Tisdag 24/1
Kristin har sovit mycket på idag igen, dom små kramperna kom även idag på kvällen och det är så hemskt att se henne när hon skakar i armarna och benen, nu känner hon direkt när det börjar så hon trycker på signalknappen till sjuksköterskorna så dom kommer och ger henne en medicin och sedan sover hon en stund igen.
Kramperna är inte alls som för två veckor sedan utan mycket lindrigare.
I allt det tråkiga som händer så dyker det ju upp lite roligt då och då, Pär i portens kommentar idag till exempel, den kanske är lite svår att förstå för dom flesta men vi på Ellbo förstår den. Till er som inte visste det redan så är Ellbo åkeri den firma jag jobbar på nu efter att jag slutat på SCA sista augusti.
Det kommer många kommentarer och mycket stöd som kommentarer här i bloggen, roligt att se att så många bryr sig.
Många undrar hur man kommer in på insamlingen, man kan länka från Kristins blogg "Little miss Red" som finns som länk längst ned till höger på denna sida, eller också följer ni nedanstående instruktion.
SMS:a BESEGRA 4699 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 4699 Johan Ek
Just nu är insamlingen uppe i nästan 36.000:- och pengarna går till att utrota den djävla fucking kuk cancern.
Hej!
Hittade Kristina blogg för längesen little miss red.
Hade själv ett födelsemärke som jag oroade mig för.
De var nog så jag hittade hennes sida. Iallafall så frågade jag & fick massor av svar & tips. Urgullig hjärtlig & rapp!
Jag hade tur mitt var inget ( peppar peppar ).
Har följt hennes blogg. & hittade igår kväll hit.
Det gör ont i hjärtat!
Ont i hjärtat att ni faktiskt förlorar ert barn , ont i hjärtat att lillemannen förlorar sin mamma.
Min mamma har alltid sagt till mig - ett barn ska inte dö förrän ens föräldrar. De ni upplever är en sådan sorg som säkert inte går beskriva.
Tänker på er & hoppas ni får fina dagar tillsammans med ert hjärta.
Kramar från norr
Det är tungt att läsa din blogg även om jag förstått att det skulle komma till det här läget en dag. Kristin å jag har haft mycket kontakt via nätet och sms sedan vi fann varandra på nätet och enades både av sjukdomen, den svarta humorn och rädslan att lämna sina barn. Jag har tre söner, den mellersta är en dryg vecka yngre än Theo.
Hade jag inte haft Kristin att bolla med, känna igen mig i och få pepp och stöd av vet jag inte om jag klarat det sista året. Hon är en enastående person.
Ni har fostrat en fantastisk dotter. Bra där!
Ge henne en stor kram från mig och säg att jag står på stand-by tills hon orkar.
Kram Lina
Go´afton Krister!
Här kommer några kvällstankar från en G.O. gubbe i Lyckorna! Jag läser nu dina bloggtankar fortlöpande och känner ett starkt deltagande i er situation. Du vet ju mitt intresse vad gäller musik och den kan i många lägen ge, åtminstone ett visst stöd. Lyssna på "I´ve done everything I can" med Rodney Crowell, en låt som säger allt i detta läge!
Sköt om dig o de dina!
Hej Krister..
Det gör så ont i hjärtat att läsa din och Kristins blogg! Det är så himla orättvist!
Många många kramar till er! //Therese
Hej krister, har liksom fasnat i ert lidande å sorg, men även i er tidigare lycka. Har läst både din och Kristins bloggar sida upp å sida ner. Har kollat på alla underbara bilder och följt denna jävla sjukdom ta över era liv.
Går inte att med ord att försöka stötta, finns inte så starka ord, går inte heller att trösta för jag vet inte vad ja ska säga.
Vet att du skrev i ett av dina blogg inlägg att de är bra med regn för då syns i tårarna. Visst är de så men sorg och tårar är inget fel, å behöver helt enkelt inte döljas heller!
En dag när jag satt här och grät framför datorn, tror de var den dagen du skrev om den hemska insikten om att de inte fanns något mer att göra. Så kom min son på snart sju år fram till mej. Han frågade varför jag var ledsen och ja förklara då på ett barns nivå vad ja läst. Jag förklarade att en liten kille snart inte kommer ha sin mamma kvar. Hans komentar va.... Du mamma när man dör och inte finns här mer så blir man en stjärna. Å fröken på dagis har sagt att stjärnorna finns även där på dagen. Så när hans mamma blir en stjärna så kommer hon ändå se honom hela tiden.
En fin tanke!
Tänker på er massor....
Massor me kramar till er alla!
// Johanna
Hej hej jag följer din blogg varje dag och tycker det som hänt är fruktansvärt, tänk att livet bara får vara så orättvist. Jag och Kristin var i början av lärarprogrammet klasskompisar och jag minns henne som en levnadsglad tjej, som trots hade ont i sin fot aldrig gav upp. Hon kom till skolan flitigt varje dag trots sina smärtor. Jag lider verkligen med er och med henne och kan inte sluta tänka på henne. Hälsa Kristin så gott jag hoppas att hon minns mig. Många kramar Ulrika.
Hej hej jag följer din blogg varje dag och tycker det som hänt är fruktansvärt, tänk att livet bara får vara så orättvist. Jag och Kristin var i början av lärarprogrammet klasskompisar och jag minns henne som en levnadsglad tjej, som trots hade ont i sin fot aldrig gav upp. Hon kom till skolan flitigt varje dag trots sina smärtor. Jag lider verkligen med er och med henne och kan inte sluta tänka på henne. Hälsa Kristin så gott jag hoppas att hon minns mig. Många kramar Ulrika.
Hej hej jag följer din blogg varje dag och tycker det som hänt är fruktansvärt, tänk att livet bara får vara så orättvist. Jag och Kristin var i början av lärarprogrammet klasskompisar och jag minns henne som en levnadsglad tjej, som trots hade ont i sin fot aldrig gav upp. Hon kom till skolan flitigt varje dag trots sina smärtor. Jag lider verkligen med er och med henne och kan inte sluta tänka på henne. Hälsa Kristin så gott jag hoppas att hon minns mig. Många kramar Ulrika.
hej igen!! ursäkta att det blev 3 likadana inlägg av mej men jag råkade göra lite fel och vet inte hur man får bort dem. Det kanske inte ens går. Kram ännu en gång.
Hittade Kristins blogg när hon kommenterat ett inlägg jag gjorde på cancerfondens sida på facebook. Båda är överens om att hudcancer bör ha ett eget band. Hon nämnde ett svart som finns i USA. Dock är det inte officiellt.
Hudcancern tog min farbror och jag önskar allt vad jag kan att den inte ska ta Kristin också.
