fick med mig båda grabbarna, Kristin hade börjat andas konstigt, hon gjorde fyra fem tunga andningar och sedan var det tyst en stund.

Mattias och Theo var hos henne fram till halv åtta, hon sov ju hela tiden men Mattias och Theo höll henne i handen och Theo flätade in sina fingrar mellan hennes. Theo blev ju trött på kvällen och måste åka hem så dom åkte med Robban som också varit där en stund, jag stack ju ganska abrupt från Edet och fick inte med mig min väska med kläder så jag åkte också hem en stund, grejade lite hemma och åkte tillbaka till Uddevalla strax före nio, när jag kom fram klockan tjugo över nio hade Kristin dragit sina två sista andningar fem över nio så jag missade henne med en kvart.

Jag satt och höll i henne en lång stund och för att få så mycket närhet och värme som möjligt stoppade jag mina händer långt upp under hennes underarmar och ville inte släppa henne.

Även om man vet vad som skall hända så är det en fruktansvärd upplevelse när det väl händer, jag och Ann ringde våra familjer och Kristins närmsta vänner och tog sedan farväl från vår dotter, alla som arbetade på natten på avdelning 14 satt med oss en stund, det är bra att veta att alla sköterskorna var så snälla hela tiden, vi blev väl omhändertagna allihop under dom veckor vi var där.

Min far Egron har nog fattat nu att Kristin är borta, igår när jag kom hem låg det ett utrivet blad från en gammal telefonbok på köksbordet, jag vet inte varför han plockat fram den och rivit ur ett blad som Kristin skrivit på, jag lägger en bild här på bloggen där ni kan se vad hon skrev för länge sedan, jag vet inte vilket år det,  var men hon och Ann bodde på Östergatan i Uddevalla så Ann har nog vetskap om ungefär när det var.

På torsdagen var Mattias och Theo tillbaka på Uddevalla Sjukhus och tog farväl av henne i ett avskedsrum, hon såg fortfarande ut som om hon sov.
Jag måste sluta nu.