Edetbloggen

Hemresan började bra, vi kom över till Helsingborg tre timmar innan tåget skulle gå, att komma på ett tidigare tåg gick inte då alla vagnarna var fulla, vi fick gå på puben istället och invänta rätt tåg.
När vi väl kom in på tåget var detta också väldigt fullt, vi hittade rätt vagn och letade upp våra numrerade sittplattser, jag gick först med biljetten i handen, hittade platserna vilka naturligtvis var upptagna, jag höll fram min biljett och sade till personerna som satt på våra platser att här grabbar sitter ni nog fel, en man med klart asiatiskt utseende satt närmast gången, han reagerade inte, den man som satt vid fönstret försökte resa sig, han hade en vit käpp som han började stödja sig på och så sade han, jag vet att vi sitter fel men han hade pratat med tågvärden och det skulle fixas nya platser till oss någon annanstans på tåget, ok sade jag och började tränga mig fram mellan alla väskor och till min förvåning ser jag att alla som sitter i sätena runt omkring våra platser hade vita käppar, dom flesta hade asiatiskt utseende, något förvånad över alla asiater och vita käppar  hittade jag till slut tågvärden, han berättade att det var ett sällskap blinda Vietnameser som missat ett plan i Paris och som skulle till Halmstad som fått våra platser, han fixade in oss i första klass så det blev ju faktiskt bättre än det vi hade bokat.

I första klass kupen var det inte så trångt, där fanns inga vita käppar man kunde snubbla på heller, där fanns däremot en dam som satt och målade hjärtan, en hel duk med hjärtan, Gaismannen som ju inte skäms för sig, började genast prata med henne, hon hette Eva eller Barbro, vi lyckades aldrig komma ihåg vilket det var, hon pratade väldigt tyst och vi hade ju varit på koncert så vi hörde ju inte bra heller, hon var i alla fall på hemväg från Helsingborg där hon hälsat på sin gravida dotter och skulle hem till Göteborg.

Gaismannen var nu i storform, alla i kupen, dom är inte vana med sådana som Gaismannen, lyssnade på konversationen som hölls mellan Eva/Barbro och oss, jag skämdes dock bara lite och ropade EMBARRISING när Gaismannen ställde lite för intrikata frågor, Eva/Barbro blev dock inte ledsen eller sur utan började också ropa EMBARRISSING, när det gick för långt.

Eva/Barbro och vi gjorde slut på allt vin och öl som fanns i den så länge saknade drinkvagnen, som faktiskt dök upp i första klass kupen relativt tidigt, vi trodde ju inte att den fanns på nedresan, Eva/Barbro var också med och delade på vår matsäck som vi hade med oss, en mycket trevlig dam, i vad jag skulle vilja säga, sin bästa ålder.
Senare på kvällen skule Eva/Barbro till en koncert i Alingsåstrakten, vi kom aldrig fram till vlken typ av musik hon skulle lyssna på men det passade ju bra med lite matsäck när hon ändå skulle ut på kvällen. Vad säger din man då frågade jag, blir han inte lite orolig när du är ute och åker tåg och äter matsäck, nej han blir nog bara glad sade Eva/Birgitta och det får vi ju hoppas att han kunde dra nytta av att hon var mätt och belåten, EMBARRISING.

 Dom blinda Vietnameserna klev av i Halmstad tillsammans med sin svenske reseledare och två seende Vietnameser, vi fick dock sitta kvar i första klass och det var ju tur för där var det ju gott om plats och så satt ju Eva/Barbro där, hon saknade svart tuschpenna och vi lyckades aldrig hitta någon åt henne, hoppas att hon fick gjort klart alla sina hjärtan någon annan dag.

Resten av resan gick utan större komplikationer förutom att Gaismannens plånbok försvann men den dök upp några dagar senare.

Vi sade hej då  till Eva/Barbro och gick till 600 gaten, där träffade vi Lufsen, en tjej som var på väg till Lilla Edet, varför då kan man ju undra, hon är kvar ännu.

Nu en vecka efteråt vetefan om vi inte skulle åkt på koncert i Alingsås när vi ändå var igång.

Hur gick det då med filmen, jo vi såg på den igår och det verkar bli en dokumentär om mig när jag åker till Helsingör, något att spara till barnbarnen sade Gaismannen.
Ljudet var inte så bra på själva koncerten men bilderna blev jättebra, tråkigt nog var filmen slut så vi kunde inte ta några bilder på Eva/Barbro som förresten kallade mig för Pär hela tiden.