Ledarrockresa till Köpenhamn, eller, var finns dom röda hörsnäckorna?

Trots att jag försökte  få mina kollegor att tro att den årliga Ledarresan skulle gå till Åland var det ingen som trodde mig, inte förrän bussen gick norrut från Lilla Edet och jag inte var med vid samlingen, jag hade under veckan lurat dom flesta att jag var sjuk, inte förrän Kerstin berättade att jag hade fyrtio graders feber, det trodde dom på, när jag sedan dök upp på Centralen i Göteborg med en väska med öl då blev det glada tillrop.

Kerstin hade lagt upp resan så att det gick buss till Trollhättan, därefter tåg till Göteborg och sedan ett annat tåg till Köpenhamn, lite hemligt får det ju vara på en hemlig resa.

Jag började genast lägga upp taktiken som jag och Gaismannen skapade för ett och ett halvt år sedan när vi gjorde samma resa, taktiken är enkel, något skulle sväljas för varje kommun, övriga deltagare hade redan börjat så jag låg lite efter men drack snart ikapp, vi passerade Mölndals kommun och eftersom jag och Gaismannen totalt missat att IKEA hade en egen kommun söder om Mölndal blev jag glatt överraskad när Roger berättade detta, han hade fattat galoppen, Kungsbacka, Varberg, Grimton och Falkenbergs kommuner rann lätt ned och i Halmstad förstod jag att vi måste göra kommunsammanslagningar, därför är numera Laholm och Båstad sammanslagna, Helsingborg ingår i Lund och Landskrona är struket från kartan.

Det var så populärt med en "hutt" för varje kommun att när jag stod i toalettkön kom en dam fram och tackade för tipset, hennes gäng hade hört när vi ropade: var är vi nu, svaret kom,  Veddige kommun, skål, jag sade till henne att jag hade ensamrätt men att hon fick använda koceptet bara hon inte spred det vidare till fler.

Väl framme i Köpenhamn promenerade vi till Hotellet och där uppstod genast problem, som vår danska reseledare Kerstin lätt fixade, hon kan ju språket, incheckning och ut igen för en bit mat.

På Circus i Köpenhamn håller Wallmans Salonger till, uppträde blandat med en fyrarätters middag, serverad av bl.a. artisterna. En fantastisk show, maten var kanon och uppträdandet helt fruktansvärt bra, artisterna dansar och sjunger som fullblodsproffs, dom flesta var svenskar förstod vi efteråt när dom presenterades med namn, men den mest spektakuläre i showen var clownen, eller om han var jonglör, eller helt enkelt bara artist, han och en kvinnlig medhjälpare höll igång mellan numren (då maten serverades)

När vi kom in på Circus och vi såg var vi skulle sitta förstod jag dierkt att vi skulle bli delaktiga i showen och mycket riktigt, Gert, Gert-Inge, Tarja, jag och till sist också Ellinor var inblandade i showen, Gert blev pussad av hela ensamblen (kvinnorna) Gert Inge blev häcklad för sin lilla, Tarja fick kasta en kägla upp till komikern som jonglerade, jag själv blev hotad av honom att få en gräddtårta i ansiktet men jag knöt näven och hotade tillbaka så han vågade inte riktigt men han kletade ner mig litegrann i håret, det var inte grädde utan raklödder så det var inte så farligt att både Mikael P, Jyrki och jag fick lite på kavajerna.
Ellinor fick komma upp på catwalken och dra i "armen" på den enarmade banditen, hon vann en drink, så nog var vi delaktiga alltid.
Det blev lite dans också, jag var inte uppe på dansgolvet länge så jag tittade mest på Bettan och Gert Inge, det är alltid roligt att se när någon som kan dansa bugg gör det. Det är inte roligt att se på någon som inte kan dansa bugg men som ändå gör det. På tal om bugg så tittade jag på dansbandskampen igår, ett gäng från Hvidtfeldska Gymnasiet hade bildat dansband, jag skall aldrig mer se på dansbandskampen, det lovar jag. Tillbaka till storyn.

På söndag förmiddag checkade vi ut och Annika och jag hade turen att stöta ihop med Ellinor och Mikael, vi fyra tog en sightseeingbus runt Köbenhavn, Den Lille Havefruen turen, när man klev på bussen och betalade fick man ett set med hörlurar, billiga röda hörsnäckor, som man pluggade in i sätet och så fick man höra en röst som berättade om vad man såg, man kunde kliva av var som helst och sedan kliva på nästa buss, vi gjorde paus vid Den Lille Havefrue och i Nyhavn där vi käkade.
När vi bytte buss andra gången fick jag tyskt ljud i högtalarna så jag missade lite innan jag kom på att det fanns en liten knapp man kunde ställa in rätt station på så att man fick rätt språk i den lilla högtalaren. Denna sista mening kommer jag tillbaka till senare.

Alla i sällskapet sammanstrålade vid Hovedjernbanestationen, vilket ord, och vi kom alla med på tåget och det är nu vi skall göra slut på alla slattar, vi pratar om vad vi sett på igår och så helt plötsligt kommer Elisabeth och Matteus på att dom kan använda sina röda hörsnäckor (dom hade också åkt buss) i radiouttaget i stolen på tåget, jag plockade naturligtvis fram mina och Annikas och pluggade in dom, när Gert Inge ser att minst fyra personer stoppar in röda hörsnäckor i öronen får han ett underligt uttryck i ansiktet och frågar mig var jag hittade dom, blixtsnabb som jag är svarade jag: dom låg i sätet, ropade bakåt till Mikael P, du har väl också hörsnäckor, jajamän svarar Pettersson, fyra stycken, Ellinor hade nämligen snott två stycken på bussen, innan hon fattade att dom var gratis, Mikael vinkade glatt med sina fyra hörsnäckor, Gert Inge blir blekare och blekare, börjar leta i sätet bakom sitt men hittar inga där heller, han ser förtvivlad ut men jag ler glatt mot honom och vill låna ut ett par för Annika vill sova men han fortsätter leta längre bak i cupén. Till slut ger han upp och sätter sig och vi sitter snett emot varandra och jag kan inte längre hålla masken utan flinar sådär äcklit så att han till slut fattar att han blivit blåst, han får till slut lyssna på radion i lugn och ro.

Hur var det nu med högtalarna på bussen, enligt Annika så säger jag när jag pluggar in högtalaren i sätet och det kommer en svensk röst i örat på mig, "hur visste chauffören att jag var svensk, jag pratade ju engelska med honom" detta tror jag inte alls att jag sagt för jag har inget minne alls av det, Annika säger att Mikael bara skakade på huvudet när han hörde vad jag sade, det var ju så att jag fick en svensk röst direkt medan alla andra hade fått ställa in sina från tyska och japanska, jag vet inte vad som är sant här, jag var nog lite trött.

Hemresan gick bra, inga nya kommuner dök upp och inga försvann.

Tack kompisar, nästa år åker vi till Åland om jag får bestämma, där är högtalarna blåa tror jag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0