Edetbloggen

Första gången jag hörde talas om Conny Marberg var när han bodde i ett litet hus som ligger ungefär där Bens Pizza ligger idag, han var väl fyra år och var hemma hos min kompis Lars Göran G, Conny var väl några år yngre än dom andra barnen och när alla sprang ut från Flebas hus (Lars Görans smeknamn) hamnade Conny på efterkälken och kallade på Flebas mamma, Anna, Anna kyyt koon, han kunde inte knyta skorna, detta var i  av mitten av femtiotalet.

Några år efter detta hade familjen Marberg flyttat till Pilbågsgatan, Reine Hagman bodde i Kungälv, han var och hälsade på sin morfar som bodde på Skyttegatan, granne med mig, Conny hade redan då en väldig vinnarinstinkt, Reine och jag som var lite äldre klådde honom kraftigt i kickning, nu var det så att jag från vårt köksfönster kunde se bort till Marbergs hus, Conny tränade och tränade på kickning, han kom på att om han kunde få upp bollen och bara köra med låren så skulle han bli bättre, han tränade och tränade och till slut fick vi naturligtvis stryk, varpå vi slutade ha kicktävlingar med honom. 

Conny blev också en samlare, nu kommer jag att skriva en lång rad saker som han samlade på, han började med bioafficher som han fick av en som satte upp sådana för Teaterbiografen som låg granne med hans hus på Göteborgsvägen, han samlade också på  kottar, hans pappa jobbade i skogen och Conny var med och skaffade sig en ansenlig kottesamling.

Min bror Toby samlade när han var liten på Alfabilder och Rekordmagasinets baksidor (fotbollslag) jag gjorde detsamma och fick efter långt tjatande ta över hans bilder, när jag tappade intresset för detta kom naturligtvis Conny hem till oss och TJATADE om att han skulle få dessa bilder, han kom varje kväll och vi var rätt trötta på honom, han gick aldrig hem, morsan och farsan var också trötta på honom, en gång försökte dom slänga ut honom för vi skulle gå och lägga oss, klockan var väl över åtta, det fanns ingen TV på den tiden så vi lade oss ganska tidigt, Conny tvärvägrade att gå hem så morsan tog honom i armen och ledde honom mot dörren, Conny tog spjärntag i dörrposten, farsan kom och försökte hjälpa till, jag brukar säga att han bet sig fast i dörrkarmen men det kanske är en överdrift, hur som helst fick dom ge upp, till slut fick vi ge honom bilderna, vi skulle ju upp och gå till skolan på morgonen, brorsan gick väl på gymnasiet och jag i sjuan eller nåt.
Tittar man idag på värdet av vad han fick var det en liten förmögenhet, för att inte tala om bioafficherna, finns dom kvar tro? Cissi får nog gå igenom huset igen, där kan ligga mycket roligt.

Nästa grej som blev en stor samlarsak var naturligtvis skivor, i början av 60 talet när Beatles slog igenom var han inte intresserad, han tyckte det var jättelöjligt när vi satt på lekplatsen Ann och jag och spelade Beatlesskivor på en liten batteridriven grammofon, det slutade naturligtvis med att han började samla skivor i mängd och då snackar vi mängd, han köpte allt som fanns, han köpte  alla Beatles singlar, som jag senare köpte av honom för jag hade inte singlarna själv, det var dock på senare tid.
När CDn slog igenom köpte han alla skivor igen trots att han köpt dom på vinyl, det kan vara bra att ha sade han.

Hans skivsamling är nog den mest breda jag sett, Flamingokvittens alla skivor till allt med Jimi Hendrix, jag tror aldrig han spelade Hendrix men han samlade på allt.

Han samlade som sagt på mycket men en av dom grejer jag minns mest är naturligtvis sprit, han var aldrig någon stor konsument av sprit, men han hade den största spritsamling jag sett, dyra sorter och billiga sorter, jag minns när vi hade avslutning efter en korpsäsong  i fotboll, vi satt hos Kenth Ivarsson (Nygård är kass) Conny sade att jag kan hämta något till kaffet, han gick hem till Libergsgatan och hämtade en flaska Larsen konjak som han var med och smakade på, fy fan sade Conny, Lellis drick upp min.

Han samlade också på småflaskor, detta var lite tidigare, innan han började samla på stora flaskor, jag och Ann var i Skottland 1979, jag köpte några souvernirflaskor med whiskey, vi bodde båda på Sätergården just då, Conny fick se mina flaskor och sade direkt, den och den och den har inte jag, han gick upp till sig och hämtade några dubletter han hade, tog mina och bytte, naturligtvis var det ingen idé att bråka.
Till saken hör att efter hans alldeles för tidiga bortgång och Cissi tog över huset sade jag till henne att om du hittar alla småflaskorna så är jag intresserad, det gick en månad sedan ringde hon och yes nu har jag hittad dom, jag åkte hem till henne och vi gick igenom alla flaskorna, det måste varit bortemot 500 st. Christian, Cissi och jag gick igenom dom och slängde dom tyckte som inte såg fräscha ut, ägglikör är inte så roligt efter 25 år.
Nu hör det till saken att sprit dunstar i dålig förslutning, det gick inte att dricka dom (jo det gör det sa Egge)
vi fick tömma ut alltihop i Annikas slask och ni skall veta att det var en underbar arom i lägenheten den kvällen.

Nu blir det för långt för er så jag får be att återkomma i ett nytt avsnitt av Connybloggen.
 
Igår var det övning igen med GO Band, min låt sitter väl hyfsat bra men i duetten skär det sig, jag är nog för passiv, två veckor kvar. Tänk bara på dag och tid, fredag kväll klockan 19.00 är det dags.