Edetbloggen

För tre veckor sedan, samma vecka som Ann ringde mig och sade att jag skulle komma in direkt till Uddevalla Sjukhus hade jag tre nätter i rad haft drömmar, varje morgon när jag vaknade kom jag ihåg dom och det är ju inte vanligt som ni säkert alla vet.

Jag måste först säga att jag är helt emot våld, jag har aldrig slagit en människa i hela mitt liv och det är viktigt att komma ihåg. Jag är en ickevåldsmänniska och det vet ju ni som känner mig.

Den första drömmen var ganska banal, jag drömde att jag hade ett förhållande med storasystern till en av mina barndomskamrater, jag har inte sett henne sedan Conny Marberg sålde Bingolotter på Boströms och det är ju några år sedan och vi har aldrig varit i närheten av att ha ett förhållande, men så är det ju med drömmar.

Den andra drömmen var ännu konstigare, en kvinna jag haft ett förhållande med kom fram till mig och sade, hej Krister hur är det, jag sade bara, va gammal du har blivit och sedan skallade jag henne mitt mellan ögonen. Helt djävla sjukt.

Den tredje drömmen handlade om Kristin, jag skulle hälsa på henne i Uddevalla och det var bara någon dag efter hon kom från Sahlgrenska till Uddevalla sista gången, platsen hon var på var märklig, det var som ett kvarter från 1800 talet, människor satt i en krog och utanför var det ett uppträdande av folk som sjöng och vi var inne på krogen men hörde dom ändå för det stod små högtalare på borden, högtalarna såg ut som små stenar som stod på borden och det gick att reglera volymen, Kristin var inte med då men sedan skulle jag gå ned till Kristins rum, jag fick klättra över maskiner, typ dispergers, det vet bara ni som jobbar på Massaberedningen på SCA vad det är, jag fick klättra över dom i alla fall och hon låg i ett hörne i en källare och hela hon var täckt av olika slangar som gick in i hennes kropp, hon var på jättegott humör och vi hade jätteroligt. 

Sedan försvann drömmen antagligen för nästa gång jag såg henne var när hon klättrade upp på en stuv med lastpallar, hon rörde sig som en spindel, upp för hela stuven och ned igen på baksidan.

Sedan var hon borta igen och jag hittade henne när hon skulle backa en häst med vagn nedför en trappa, det var inte helt enkelt för det var grindar i vägen och dom gick inte att öppna så hon måste backa både häst och vagn över grindarna. Jag frågade henne vart hon skulle och hon svarade att hon skulle till Sahlgrenska, jag sade till henne att där vill dom ju inte ha dig Kristin, hon sade, nä visst nä och så åkte hon åt andra hållet, till Uddevalla.

I den sista delen av drömmen stod vi vid en typ av bondgård, jag tänker idag att det ser ut ungefär som vid Antikladan vid Åsbräcka norr om Lilla Edet, det kom fram folk som sjöng och ville att jag skulle sjunga vissa verser på låtarna dom sjöng, jag gjorde detta naturligtvis och trodde jag skulle fortsätta sjunga men det var inte så utan vi bara hälsade i hand på varandra och sedan tog drömmen slut.

Personerna som var med i drömmen, både på krogen och dom som sjöng i slutet på drömmen var väldigt speciella, jag kan verkligen inte förklara vad det var för typ av folk men alla var väldigt snälla, när jag vaknade mitt i natten var jag helt övertygad om att hon var död. Jag grät och grät men samtidigt kände jag att där hon hamnar nu där är dom människorna också, det är klart att hon hamnar bland en massa snälla människor.

Det tog nästan tre veckor men dom snälla människorna i drömmen har fått en ny medarbetare.

Tänk på Cancerfonden och skydda era barn.