Var var Jessica?

Edetfestivalen har gått av stapeln nu i helgen, förra året hade jag en uppgift, jag recenserade GO Singalong Band här i bloggen, Roffe Vinyl, Mats Kocken och grabbarna hade förstärkt med den utökta Jessica Andersson från Trollhättan, hon är jättesnygg, och ju längre koncerten pågick desto bättre blev bandet!!!

Bandet hade till i år bytt namn till GO Rockalong Band och tagit in en ny gästartist, troligen på grund av den varierande kritiken satte dom in recensenten som gäst, upplägget var detsamma, texterna på overhead så att publiken kan sjunga med, ett fantastisk bra upplägg.

Jag hade aldrig varit så nervös förut i hela mitt liv, Kristin sade att hon aldrig hört en människa sucka så många gånger på en minut, jag drog fyra whiskey och två öl innan jag gick till tältet, inget bet, satte mig längst fram som dom sade till mig och tog två öl till, fick mikrofonen av Emma Bergendahl som sjöng tre låtar och började sjunga med direkt, helt plötsligt kändes det helt OK, när Ronnede körde solot på Bring It On Home To Me drog jag av mig tröjan och gick fram till bandet, jag hade fått en tröja av Roffe under veckan som jag skulle ha på mig, var med i avslutningen av Bring It... jag visste att She Loves You skulle komma men visste inte hur men när accordet kom och dom bytte låt så var det inga problem längre, inte för mig men kanske för dom som lyssnade, men det skiter jag i, det var hur roligt som helst och dom "tummen upp" jag fick gjorde att jag vågade släppa loss lite mer.

Efteråt blev jag intervjuad av TT/Ela, Ale kuriren skulle också varit där men dom träffade jag aldrig, dom hade ändå fått förhandsinformation att det skulle hända något i slutet av GO:s framträdande.
I dom sista låtarna delade jag och Emma på en mikrofon, hon sjöng väldigt bra och när allt var över och jag slappnade av så slog alltihop till som jag dragit i mig under kvällen, jag fick gå hem och vila en stund.

Jag skall tacka GO för att jag fick chansen att göra det här, helt otrolig känsla att stå framför en så stor publik, tråkigt nog var framträdandet över när dom allra flesta kom, många visste inte om att jag var med förrän dom läste det (och såg det) i tidningen på lördag morgon, det pep i telefonen hela morgonen, Marita S var vaken först av alla jag känner.

Rock n´Roll

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0