Edetbloggen

Nu har jag äntligen hunnit smälta intrycken från min seglats i Mälarens stormiga vatten, efter att ha varit i en av Europas storstäder skulle jag nu för första gången i livet (sista?) segla, till råga på detta skulle det seglas i Mälaren, en av dom lurigaste sjöarna i Sverige, det kan blåsa upp på 5 minuter om man har otur, är man då till råga på allt tvungen att krypa fram fören för att hämta regnställ åt Ruffhäxans dotter då har man riktig otur för man flyger omkring som en vante när vågorna gör allt dom kan för att välta båten.
Kapten han stod stadigt i sittbrunnen och höll i ratten, han visste vad som skulle hända så han tog på sig sin sydväst direkt, jag behövde inte någon sydväst för jag var ju inne i kajutan, längst fram och var flög omkring, det var tur att det inte var matlagning samtidigt för då hade glaset blivit tomt fort.

Ruffhäxan själv hon lade ut kursen, hon och Kapten hittade dom värsta vågorna hela tiden, ungefär som när man kör på Borydvägen och träffar alla hålor medvetet, jag tror att dom ville härda mig.

När vi skulle lägga intill land fick jag hoppa i vattnet för att flytta på en stor sten som inte fick ligga för nära båten, det gjorde jag gärna för jag ville ju känna fast mark under fötterna så fort som möjligt.

Nu skulle vi laga mat, dricka lite whiskey och sedan sova, har ni sovit i en båt någon gång så vet ni att det finns inte stor plats, man kan inte vända sig om eller sätta sig upp på natten för där är det en sluttande vägg som tar i skallen direkt, det går inte.
Ruffhäxorna, sr. och jr, låg på dom bästa platserna där det var varmt och skönt så Kapten och jag fick ligga i matsalen/köket/vardagsrummet, det är ombyggbart kan man säga, det går till ungefär som när Kalle, Musse och Långben är ute med husvagnen, jag var rädd att jag på morgonen skulle spottas ut i havet om någon av Ruffhäxorna tryckte på någon knapp och ville ha frukost.

Husvagn ja, jag har ju mer erfarenhet av husvagnar, dessa underbara små hus, med hjul, som man kan dra efter bilen och ställa upp på något lämpligt ställe, ligger det en sten ivägen så backar man ju bara lite till vid sidan och slår ner stöden, inga ankare skall kastas i och som sedan inte går att få upp, inga sådana där korvar behöver hängas vid sidan av husvagnen så att inte nästa husvagn som kommer skall börja skava på ens egen vagn, den enda korv som behövs är den tíll grillen, det går bra att grilla när man seglar också förstås.

När det kommer en grannbåt så lägger den sig alltid ganska nära så man kan inte hålla på och skratta åt deras försök att lägga till smidigt vilket ju sällan går, oftast får man hjälpa till att lägga fast deras båt fast man helst vill sitta och titta på.

På en husvagnscamping sitter dom flesta och småler åt nybörjarnas försök att sätta upp förtält, det värsta som kan hända är att när det ser ut att gå helt åt helvete då kommer det en expert och hjälper till och då fungerar allt direkt, i en båthamn är det nästan detsamma men jag har en känsla av att man är mer hjälpsamma på sjön, kanske för att det är betydligt allvarligare om det händer något.
På en campingplats finns det bestämmelser som säger att det måste vara 8 meter mellan husvagnarna för brandriskens skull, ni vet gasol och sån´t är jättefarligt för campare, inte för båtcampare verkar det som, där ligger det oftast tre båtar på ett avstånd av 8 meter, men det är klart det är nära till vatten.

Ibland när man lagt till måste man flytta båten för att vinden har börjat blåsa från andra hållet, då blir det cirkus må ni tro, fem andra båtar måste dra upp sina ankare för att naturligtvis har han som måste flytta kommit före alla andra och alla repen ligger i kors över hans ankare, ja herre gud, tänk om 5 andra husvagnar måste flytta sig för att en skall åka hem, jag skulle vilja organisera om alla bryggor tror jag.

Sedan måste jag säga att det är vackert på östkusten (Mälaren) också, vi var på Björkö och tittade på Birka, utgrävningar och byggnationer i vikingastil, en mycket vacker ö som mycket väl kan ha varit den största handelsplatsen i Svealand vid denna tid, Svealand var ju inte så hårt befolkat på Vikingatiden och fram till  Medeltiden, det var ju först efter att en man från Götaland, Birger Jarl grundade Stockholm som det blev lite folk i mellansverige, jag antar att Birka hade på sin storhetstid kanske hälften av vad Skara hade i befolkning.
 
Hur blir det då med överskriften, öst-väst, husvagn-båt, ja det är vackert på östkusten, att åka båt är härligt men farligt, det är bättre plats i en husvagn men samtidigt är det viktigaste inte plats, utan sällskapet, har man bra kamrater kan det vara hur trångt det vill eller hur.

Förresten blev jag och Kapten mästare i Canasta, det kan man aldrig ta ifrån oss hur man än försöker.