Tiden läker alla sår!

Tiden läker alla sår!

Vem kom på det uttrycket?  Eller hur länge skall man vänta på att det slår in, det tar mer än ett år i alla fall det vet jag idag.

 

För ett år sedan när Ann och jag bodde på Uddevalla Sjukhus flera veckor i januari och februari så var det som ett naturligt sätt att leva, fast naturligtvis var det inte det, men vi bodde hos Kristin hela tiden och fast man visste vad som skulle hända så kändes det ändå bra att få vara så nära hela. När jag nu går tillbaka och läser alla inläggen jag gjorde då så känns det på ett sätt värre idag att läsa dom än det kändes att skriva dom, jag kommer inte ihåg riktigt hur mycket jag grät när jag skrev dom men läsa dom är riktigt jobbigt, jag skrev ju för en månad sedan att jag skulle skriva om 2012 men har inte lyckats för det är bara tråkigheter och väldigt jobbigt.

 

Idag måste jag ju skriva något, det är den 8:e februari 2013, det är ett år sedan hon lämnade oss och vi har inne en minnesannons i ttela idag.

 

Ibland kommer det in någon bakom ryggen på mig när jag sitter vid datorn på kansliet och dom ser lite förbryllade ut när jag vänder mig om mot dom och tårkar tårarna, jag förklarar för dom att jag bara tittade på lite bilder, det går fort över när det kommer någon och pratar lite vardagligheter. Men det läker ju inga sår direkt.

 

Häromdagen satt jag och tittade på bilder jag tagit en gång för länge sedan när jag och Ann hade med oss Theo till Sahlgrenska, Theo och Kristin sitter i sängen och leker, sjunger eller klappar händerna mot varandra, hon ler inte på en enda bild och det gör mig så ledsen att hon  vet om att det här kan hon inte göra så många gånger till. Annars är bilderna väldigt fina på henne, hon är precis så söt som man vill komma ihåg henne.

 

En helt otrolig grej som hänger ihop med detta, jag ringer till min kontakt på Bohuslänningen/ttela dit man ringer när man skall sätta in annonser för fotbollsmatcher, jag ville fråga henne som den annonsexpert hon är vart jag skall vända mig för att sätta in en minnesannons, hon gav mig uppgifterna och vi pratade vidare en stund för vi har inte pratat med varandra sedan i oktober, jag minns inte direkt vad vi sade men samtalet måste nog  fortsatt om minnesannonsen, då säger Anna- Carin som damen heter ”jag vet vem du är, du är Kristins pappa, jag och Kristin jobbade ihop på Telia i flera år” Helt plötsligt hade det gått upp för henne vem jag var, hon berättade för mig att hon och Kristin varit jättenära och att hon var den första Kristin berättade för att hon var med barn. Snacka om att världen är liten, en sådan här historia läker ju inga sår men man blir ju lite gladare när sånt här händer.

 

Jag åker till Hojums kyrkogård i kväll och kollar till henne lite.

 

Nu måste jag jobba lite också, jag håller på med sponsorerna och valberedningen och felaktiga leveranser från Team Sportia och så jagar jag Ove Vaktis.

 

Egge har fått ett rum på lindkullen och som ni som är vän med mig på facebook så vet ni att när han flyttade ut från Hamngatan så flyttade ett gäng trummor in, bara på lån några månader dock.

 

Tänk på Cancerfonden, Kristins insamling Heaven is overrated fungerar fortfarande, låt oss se till att den kommer över 60.000 kronor, kör hårt.

 

SMS:a BESEGRA 4699 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 4699 Johan Ek.

 

Tråkigt nog måste ni som vill fortsätta skänka ladda ned en app, jag gjorde det just nu och det fungerade bra.

 

smsa WW till 71798

 

Ha en bra helg folks, have a drink with me, det läker inga sår men det går lättare.

Kommentarer
Postat av: Pär

Fint skrivet Krister! Du vet var jag finns om du vill prata!

2013-02-08 @ 14:54:54
Postat av: Anne & Håkan

<3 <3 <3 Våra tankar till dig/er!!!

2013-02-09 @ 21:41:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0