Ännu en vecka.
Senare samma vecka, spelning på Villa Stranna med GO Band, det var ungefär som i somras när vi spelade på Edetfestivalen, Kristin skulle sitta längst fram som året innan men blev tvungen att vara på nåt lasarett någonstans, den veckan som jag trodde var den bästa veckan det året blev tvärsom, en av dom sämsta, likadant nu, begravning på tisdag och på lördag en kanonspelning, alla som var där på Villa Stranna var nöjda och idag när jag lyssnat på inspelningen från koncerten känner jag att det var så bra som det kändes i lördags. Hänger allt ihop? Man får inte vara glad för då går det åt helvete, eller tvärsom, denna vecka när jag var katastrofalt ledsen är jag som nöjdast med framträdandet.
Adrenalinet som höll mig igång på dessa båda tillställningar försvann efter att vi plockat ihop instrumenten på söndag, jag grät hela söndag eftermiddag och kväll, visste inte vad jag skulle göra, det var bara en stor tomhet kvar.
En positiv sak, Ann var med på Villa Stranna med två kompisar, dom var mina speciella fans och det var roligt att hon kunde släppa loss på lördag kväll, livet går vidare eller hur, hur svårt det än blir.
Så mina vänner, älska varandra, tänk på att familjen är det viktigaste.
Lite till faktiskt, när jag har skrivit i bloggen om hur vi mått och när vi tackat för allting har jag glömt en del saker, jag kan bara skylla på mig själv och mitt ego, jag har för det första glömt att involvera Robban och det stör mig jättemycket, Kristins bror som alltid varit en jättesnäll kille och som Kristin älskade.
Jag har inte heller nämt hennes kusin Josefin som hon alltid sett upp till och dom har alltid varit "close" Jag vet att hon inte för allt i världen skulle vilja att jag missade att skriva om er. Förlåt.
De är säkert ingen fara att du inte skrivit om dem än.
Ja menar Rom bygdes inte på en dag :)
Sen är detta ju faktiskt din blogg & du kan bara utgå från dig själv. Så kommer säker de andra automatiskt så småningom.
Ja alltså du har varit med om de värsta man kan!
Att mista sitt barn & de vrider om i hela mig bara jag nuddar tanken.
Din fina dotter sitter nog på ett moln nära er alla & är stolt att ni gör så gott ni kan i en berg i dal bane tid.
Kram från norr
/ bloggläsare :)
Det var ett ovanlig inlägg men samtidigt väldigt fint, tack, who ever you are.
Det var ett ovanlig inlägg men samtidigt väldigt fint, tack, who ever you are.
Kära goa farbror. Jag har inte känt att du glömt bort mig i din blogg. Jag tycker du har skrivit så mycket fint om Kristin och hur stark hon var trots sin tuffa kamp, det är det viktigaste.
Många många kramar
Josefin
Sänder massor med styrkekramar till dig och övriga familjen! Det går inte en dag utan att jag tänker på Kristin och känslorna och tankarna är många.
Ta hand om Dig!
Jag har förlorat min vuxna son och känner igen dina känslor. De pendlar från yttersta förtvivlan till enstaka känslor av eufori, kanske. Familjen blir högsta prioritet. Livet blir aldrig mer detsamma och man får nya perspektiv. Jag tror att med vår erfarenhet tar vi bättre vara på livet, men till ett alldeles för högt pris. Tack för att du delar med dig av dina känslor.