Piren SK - världens bästa klubb
Det låg vid den stora bukten strax efter Edetrasta när man åker båt och kommer norrifrån.
Denna helt onödiga information är för er icke Edetbor.
Namnet Piren SK användes för första gången när vi mötte våra gelikar från andra sidan älven i fotboll, dom kallade sig "Pilsners" och i det laget fanns sådana stjärnor som Sten Tobiasson, Rune (Stens bror) Arne Petrusson, Karl Erik Svensson, säkert någon Wikingsson, en Andersson från Röstorp (inte han som bor i Kanada) jag minns inte alla.
Vi vann säkert,det finns en bild på oss från vad vi misstänker är en match mot Hjärtums damlag, sådär runt 1971, bilden kommer, Tjocke Kaj var med, han var ju ingen riktig Pirenmedlem som t.ex. Tuffen, Elfwing, Berget, Lars Stendahl, Flebas, Jim Kota, Stefan Osborn, Gert, Åke Stendahl, Pyret m.fl.
Vi spelade väl cirka två matcher om året och förutom den oförglömliga matchen mot Hjärtums damlag när vi vann me 8-1 (Osborn självmål) mötte vi LEIFs 16 års lag i en jämn match, dom var födda 1957, det måste alltså varit 1973, Ove Gustavsson, Acke Lindh, Tomas Erlandsson, Tomas Eriksson, Gilbert Olsson, Jouko Marjamaa m.fl. det blev 2-2 på Strömsvallen och vi fick inte ens vara där. Bror Hall var förbannad vet jag.
Från detta lag kom sedan ett korplag som vann priser i korpen, fotboll, bowling och det lag som nästa blogg kommer att handla om, Piren SK handboll, det bästa handbollslag som Lilla Edet fått fram, vi vann Korpen ett par år i sträck, jag spelade inte mycket själv men när det var ont om folk slapp jag vara ledare, jag gjorde ett mål under dessa år på 70 talet, vi spelade mot Hjärtums Korsväg och vann med 26-6 och jag fick på Benny Söders initiativ lägga en straff (ledningen var väl stor nog) jag hade aldrig lagt en straff förut och mötte en målvakt som var något handikappad, han hade fått en stege i nacken ett par år tidigare och det ena benet var inte riktigt med när han gick, jag tänkte att jag sätter den mellan benen på honom, slog straffen i hans ena häl, bollen gick upp i en båge och träffade honom i ryggen och gick in i mål, Krister hade gjort mål.
Nästa blogg hamnar om just detta handbollslag.
Det du Royne, det blir om gamla tider.
Udda människor-Nä, inte denna gång, Rockresa istället.
Jag lovade ju att skriva om Udda människor på Edet men när jag tänkte vidare så kom jag ihåg att jag i februari förra året skrev en blogg som hette "Sitter det fast med kardborreband" och där handlar ju om några riktiga stjärnor, jag vill inte skriva något som kan reta upp släktingar och andra så jag avvaktar med dom udda människorna.
Jag skriver om en dålig rockresa istället. För två veckor sedan blev jag medbjuden när IDC hade förköpt sig på biljetter till "Back to the 60:s" på Elfshögborg i Trollhättan.
Svenska Pepperland, Engelska Overtures och Trollhättans Jessica Andersson skulle sjunga 60 tals låtar.
Det började med att Tommy Blom var konfrencier, varför?
Sedan kom Pepperland, dom verkar trötta, tröttare än när dom var Lenny Paine.
Efter en lång väntan där jag mest befann mig i baren kom Jessica, kommer inte ihåg vilka låtar hon sjöng men tyckte att det var tråkigt.
Lång väntan i baren igen innan Overtures kom, dom var mycket bättre än dom tidigare artisterna, stod bredvid en liten gubbe, i min ålder antagligen, vi gillade båda låtarna dom spelade just då, kommer inte ihåg vilka låtar det var.
Jag hade förfestat ganska kraftigt hemma hos Pär innan vi gick fram till Sibylla för att åka buss, förfesten var som vanligt det roligaste under kvällen, nåja, vi var på Bishops Arms en stund när vi kom till Trollhättan och det var också ganska roligt, Roffe Vinyl var med där sedan såg jag inte till honom under resten av kvällen.
Pärs nya fru "Pevvy Nikka" kom upp och fick en biljett av Peter Andersson som hade fickorna fulla med biljetter, vilket bra sätt att ragga tänkte jag, man förköper sig på biljetter och sedan delar man ut dom till tjejer.
Totalt sett var det ganska kass, maten var kass, musiken var för det mesta kass, jag var kass.
Nästa gång åker jag inte dit som en känd Strömsbo sa.
Nu är det bara två veckor kvar tills Jason spelar i Oslo, snart skall jag sända upp en ljussignal på himlen som visar en kyckling med gitarr, hoppas, hoppas att Gaismannen gör comeback då.
Keep it Rockin´
60 years of maximum Rythm´n Blues del 6, Millenium
Det var sånt bråk om att alla datorer skulle braka ihop när år 2000 inföll så jag skrev till min idol Mats på Expressen att jag testade detta innan klockan slog 12, satte min Macintosh på Bombaytid och väntade, inget hände, Mats tyckte det var vrålkul, det kanske berodde på att det var en Mac att det höll.
2000 talet blev lite som 90 talet slutade, mycket H & H i början, i april 2005 blev det klart att tiden var över och började göra annat, jag gick över till att bli mer och mer kulturelt intresserad, jag gjorde långa resor i den Västgötska kulturbygden runt Falköping, Karlsborg, Skara, Lane Loge, fast det är ju Bohuslän förstås.
Jag och några kompisar började åka och dansa i Lane, det är knappt man tror det, Lille Kent, Conny S, Paavo A och några fler, jag och Conny S kom kunde till och med synas på Logens årsutsksick för 2006
2005 hände det lite andra saker runt omkring mig, Conny Marberg gick bort och jag fick en klar tankeställare, hur tänker man leva sitt liv, Conny var ju alltid på antingen gott eller ont, han var ju en snäll människa egentligen men samtidigt har jag nog aldrig haft fler kontroverser med någon annan människa än han, att jag ett par veckor innan hans bortgång blev kallad full 56 åring inför alla kompisar på Ekaråsen och i samma svep var det ord som fruntimmer på gräsmattan och ungar som sprang omkring, jag blev naturligtvis tvärförbannad och pratade inte med honom på ett par veckor, helgen innan han dog träffade jag Conny och hans dåvarande tjej på Logen, dansade med henne och ignorerade honom totalt, när jag dagen efter träffade honom utanför Lengroths var han som vanligt, jag var helt klart fortfarande passiv, men han malde på som han brukar och sade att "vad var det jag sa, det är roligt att vara ute och dansa" jag sade du är fanimej inte klok och sedan var allt som vanligt igen, veckan efter dog han.
Efter det har jag försökt att aldrig vara långsint, ibland är det svårt, men lev livet medan det finns.
Conny skulle kunna få en egen avdelning i bloggen, jag har lite funderingar på udda Edetbor och här finns det ju "enough for a whole conference"
Musikaliskt är 2000 talet lite dött för mig utom just dom senaste månaderna, Jason & The Schorchers släppte sin första skiva på 100 år känns det som och den är helt otroligt bra.
Vi såg Bruce på Ullevi och jag fick vatten på kvarnen så att säga, förfesten är roligast och se aldrig koncerter på ett stadium.
Nä i Maj åker jag och Gais,.,., hrrrm, Pär till Oslo och ser Jason live, längst framme vid scenen igen hoppas jag, bara jag inte behöver lyfta upp honom på scenen som i Köpenhamn, jag fick lite ont i axel efter det, eller var det när jag lyfte upp Anki på balarna, det var ungefär samma lyft i alla fall.
Övrigt som dominerat 2000 talet positivt, Theo naturligtvis, LEIF i division 3, Barrskogsgränd 6 och några saker till, Egges brutna axel och lårben varit det enda som varit negativ egentligen, men det är ju illa nog. Det har varit synd om Egge sista året. Wilmas försvinnande var ju inte kul heller förstås.
Nu får det vara slut på 60 års snacket, jag är i form som en nittonåring och skriver som en gud, ha det bra fans, hädanefter blir det bloggar om rockresor och aldrig några tillbakablickar mer.
Jo det blir det allt förresten, Royne, mitt största fan vill bara höra om gammalt, skriv om förr i tiden säger han,är han en bakåtsträvare då eller? Nä väx upp Royne, flytta från Göta och in till Centrum så blir det positivare dierkt.
