Så, livet går vidare!
Jag måste försöka ändå, Roland Lundgren som ceremoniförrättaren hette gjorde ett mycket fint jobb, han hade fått uppgifter om Kristin från oss och satte ihop en berättelse om hennes liv utifrån dom.
Theo var fantastisk under begravningen, det är tur han är så liten, en treochetthalvtåring förstår nog inte vad som händer när det sitter en 80 personer och gråter. Han satt i mormors knä en stund och i pappas knä en stund och sedan stod han på min högerfot och åkte upp och ned när jag trampade takten till dom olika låtarna, jag kan lägga ut en bild sedan på hennes "Minneskort" så ni kan se vad som hände under akten.
Det blir till att starta om livet nu efter begravningen men det är inte lätt, allt påminner mig om henne, banala saker som att gå och klippa sig för att sedan inte kunna ringa henne och berätta, jag visade en kompis hur man skulle använda Whatsapp och det sista smset där var från Kristin där hon skrev God Natt. Jag vill berätta för henne om spelningen på lördag på Villa Stranna, jag vill berätta för henne om julklappen jag fick av henne och som skall bytas men som inte affären fått fram ännu. Jag vill berätta för henne att Theo ritar minst en spindel i veckan till mig på dagis. Men troligen vet hon allt det där redan men jag vill ju berätta det för henne.
Jag skall inte skriva så mycket mer nu, jag vill bara tacka alla från oss, Theo, Mattias, Ann och mig för allt stöd ni gett, för alla kommentarer här på bloggen, för allt som är skickat både till Cancerfonden och till Heaven is overrated.
Pray for me Mama, I´m a Gypsy now med Jason & The Scorchers går på Spotify när jag sitter och skriver, det var inte heller bra för tårarna. Låten handlar om saknad även efter tio år.
Jag försöker lägga ut minneskortet här under, just nu går det inte för min scanner har fått en knäpp.
Ha det bra folks, jag försöker.
Och tack till er!
Det var så fint allting Krister. Trots att det var så sorgligt så var det ändå så ljust och så fint och personligt. Och när "here comes the sun" spelades så såg jag riktigt framför mig hur Kristin satt där uppe och "pillade" med sin Iphone och nynnade till musiken.
Och Theo, lilla skrutten! Så duktig. Och så fin i sin väst och sitt nyklippta hår. Och så lik sin mor!
Jag kan bara instämma. När jag slog upp programmet och läste innehållet brast det för mig. Depeche, Green day mfl var ju konserter som vi åkte på! Musiken och stunden igår, var rakt igenom KRISTIN! så fint men så oerhört orättvist och sorgligt. Stor Kram
Som jag skrivit till Ann Matthias och theo, tveka aldrig att höra av er om det finns något, vad som helst som jag kan göra för er!
Fin ceremoni. Ljus o lätt,precis som Kristin själv. Fast ändå så svår. Sorg o saknad efter Kristin känner vi alla. Måste tala om att vi i vår familj älskade henne, hon var en sann glädje.Det är svårt för dej o Ann, svårt för Mattias o charmtrollet Theo.Han var otroligt duktig denna dag.Tack för vi kunnat få ta del av o följa denna er allas hemska tid, o tack för vi fick vara med under ceremonin. Det sparar vi en särskild del i vära hjärtan som bara är för Krisin.Den man älskar,älskar man. Och tårarna rinner.
Hoppas ni alla klarar gå vidare så gott det går.Måtte livet gå Theos vägar.
Varma tankar o kramar Gunnel o Jan
Jag skulle lägga ut minneskortet här med det blir för dålig bild, jag får hitta på något annat.
Till Bea, Anna och Gunnel, ni får mig helt utslagen, men jag kommer snabbt tillbaka. Tack.
Hei, har nå lest meg gjennom Kristins blogg som gjorde dypt inntrykk på meg..har nå også lest meg igjennom dine blogginnlegg de siste månedene..Jeg kondolerer, fryktelig trist at en så flott jente med et slikt pågangsmot som Kristin skulle bli rammet av en slik aggressiv sykdom. Tenker mye på dere som er pårørende, ønsker dere all styrke til å gå videre.
Hilsen Mali fra Norge
