Rockresa - Röda Torget och blinda Vietnameser, del 2
Hemresan började bra, vi kom över till Helsingborg tre timmar innan tåget skulle gå, att komma på ett tidigare tåg gick inte då alla vagnarna var fulla, vi fick gå på puben istället och invänta rätt tåg.
När vi väl kom in på tåget var detta också väldigt fullt, vi hittade rätt vagn och letade upp våra numrerade sittplattser, jag gick först med biljetten i handen, hittade platserna vilka naturligtvis var upptagna, jag höll fram min biljett och sade till personerna som satt på våra platser att här grabbar sitter ni nog fel, en man med klart asiatiskt utseende satt närmast gången, han reagerade inte, den man som satt vid fönstret försökte resa sig, han hade en vit käpp som han började stödja sig på och så sade han, jag vet att vi sitter fel men han hade pratat med tågvärden och det skulle fixas nya platser till oss någon annanstans på tåget, ok sade jag och började tränga mig fram mellan alla väskor och till min förvåning ser jag att alla som sitter i sätena runt omkring våra platser hade vita käppar, dom flesta hade asiatiskt utseende, något förvånad över alla asiater och vita käppar hittade jag till slut tågvärden, han berättade att det var ett sällskap blinda Vietnameser som missat ett plan i Paris och som skulle till Halmstad som fått våra platser, han fixade in oss i första klass så det blev ju faktiskt bättre än det vi hade bokat.
I första klass kupen var det inte så trångt, där fanns inga vita käppar man kunde snubbla på heller, där fanns däremot en dam som satt och målade hjärtan, en hel duk med hjärtan, Gaismannen som ju inte skäms för sig, började genast prata med henne, hon hette Eva eller Barbro, vi lyckades aldrig komma ihåg vilket det var, hon pratade väldigt tyst och vi hade ju varit på koncert så vi hörde ju inte bra heller, hon var i alla fall på hemväg från Helsingborg där hon hälsat på sin gravida dotter och skulle hem till Göteborg.
Gaismannen var nu i storform, alla i kupen, dom är inte vana med sådana som Gaismannen, lyssnade på konversationen som hölls mellan Eva/Barbro och oss, jag skämdes dock bara lite och ropade EMBARRISING när Gaismannen ställde lite för intrikata frågor, Eva/Barbro blev dock inte ledsen eller sur utan började också ropa EMBARRISSING, när det gick för långt.
Eva/Barbro och vi gjorde slut på allt vin och öl som fanns i den så länge saknade drinkvagnen, som faktiskt dök upp i första klass kupen relativt tidigt, vi trodde ju inte att den fanns på nedresan, Eva/Barbro var också med och delade på vår matsäck som vi hade med oss, en mycket trevlig dam, i vad jag skulle vilja säga, sin bästa ålder.
Senare på kvällen skule Eva/Barbro till en koncert i Alingsåstrakten, vi kom aldrig fram till vlken typ av musik hon skulle lyssna på men det passade ju bra med lite matsäck när hon ändå skulle ut på kvällen. Vad säger din man då frågade jag, blir han inte lite orolig när du är ute och åker tåg och äter matsäck, nej han blir nog bara glad sade Eva/Birgitta och det får vi ju hoppas att han kunde dra nytta av att hon var mätt och belåten, EMBARRISING.
Dom blinda Vietnameserna klev av i Halmstad tillsammans med sin svenske reseledare och två seende Vietnameser, vi fick dock sitta kvar i första klass och det var ju tur för där var det ju gott om plats och så satt ju Eva/Barbro där, hon saknade svart tuschpenna och vi lyckades aldrig hitta någon åt henne, hoppas att hon fick gjort klart alla sina hjärtan någon annan dag.
Resten av resan gick utan större komplikationer förutom att Gaismannens plånbok försvann men den dök upp några dagar senare.
Vi sade hej då till Eva/Barbro och gick till 600 gaten, där träffade vi Lufsen, en tjej som var på väg till Lilla Edet, varför då kan man ju undra, hon är kvar ännu.
Nu en vecka efteråt vetefan om vi inte skulle åkt på koncert i Alingsås när vi ändå var igång.
Hur gick det då med filmen, jo vi såg på den igår och det verkar bli en dokumentär om mig när jag åker till Helsingör, något att spara till barnbarnen sade Gaismannen.
Ljudet var inte så bra på själva koncerten men bilderna blev jättebra, tråkigt nog var filmen slut så vi kunde inte ta några bilder på Eva/Barbro som förresten kallade mig för Pär hela tiden.
När vi väl kom in på tåget var detta också väldigt fullt, vi hittade rätt vagn och letade upp våra numrerade sittplattser, jag gick först med biljetten i handen, hittade platserna vilka naturligtvis var upptagna, jag höll fram min biljett och sade till personerna som satt på våra platser att här grabbar sitter ni nog fel, en man med klart asiatiskt utseende satt närmast gången, han reagerade inte, den man som satt vid fönstret försökte resa sig, han hade en vit käpp som han började stödja sig på och så sade han, jag vet att vi sitter fel men han hade pratat med tågvärden och det skulle fixas nya platser till oss någon annanstans på tåget, ok sade jag och började tränga mig fram mellan alla väskor och till min förvåning ser jag att alla som sitter i sätena runt omkring våra platser hade vita käppar, dom flesta hade asiatiskt utseende, något förvånad över alla asiater och vita käppar hittade jag till slut tågvärden, han berättade att det var ett sällskap blinda Vietnameser som missat ett plan i Paris och som skulle till Halmstad som fått våra platser, han fixade in oss i första klass så det blev ju faktiskt bättre än det vi hade bokat.
I första klass kupen var det inte så trångt, där fanns inga vita käppar man kunde snubbla på heller, där fanns däremot en dam som satt och målade hjärtan, en hel duk med hjärtan, Gaismannen som ju inte skäms för sig, började genast prata med henne, hon hette Eva eller Barbro, vi lyckades aldrig komma ihåg vilket det var, hon pratade väldigt tyst och vi hade ju varit på koncert så vi hörde ju inte bra heller, hon var i alla fall på hemväg från Helsingborg där hon hälsat på sin gravida dotter och skulle hem till Göteborg.
Gaismannen var nu i storform, alla i kupen, dom är inte vana med sådana som Gaismannen, lyssnade på konversationen som hölls mellan Eva/Barbro och oss, jag skämdes dock bara lite och ropade EMBARRISING när Gaismannen ställde lite för intrikata frågor, Eva/Barbro blev dock inte ledsen eller sur utan började också ropa EMBARRISSING, när det gick för långt.
Eva/Barbro och vi gjorde slut på allt vin och öl som fanns i den så länge saknade drinkvagnen, som faktiskt dök upp i första klass kupen relativt tidigt, vi trodde ju inte att den fanns på nedresan, Eva/Barbro var också med och delade på vår matsäck som vi hade med oss, en mycket trevlig dam, i vad jag skulle vilja säga, sin bästa ålder.
Senare på kvällen skule Eva/Barbro till en koncert i Alingsåstrakten, vi kom aldrig fram till vlken typ av musik hon skulle lyssna på men det passade ju bra med lite matsäck när hon ändå skulle ut på kvällen. Vad säger din man då frågade jag, blir han inte lite orolig när du är ute och åker tåg och äter matsäck, nej han blir nog bara glad sade Eva/Birgitta och det får vi ju hoppas att han kunde dra nytta av att hon var mätt och belåten, EMBARRISING.
Dom blinda Vietnameserna klev av i Halmstad tillsammans med sin svenske reseledare och två seende Vietnameser, vi fick dock sitta kvar i första klass och det var ju tur för där var det ju gott om plats och så satt ju Eva/Barbro där, hon saknade svart tuschpenna och vi lyckades aldrig hitta någon åt henne, hoppas att hon fick gjort klart alla sina hjärtan någon annan dag.
Resten av resan gick utan större komplikationer förutom att Gaismannens plånbok försvann men den dök upp några dagar senare.
Vi sade hej då till Eva/Barbro och gick till 600 gaten, där träffade vi Lufsen, en tjej som var på väg till Lilla Edet, varför då kan man ju undra, hon är kvar ännu.
Nu en vecka efteråt vetefan om vi inte skulle åkt på koncert i Alingsås när vi ändå var igång.
Hur gick det då med filmen, jo vi såg på den igår och det verkar bli en dokumentär om mig när jag åker till Helsingör, något att spara till barnbarnen sade Gaismannen.
Ljudet var inte så bra på själva koncerten men bilderna blev jättebra, tråkigt nog var filmen slut så vi kunde inte ta några bilder på Eva/Barbro som förresten kallade mig för Pär hela tiden.
Rockresa - Röda Torget och blinda Vietnameser, del 1
Rockresa, då förstår ni att jag och Gaismannen varit iväg igen, denna gång åkte vi till Helsingör för att kolla in Warner E Hodges ihop med Dan Baird & The Homemade Sin när dom spelade på Todlkammeret.
Resan startade med en liten förfest på torsdag kväll hemma i källaren där vi värmde upp med att spela lite Jason, Gaismannen hade med sig filmkameran och övade med att filma mig hela kvällen, vi hade tänkt att filma lite på koncerten och han ville öva lite.
På fredag morgon var det buss till Göteborg för att sedan ta tåget till Helsingborg, vi hade naturligtvis matsäck med oss och alla som kom ihåg resan vi gjorde i maj minns att vi åt rätt mycket då så jag ville ransonera lite, en smakprov för varje ny kommun vi kom in i.
Det gick bra, det är ju rätt stora kommuner i början, Ale, Göteborg, Mölndal, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad men sedan blev det värre, Laholm, Båstad och Ängelholm kommer väldigt tätt så vi blev rätt mätta till slut, ett tag i mitten av Halland var det så långt mellan kommunerna så vi fick hitta på egna, numera finns det även egna kommuner i Veddige och Grimeton, det blev lite snurrigt där och vi mindes inte om vi verkligen ätit på alla ställena så för att vara på den säkra sidan åt vi lite på Halmstad C också för där stod tåget stilla i tio minuter.
Filmkameran gick mest hela tiden, det finns tydligen en passage där jag pratar om Grimetons Avlyssningsstation och berättar om hur den fungerade när den invigdes 1925, jag filmade nog lite jag med men då blev det mera på tjejer som var med på tåget.
Tåget förresten, vi träffade inte så mycket folk på denna resa som på den förra, denna gång var vi mest intresserade av när drinkvagnen skulle komma, i Mölndal sade rösten i högtalaren att den var på väg, i Halmstad sade rösten att nu var den mitt i tåget och när vi var framme i Helsingborg förstod vi att det var en myt att den existerade men Gaismannen hade hört att det fanns en kvinna i Kalmar som sett den en gång men jag trodde honom inte.
Väl framme i Helsingborg, mätta och glada tog vi raskt färjan över till Helsingör, ut från terminalen och över en gata och där låg Toldkammeret, platsen för koncerten, vilken tur sade vi, vi som letade efter i timmar efter rätt ställe förra resan, då är det nog inte långt till Hotellet heller sade Gaismannen och vips, granne till Toldkammeret låg Hotel Scandia, incheckning och vila ett par timmar. Hotellet är värd en egen historia egentligen men jag kan säga såhär, inte ens min värste fiende skulle jag rekommendera hotellet till, det var det sunkigaste hotell jag bott på, men det var billigt och det hade en balkong, mer om den senare.
Koncerten var kanon, vi stod längst fram som vanligt, Gaismannen med kamera i högsta hugg och strax innan dom började kom Warner fram och pratade en stund, signerade ett par skivor vi köpt och sade att det var helt OK att filma.
Det hade vi ju gjort ändå men nu gjorde vi det helt öppet, mest Gaismannen då som nästan låg på scenen och tog närbilder på Warners solon.
Själv var jag bara uppe på scen en gång och det var när trummisen Mauro Magellan tappade en trumpinne och jag kröp in och snöt den innan någon annan hann före, det var i slutet av koncerten och då hade redan Gaismannen lagt ned, mätt och belåten, filmen var slut i kameran, gick han hem till hotellet och vilade sig.
Dan Baird och hans band spelade dom flesta av dom gamla Georgia Satellites hitsen, Keep your hands to yourself, Rairoad Steel, Can´t stad the pain m.fl. men jag saknade Battleship Chains och kanske också Hippy Hippy Shake som ju blev GS mest kända låt genom filmen Cocktail.
När jag vandrade hemåt efter koncerten pingade det konstigt i öronen och folk som pratade hade väldigt konstiga röster, frågan är om jag fått i mig lite LSD eller om det bara var hörseln som fått en knäck igen.
När vi vaknade var klockan över åtta och frukosten väntade, en ganska bra frukost för att vara ett så kasst hotell, Gaismannen kvicknade till och när klockan var nio stod han ute på balkongen och tyckte att det här liknar ju Röda Torget, han började genast på bred Götebosska hålla tal till folket, Citat, "Kamrater, förenen eder i kampen mot kapitalismen, tänk på dom stackare som får lämna sina jobb på Volvo, gå ifrån sina hus, sina gasolgrillar och sina 50 tums TV apparater som dom arbetat ihop till efter ett hårt jobb, där dom med svett och tårar slitit för att få ihop till alla saker som dom nu tvingas lämna ifrån sig för att storfinansens män ytterligare skall lägga på en centimeter på sina feta nackar" när han höll på som värst började folk nere på gatan att applådera och då vinkade Gaismannen lite sådär som Brezjnev gjorde från balkongen på Röda Torget, jag ramlade ur sängen av skratt.
Nu blev detta ett ganska långt inlägg, jag får skriva om hemresan imorgon, då handlar det om Eva/Barbro, drinkvagn och om Blinda Vietnameser
Resan startade med en liten förfest på torsdag kväll hemma i källaren där vi värmde upp med att spela lite Jason, Gaismannen hade med sig filmkameran och övade med att filma mig hela kvällen, vi hade tänkt att filma lite på koncerten och han ville öva lite.
På fredag morgon var det buss till Göteborg för att sedan ta tåget till Helsingborg, vi hade naturligtvis matsäck med oss och alla som kom ihåg resan vi gjorde i maj minns att vi åt rätt mycket då så jag ville ransonera lite, en smakprov för varje ny kommun vi kom in i.
Det gick bra, det är ju rätt stora kommuner i början, Ale, Göteborg, Mölndal, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad men sedan blev det värre, Laholm, Båstad och Ängelholm kommer väldigt tätt så vi blev rätt mätta till slut, ett tag i mitten av Halland var det så långt mellan kommunerna så vi fick hitta på egna, numera finns det även egna kommuner i Veddige och Grimeton, det blev lite snurrigt där och vi mindes inte om vi verkligen ätit på alla ställena så för att vara på den säkra sidan åt vi lite på Halmstad C också för där stod tåget stilla i tio minuter.
Filmkameran gick mest hela tiden, det finns tydligen en passage där jag pratar om Grimetons Avlyssningsstation och berättar om hur den fungerade när den invigdes 1925, jag filmade nog lite jag med men då blev det mera på tjejer som var med på tåget.
Tåget förresten, vi träffade inte så mycket folk på denna resa som på den förra, denna gång var vi mest intresserade av när drinkvagnen skulle komma, i Mölndal sade rösten i högtalaren att den var på väg, i Halmstad sade rösten att nu var den mitt i tåget och när vi var framme i Helsingborg förstod vi att det var en myt att den existerade men Gaismannen hade hört att det fanns en kvinna i Kalmar som sett den en gång men jag trodde honom inte.
Väl framme i Helsingborg, mätta och glada tog vi raskt färjan över till Helsingör, ut från terminalen och över en gata och där låg Toldkammeret, platsen för koncerten, vilken tur sade vi, vi som letade efter i timmar efter rätt ställe förra resan, då är det nog inte långt till Hotellet heller sade Gaismannen och vips, granne till Toldkammeret låg Hotel Scandia, incheckning och vila ett par timmar. Hotellet är värd en egen historia egentligen men jag kan säga såhär, inte ens min värste fiende skulle jag rekommendera hotellet till, det var det sunkigaste hotell jag bott på, men det var billigt och det hade en balkong, mer om den senare.
Koncerten var kanon, vi stod längst fram som vanligt, Gaismannen med kamera i högsta hugg och strax innan dom började kom Warner fram och pratade en stund, signerade ett par skivor vi köpt och sade att det var helt OK att filma.
Det hade vi ju gjort ändå men nu gjorde vi det helt öppet, mest Gaismannen då som nästan låg på scenen och tog närbilder på Warners solon.
Själv var jag bara uppe på scen en gång och det var när trummisen Mauro Magellan tappade en trumpinne och jag kröp in och snöt den innan någon annan hann före, det var i slutet av koncerten och då hade redan Gaismannen lagt ned, mätt och belåten, filmen var slut i kameran, gick han hem till hotellet och vilade sig.
Dan Baird och hans band spelade dom flesta av dom gamla Georgia Satellites hitsen, Keep your hands to yourself, Rairoad Steel, Can´t stad the pain m.fl. men jag saknade Battleship Chains och kanske också Hippy Hippy Shake som ju blev GS mest kända låt genom filmen Cocktail.
När jag vandrade hemåt efter koncerten pingade det konstigt i öronen och folk som pratade hade väldigt konstiga röster, frågan är om jag fått i mig lite LSD eller om det bara var hörseln som fått en knäck igen.
När vi vaknade var klockan över åtta och frukosten väntade, en ganska bra frukost för att vara ett så kasst hotell, Gaismannen kvicknade till och när klockan var nio stod han ute på balkongen och tyckte att det här liknar ju Röda Torget, han började genast på bred Götebosska hålla tal till folket, Citat, "Kamrater, förenen eder i kampen mot kapitalismen, tänk på dom stackare som får lämna sina jobb på Volvo, gå ifrån sina hus, sina gasolgrillar och sina 50 tums TV apparater som dom arbetat ihop till efter ett hårt jobb, där dom med svett och tårar slitit för att få ihop till alla saker som dom nu tvingas lämna ifrån sig för att storfinansens män ytterligare skall lägga på en centimeter på sina feta nackar" när han höll på som värst började folk nere på gatan att applådera och då vinkade Gaismannen lite sådär som Brezjnev gjorde från balkongen på Röda Torget, jag ramlade ur sängen av skratt.
Nu blev detta ett ganska långt inlägg, jag får skriva om hemresan imorgon, då handlar det om Eva/Barbro, drinkvagn och om Blinda Vietnameser
Att bli gammal, men skita i det.
Den sista tiden har det hänt mycket som gjort att jag verkligen tänker på att jag är gammal, efter sista seriematchen för A-laget mot Skoftebyn (stryk) åkte jag med till Stenungsbaden, ett ställe jag inte varit på sedan förrförrförra tjejen var med tror jag, jag upptäckte ganska snabbt att jag var äldst i byggnaden, inte ett fruntimmer över 45 år fanns det och då är det ju lika bra att åka hem.
Nu gick ju inte bussen förrän klockan 03.00 så jag han med en vända i baren till slut, nycklarna försvann på hemvägen, jag vaknade hemma men kom inte ihåg någonting efter jag passerade torget.
Det var sista gången jag var på Stenungsbaden, det får bli Parkhallen i Trollhättan om jag skall gå ut.
Det andra och lite roligare saken som hänt och som bevisar att jag blivit gammal hände i onsdags, 1 oktober, jag blev morfar, va, jag blev morfar, har ni hört, Kristin fick en liten pojk, men gud vad roligt det skall bli att köra barnvagn igen, lära pojken, som här hos oss på Hamngatan går under arbetsnamnet Lillegge, att spela fotboll, vissla efter tjejer och annat bus.
Detta är en positiv sak med att bli gammal, inte som Stenungsbaden som är en negativ.
Fotbollen är slut för i år, A-laget hamnade på övre halvan i divistion 3 NV och B-laget kom 5:a i Västra Elitreserv, båda lagens högsta placeringar genom tiderna, tänk va en liten felbedömning av en grannklubb kan ställa till det, nu är det bara årsfesten kvar i år, förresten är jag väl äldst där också, herre gud.
Nu till varför jag skiter i att jag blivit gammal, jag och Gaismannen skall åka på en ny tågresa till Danmark, denna gång till Helsingör, Dan Baird & HomemadeSin spelar på fredag kväll denna vecka, Warner E Hodges spelar gitarr och det var det som fick Gaismannen att bestämma sig, Warner E for president är valspråket som gäller.
På fredag när vi kliver på tåget då är jag 25 år igen, Gaismannen är ännu något yngre, hoppas han inte blir sjuk en vecka igen som han blev förra gången han var på resa med mig.
Rapport från resan kommer nästa vecka (hoppas jag) vem vet vad som händer vid min ålder.
En sista liten sak som jag höll på att glömma, som ni kommer ihåg brukar jag skriva lite om Palm från Västerlanda, nu har banne mig högsta hönset i hennes parti ringt mig och förklarat partiets ståndpunkt i frågan om pappersinsamlingen
som sköts av idrottsklubbarna, partiets åsikt är inte Palms enligt oppositionsrådet, bra att veta nästa höst.
Nu kommer jag inte att skriva mer om Palm och övriga politiker, det finns inget tråkigare än politik nämnligen, det skulle i så fall vara att fylla 59 år.
Nu gick ju inte bussen förrän klockan 03.00 så jag han med en vända i baren till slut, nycklarna försvann på hemvägen, jag vaknade hemma men kom inte ihåg någonting efter jag passerade torget.
Det var sista gången jag var på Stenungsbaden, det får bli Parkhallen i Trollhättan om jag skall gå ut.
Det andra och lite roligare saken som hänt och som bevisar att jag blivit gammal hände i onsdags, 1 oktober, jag blev morfar, va, jag blev morfar, har ni hört, Kristin fick en liten pojk, men gud vad roligt det skall bli att köra barnvagn igen, lära pojken, som här hos oss på Hamngatan går under arbetsnamnet Lillegge, att spela fotboll, vissla efter tjejer och annat bus.
Detta är en positiv sak med att bli gammal, inte som Stenungsbaden som är en negativ.
Fotbollen är slut för i år, A-laget hamnade på övre halvan i divistion 3 NV och B-laget kom 5:a i Västra Elitreserv, båda lagens högsta placeringar genom tiderna, tänk va en liten felbedömning av en grannklubb kan ställa till det, nu är det bara årsfesten kvar i år, förresten är jag väl äldst där också, herre gud.
Nu till varför jag skiter i att jag blivit gammal, jag och Gaismannen skall åka på en ny tågresa till Danmark, denna gång till Helsingör, Dan Baird & HomemadeSin spelar på fredag kväll denna vecka, Warner E Hodges spelar gitarr och det var det som fick Gaismannen att bestämma sig, Warner E for president är valspråket som gäller.
På fredag när vi kliver på tåget då är jag 25 år igen, Gaismannen är ännu något yngre, hoppas han inte blir sjuk en vecka igen som han blev förra gången han var på resa med mig.
Rapport från resan kommer nästa vecka (hoppas jag) vem vet vad som händer vid min ålder.
En sista liten sak som jag höll på att glömma, som ni kommer ihåg brukar jag skriva lite om Palm från Västerlanda, nu har banne mig högsta hönset i hennes parti ringt mig och förklarat partiets ståndpunkt i frågan om pappersinsamlingen
som sköts av idrottsklubbarna, partiets åsikt är inte Palms enligt oppositionsrådet, bra att veta nästa höst.
Nu kommer jag inte att skriva mer om Palm och övriga politiker, det finns inget tråkigare än politik nämnligen, det skulle i så fall vara att fylla 59 år.
