Conny del 4 - slut

Det är inte lätt att skriva om en kompis som man känt sedan slutet av 50 talet och som fick en alldeles för tidig bortgång, han var på gott och ont, han hade en hög intelligens, var bra i skolan och han var en hjälpsam person, men han hade en lite mörk sida också.
Ingen av dom som jag kan säga att jag varit kompis med, ingen av dom har jag samtidigt varit varit så osams med. Han hade alltid rätt, det fanns inga gråsoner, Connys åsikt var den som gällde, vare sig det gällde fotboll eller vad som helst, borra i berg är ett tufft jobb och enligt honom fanns det nog inget jobb som det gick att jämföra med, senare i livet tyckte han väl att handlasta järnvägsvagnar var det viktigaste jobbet som fanns.

Jag kan berätta om t.ex när jag tränade hans yngsta dotter, vi var på cup i Alingsås, Conny satt på läktaren, vi gick till semi och jag sade till Cattis, stanna bak, vad som helst händer så stanna bak, Jennie och dom andra fixar ett mål till slut, varpå Conny ropar hela tiden, gå upp Catrin, gå upp, hon gick upp och avgjorde naturligtvis både semi och final, jag försökte mellan matcherna förklara för honom att för det första var han förälder och satt på läktaren och skulle inte lägga sig i, 20 huvuden på läktaren nickade, helt rätt Krister, men Conny berättade för alla på Edet efteråt att det var tur han var med så att det blev seger till slut, om detta kan man säga att, javisst han fick ju rätt, OK, det är inte det saken handlar om men han brydde sig inte om vad andra tyckte.

Aspbergers syndrom, ADHD, Damp, jag är inte säker på att han hade någon av dessa sjukdomar men läser man om dom så hade han nog lite av varje, det kanske vi har lite till mans.
Det var Gåsafotboll på Stommen, Arne Ewersson dömde och Conny fick en straff mot sig, eller om han stod  mål och Arne dömde om en straff, så var det nog, Connys lag förlorade, han blev så förbannad att han gick hem, han var 17 år.
Matte var han bra på, höll koll på alla fyra banorna i Bowlinghallen samtidigt, visste det exakta slutresultatet innan tävlingsledaren räknat färdigt i en jämn match.

Han hade en föreställning om sig själv som gränsar till storhetsvansinne, han mötte två damer på Kullåsgatan, mor och dotter, när dom passerat varandra med femton meter vände han sig om, det gjorde dom också, han tolkade detta som såhär, dom verkar intresserade av mig, men jag tror dom vände sig om och sade till varandra, den där Conny, han går i träningsoverall jämt.
Det var så många gånger, han kunde gå fram till en snygg tjej, på jobbet t.ex. krama om henne och fråga om hon skulle ha en puss, ibland inte ens fråga, det var nog på gränsen till sextrack ibland, själv tyckte han inte det var så konstigt.

Han var mycket bra med barnen, sina egna och andras, sålde BingoLotter istället för att se på Tipsextra på lördagar för han ville ge sina döttrar allt, han kunde passa andras barn också, det tror man inte men så var det.

Det var som sagt mycket dans, han körde ju alltid och hade alltid med sig andra dansare, en annan Conny fick se honom på dansbanan med ett byxben nedstoppat i strumpan, han påpekade detta och då visade det sig att han gjort det med vilje för byxorna var för långa, båda byxbenen nedstoppade, va då da, det spelar väl ingen roll tyckte han, ingen mer som jag känner hade gjort likadant.


Tänk när han bröt bägge handlederna, Jerry och han rev på ett tak och det sista på dagen lade Jerry in fel växel, Conny trodde han skulle backa med det blev framåt med trucken istället, Conny ramlade av för han stod på en lastpall två meter över marken, bägge handlederna gick som sagt, han höll på att gräva upp runt huset och alla kompisarna fick göra färdigt jobbet, alla ställde upp för det hade Conny gjort, han ställde alltid upp.
Samma kväll som han skadade sig hade vi match i Korpen, Conny kunde ju inte spela men skulle tvunget åka med och titta, i Västerlanda finns det mycket mygg, han kunde inte försvara sig mot dom med sina gipsade armar, jag fick knyta en overallsjacka runt huvudet på honom, det såg rätt rolligt ut..

Det blir för långt nu, jag skulle kunna hålla på sida upp och sida ner med Connyhistorier men nu får det räcka, det kanske dyker upp något mer i framtiden, jag avslutar med att säga tack och förlåt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0