Edetbloggen

Jag och Pär var i Malmö för att se Jason & The Scorchers för tredje gången på två år, första gången var i Köpenhamn 2009, den turnén var den första på många år och det fanns ingen ny skiva ute då, 2010 släppte dom Halcyon Days och med den som grund och med alla gamla låtar blev det en lång och mycket bra koncert.
Dom nya medlemmarna i bandet, Pontus Snibb och Al Collins hade gjort bandet ännu bättre än i Köpenhamn.

Nu i Malmö var det ungefär samma låtar som i Oslo men vilken närhet det blev, dom stod på golvet, på en innegård inför ca. 300 personer, det blev lite snack med bandet mellan låtarna, även i paus och efter koncerten var slut pratade vi med Scorchrarna, Pär fick snackat till sig en bassträng som gick sönder för Al, den kommer nog att hänga bland hans andra dyrgripar. Jag fick ett plektrum av Warner (han har  blivit ganska rund om magen förresten)

Innan det började stod jag i baren och tog en öl, utanför sålde en man skivor och T-shirts och jag tyckte jag kände igen honom, det gjorde Pär också, jag gick fram och frågade "Are you traveling with the band" han svarade "No I am the father to the drummer" jag sade "men va fan då är du ju svensk" ja jag bor i Malmö svarade han, det visade sig att Pontus Snibbs pappa inte heter Snibb i efternamn, det är hans mamma som gör det, pappan spelar också trummor, han har varit medlem i Nationalteatern sedan slutet av 70 talet, där ser man, Hanna från Arlöv HEJ.

Bandet startade med Mona Lee naturligtvis, sedan kom gamla och nya låtar blandat i full fart, låtlistan lägger jag ut härunder. Det blev en lång koncert igen och bandet verkar vara på kanonhumör, alla har sina egna projekt mellan spelningarna och Warner berättade att han kommer tillbaka till Sverige i höst tillsammans med Dan Baird & Homemade Sin och då kommer vi att vara där.

Avslutningen blev extra rolig för dom körde som sista låt "Take me home Country Road" låten som jag gör bättre än Kicki Danielsson, men som Jason & The Scorchers finns det ingen som gör den, inte ens GO Band.

Efter koncerten frågade dom om vi skulle komma till Sweden Rock Festival i Karlshamn på fredag kväll, dom skulle uppträda på en av dom mindre scenerna klockan 16.00, tyvärr kunde vi ju inte detta, det hade varit roligt att se dom med några tusen i publiken och inte bara 300 som det var på torsdag i Malmö och som det brukar vara på deras spelningar i norden.

Det sista som hände var att för en gång skull kom Jason själv förbi, han brukar inte mingla som dom andra gör, jag passade på att säga att den senaste CDn är så djävla bra, han tog i hand och tackade, det var ju inte första gången vi skakade hand, det gjorde vi ju även i Köpenhamn för två år sedan, den gången lyfte jag upp honom på Scen, denna gång stod dom på golvnivå kan man säga, det kan ni se på  bilderna.

Nu skall jag inte skriva mer utan lägga in lite bilder istället, Rock on folks.