Edetbloggen

Igår kväll fick jag reda på att min gamle klasskompis Krister "Pjärro" har gått vidare till en får vi hoppas bättre värld, vi gick i samma klass i alla år i skolan och han var en bra kompis.

Han berättade själv för mig när vi satt vid samma bord på Lengroth´s för ungefär ett och ett halvt år sedan att han fått cancer i magen. Han måste kämpat på bra under den långa tid det tog för sjukdomen att vinna.

Nu tar jag lite historier om Pjärro, han spelade högerytter i fotbol, blixtsnabb men inte så teknisk, han sköt bra, han spelade nog mest i B-laget tror jag, jag var inte så involverad dessa år i slutet av 60-talet, jag höll på med annat.
När jag kom tillbaka till fotbollen igen 73 var han med i B-laget, jag blev naturligtvis ledare direkt, "Natural Born Leader" haha.
Krister Pjärro hade vi många namn på, "Putt och steck" till exempel, det betyder slå bollen på utsidan av backen och använd snabbheten för att komma förbi.
Han gjorde detta ofta och därför namnet, när han väl kom förbi sköpt han "alltid" i burgavelns utsida, det är väl också en skröna att han alltid gjorde det men det hände väldigt ofta.

Han var ofta lite disträ kan man säga, han kom till kafeterian och sade "Det här Sankt Mellby, var ligger det.
St. Mellby skulle vi till, ja ni förstår.

Vi umgicks aldrig socialt men jag minns honom med glädje från alla år i skolan, han hette Andreasson i efternamn och startade alltid 30 sekuner efter mig i skidtävlingarna, körde ikapp mig direkt och jag hängde på, han var en bra idrottsman och en bra kamrat.

Cancer får en att tänka på livet, vad är en sketen Diabetes eller ont i ryggen egentligen, temporära bakslag som går över om man sköter sig.
Jag tänker på hans Miriam och vilket helvete hon haft dessa år, hans barn som mister sin pappa alldeles för tidigt.

När jag fick domen "Typ 2 diabetes" i slutet av januari gav jag mig fan på att vara nere i normala siffror innan semestern, jag hade 16 i kort socker då och när jag var och testade igår var det korta 4.7 och det långa 5.2.
Jag lyckades alltså med vad jag föresatt mig men det kan man aldrig göra med cancer.
Nu skall jag gå ned i rummet och gråta lite.
Ha det bra kompis.